Spenatmamman spekulerar

31 snabba

2012-01-28T13:25:00.002+01:00

Helena har återupptagit sitt bloggande. Det är bra, för jag har saknat hennes kloka och inspirerande inlägg. Nu hoppar jag på hennes frågestund.

1. Var är din mobiltelefon? Tror den ligger i köket om inte Nike lånat den.
2. Var är din andra hälft? På nedervåningen.
3. Ditt hår? Ramlar snart av igen. Suck.
4. Din mamma? Död sedan 21 år. Det har gått så lång tid nu att jag för första gången glömde bort hennes födelsedag nu i veckan.
5. Din pappa? Ska jag ringa till idag tänkte jag.
6. Det bästa du vet? Mina barn.
7. Din dröm i natt? Jag minns att jag drömde, men inte riktigt vad.
8. Din dröm/ditt mål? Att få leva. Länge.
9. Rummet du är i? Vardagsrummet, vid matbordet som tjänstgör som arbetsbord och pysselbord just nu.
10. Din hobby? Handarbete, politik.
11. Din skräck? Att inte få leva så länge till.
12. Var vill du vara om sex år? Levande.
13. Var var du igår kväll? Hemma.
14. Vad är du inte? Långsint
15. En sak du önskar dig? Att få leva.
16. Var du växte upp? Kungshamra, Malung, Kalmar, Nacka
17. Det senaste du gjorde? Åt lunch. Hemlagad pizza.
18. Dina kläder? Fula. Har nästan aldrig råd med några nya snygga.
19. Din tv? Tjock. Tittar aldrig på den, men jag tittar mycket på Play.
20. Ditt/dina husdjur? Nej tack.
21. Din dator? En två år gammal MacBook.
22. Ditt humör? Ganska jämnt tror jag.
23. Saknar någon? Min stora unge för det mesta.
24. Din bil? Inte min för jag har inget körkort. Maken kör en riktigt gammal Volvo.
25. Något du inte har på dig? Mössa
26. Favoritaffär? Purl Soho i New York. Vilken garnaffär. Vilken tygaffär. Vilken affär helt enkelt.
27. Din sommar? Jag kan bara hoppas på liv och ork. Inga planer annars.
28. Älskar någon? Familjen såklart, min egen och den runt omkring, dvs barnen, mannen, systrar och fader.
29. Favoritfärg? Rött
30. När skrattade du senast? Nike har nog fått mig att skratta idag, det brukar hon få.
31. När grät du senast? Nyss. Jag är nog inte klar än heller.

Cyto + 2 dagar

2012-01-26T21:03:00.000+01:00

Dagarna går. Två dagar sen jag var på lasarettet och fick i mig det underbara giftet. I onsdags var väl allt som vanligt ungefär, men idag har jag varit jättetrött, trots att jag tagit ganska mycket Betapred. Har mått lite småilla, inget uttalat, mest att jag känner ett allmänt illamåendeliknande obehag. Det hade nog varit värre utan mediciner. Idag gick jag upp vid halv sju, var vaken ett par timmar, sov ett par timmar, var vaken ytterligare ett par timmar och sov igen en timme... Sen hämta Nike eftersom Tomas jobbar kväll, det är ganska tungt att ta sig ut men det är skönt att göra det i alla fall. Det gäller bara att gå lååååångsamt och att stanna och vila ofta. Då funkar det. Nike är oftast ganska medgörlig och lyssnar på att hon måste vänta och så.

När vi kom hem satte Nike igång med att fylla sin nya byrå med kläder. Den är nu äntligen klar, med knoppar och allt, jag tycker den blev fin. Nike verkar också nöjd. Imorgon blir det lite städning av barnrum, vi får se hur mycket jag orkar.

Känner ingen förbättring när det gäller andningen. Men det är nog lite väl tidigt, några dagar till ska det nog ta, i bästa fall. Det är hopplöst jobbigt på morgonen, jag är slemmig i halsen och hostig, det tar en bra stund att komma igång. Sen går det hjälpligt åtminstone resten av dagen. Såren läker fint, nu försöker jag vara utan förband så mycket det går, så de får lufta. Det funkar rätt bra nu, det geggar lite på tröjan men när jag går här hemma och slöar blir det ju ändå inga finkläder på...

Mördarcyton anfaller

2012-01-24T23:57:00.001+01:00

Jag har kollat på de två avsnitten av Äkta Människor som finns på SVT Play, idag och igår. Kände mig lite som en hubot när jag blev inpluggad i droppdoseringsmaskinen (eller vad det nu kan heta) igen. Det var ett tag sen. Ett av gifterna, det som förkortas E i FEC men egentligen heter Epirubicin är hallonsaftsrött och det är det som syns på bilden, droppandes in i min kropp. Ja, man kissar rött sen också. Förmodligen är hela min kropp alldeles hallonsaftsröd på insidan nu.

Först fick jag Epirubicinet, det tog ungefär en timme. Sen var det dags för cyto nummer två, det minns jag inte riktigt vilket det var, men det gavs i alla fall med en (stor) spruta i porten. Nummer tre var återigen en dropphistoria, men den tog bara en kvart. Sen togs prover, blodtryck och gavs betapred också. Nu känner jag mig lite kortisonspeedad och tror det möjligen kan bli lite svårt att sova ikväll. På sjukhuset och efteråt var jag i alla fall helt knockad, men det har gått över.

Tomas skjutsade mig till Nyköping, Nike var ledig från dagmamman och följde med. Hon verkar tycka att det är ganska kul på sjukhuset, men jag undrar jag vad som rör sig i hennes skalle. Hon var rätt upp och ner en bra stund efteråt, men det är svårt att säga om det berodde på hunger eller jobbiga tankar. Efter den delikata middagen på Max var hon i alla fall betydligt gladare. Kanske var det en kombination, jag vet inte. Tror ändå att det är bra för henne att vara med när det funkar, det avdramatiserar det hela lite, och blir till och med till någonting positivt när hon får testa att höja och sänka och greja med sängen t.ex.

Medan jag påbörjade behandligen hade Tomas och Nike tagit en sväng på stan också. En tur till det fina biblioteket de har där lockar alltid Nike. Sen hade de köpt glass ser det väl ut som på bilden va? ;-) De var med sista stunden och sen stack vi iväg och fixade lite grejer innan den där middagen på Max. Det blev lite garninköp och matinköp. Dessutom gick jag in på den ynkligt lilla Pandurohörnan på Lekia där jag tänkte köpa krympplast. Men kom hem med några odekorerade påskägg istället. Konstigt. Kanske är det bra att Panduro är sådär litet ändå och inte en riktig Panduroaffär. Misstänker att det hade blivit betydligt dyrare under mina nyköpingsturer. Det finns på något sätt alltid grejer som jag bara "måste" ha därifrån. Fast när jag inte kan köpa dem för att de inte finns klarar jag mig av någon konstig anledning alltid utan. Jo, jag vet att det finns postorder, men ibland vill jag klämma lite och kolla i verkligheten först.

Ja det var väl det hela. Sen åkte vi hem. Jag har haft rätt ont i axeln och såren men det har varit hanterbart med morfin. Fick lite nya förband idag, än så länge behöver jag plåstra om mig men jag tror faktiskt att det inte kommer vätska sig så länge ytterligare. Beror kanske lite på hur kroppen reagerar på cyton, doktorn sa något om att såren kan bli sämre har jag får mig. Vi får väl se.

Då kör vi

2012-01-24T00:25:00.001+01:00

Imorgon är det dags. Eller rättare sagt idag, klockan har passerat midnatt. Dags i alla fall för behandlingsstart. FEC. Helt ärligt ska det bli skitskönt att komma igång, att göra något konkret. Så här kan jag ju inte lulla runt och må sämre för var dag som går. Andningen börjar bli katastrofen nu. Så kan vi ju inte ha det. Imorgon klockan 14 smäller det, sen ska jag väl snart vara piggelin igen.

Målat!

2012-01-22T20:25:00.000+01:00

Jag har haft färg och duk liggande här hemma alldeles för länge. Fick av finaste Anna och Conny när de var här på besök för ett tag sedan. Igår kväll fick jag tummen ur och började måla. Hittade den här beskrivningen av hur man gör motivet med tejp och tyckte det var så fint. Fast jag hoppade över det där med tejpen. Och saltet. Blev jättenöjd med själva träden men inte helt nöjd med månen och snön. Kul var det i alla fall, det blir nog kanske fler tavlor målade framöver. Jag har en liten idé om vad jag skulle kunna tänka mig att göra... vi får se om det är en bra idé :-).

Bilder från 2011

2012-01-22T14:01:00.001+01:00

Lite sent ute med bilder från förra året, men men... här kommer de i alla fall:

I januari åker granen ut. Det var mycket snö också.

Mycket mediciner blir det. Tyverb och Xeloda tror jag det var här. Piller jag fick i EMILIA-studien.

Jag vann Duplo åt Nike i en tävling hos Linda. Linda, Linda, jag kan sakna dig så mycket ibland, jag tänker ofta på dig. En fin voodoo-docka kom i brevlådan också, från Jessica.

Februari, svinkallt och mycket snö. Vilket inte verkade bekymra fröken hästfrälst det minsta. Här väntar hon på sin tur att rida.

2011 var ett år då jag virkade väldigt mycket. Detta blev så småningom en väska.

Tulpaner tulpaner tulpaner.... finaste snittblomman!

Mars och mina brudorkidéer blommar så fint. Ja, det är faktiskt den enda blomma som står ut med mig. En mycket anspråkslös växt, men inte mindre vacker för det.

Och vem åkte på en lungemboli då? Jo, jag förstås. Nu är det blodförtunnande som gäller för resten av livet. Varje kväll ska en spruta tas. Det tog ett tag att vänja sig men numera går det rätt bra även om jag fortfarande inte är dödsförtjust i proceduren.

Tydligen bakade jag semlor nån dag i mars. Det har jag förträngt och minns inte alls men de var säkert goda.

Manboy, manboy you can call me manboy.... Nike och Amanda in action.

En liten kortis torkar håret i simhallen. Ett år sen nästan och igår konstaterade jag att hon når upp nu utan att behöva sträcka sig sådär. Undrar hur mycket hon har vuxit det här året?

Min fina stora unge gillar tatueringar.

I slutet av mars åkte utemöblerna fram. Det är bara ett par månader kvar nu, härligt va? :-)

April och det är vår i Björnlunda.

Årets första klädstreck....

På hästryggen. Det här är väl Demon tror jag. Eller Albin.

Påsk. Djävulen på besök på hembygdsgården i Björnlunda.

Påskfirande hemma hos oss.

Fest i trädgården.

Valborgselden nere vid Kyrksjön.

Maj. Anna Bergenströms havrebaguetter bakas ofta hemma hos oss.

En av de hjärtekatter jag virkade. Det får nog bli några fler i år, eller syskondjur.

Blandade mediciner. Här finns lite av det mesta :-).

Nike och jag tog pendeln in till stan, Nike fick en egen biljett.

Syrrorna.

Syrran och jag käkade middag på Le Rouge. Rökta räkor, inte helt fel.

Lördagsgodis

2012-01-21T16:20:00.001+01:00

Här om dagen slog jag till på de här fina huvudbonaderna från Marianette. Bilderna blev sådär men det får ni stå ut med. Jag är i alla fall jättenöjd med min beställning, de är jättefina och sköna och var inte så förskräckligt dyra.

Nikes kräksjuka kom av sig. Inte ett spår efter nån kräksjuka trots att dagens diet har bestått av pizza och lördagsgodis mestadels. Fast först var vi förstås på simskolan, det går sakta framåt men åt rätt håll i alla fall. Jag räknar med att min yngsta dotter kommer doppa huvudet inom ett par år ;-). Skämt å sido, hon är extremt försiktig när det gäller vatten. Till skillnad mot när det gäller hästar, där är hon helt omdömeslöst orädd... vilket, rent logiskt, känns farligast egentligen? Den logiken verkar Nike inte ha nån som helst förståelse för ;-).

Annars är jag mest fascinerad av debatten som återigen blommat upp hos Underbara Clara. Jag kommenterade spektaklet så här förra gången det var på tapeten. Jag funderar lite över argumenten i debatten. "Han kan ju inte välja själv!" Nä. Ettåringar kan ju inte det. Vare sig det handlar om kamouflagekläder eller blommiga hättor till pojkar. Föräldrarna gör alltid ett val. Det är väl rätt självklart? Problemet ligger ju faktiskt hos de vuxna som skapar normen. De som tycker det är förfärligt att en pojke "tvingas ha klänning" (som skillnad då alltså till att han "tvingas ha byxor" den lille palten). Det är NI som gör det jobbigt för de barn som inte vill rätta in sig i ledet och vara som alla andra. Det är ni som skapar otrygghet och mobbing genom att föra över de här värderingarna på era egna barn och stå för dem själva och sprida dem. Vad beror det på? Osäkerhet? Rädsla för att inte passa in? Jag vet inte. Jag tycker att det är ganska läskigt att det kan vara så upprörande med pojk- och flickkläder på fel ettåring.

Så. Dagens brandtal. Håkan Juholt har avgått också, tycker lite synd om honom idag faktiskt, han har nog fått klä skott för en del som han inte riktigt hade något direkt ansvar för. Jag konstaterar att inom (s) pågår nån sorts intern uppgörelse som lett fram till detta, med lite benägen hjälp av Håkan Juholt själv, men förmodligen mycket benägen hjälp av en del partikamrater. Det kanske är en uppgörelse som behövs i ett parti som för mig vältrat sig i gubbighet, nepotism och toppstyrning. Helst lite hemliga klubben sådär, i bastun. Socialdemokraternas framtida öde beror på vilka som går segrande ur den striden.

Och vet ni vad jag gjort mer idag? Jo, jag tog för första gången en doggybag med mig hem från en utemåltid. Eftersom det blev nästan en hel pizza kvar som vi inte orkade äta upp Nike och jag (morfar orkade hela sin :-)), kändes det dumt att det skulle gå i soporna. Så ner i en kartong och så blir det pizza till middag också. Eller lunch imorgon. Vi får se. Jag har fått en bit lax också som pappa kom med efter sin islandsresa. Plus en burk av den fantastiska sårsalvan, så nu ska det väl bli ordning på mina sår. Tack!

Idag hade jag mycket på hjärtat :-).

Kräksjuka?

2012-01-20T21:13:00.002+01:00

Byrålådorna börjar bli klara

Idag var Nike ledig från dagmamman, men på förmiddagen ringde hon och frågade om Nike ville följa med till det lokala äldreboendet och dansa ut julen. Det ville hon ju förstås så hon fick följa med en av de andra dagmammorna som skulle gå ner. En och en halv timme senare ringde telefonen och Nike hade kräkts... Nej, inte en till kräksjuka! Tomas åkte ner och hämtade henne, hon var lite vit i ansiktet men inte alls så hängig som hon brukar vara när hon är kräksjuk, så jag tror snarare på en kombination av lite mycket kakor hos åldringarna, en snurrande dans och kanske en något lättretad mage efter de tre kräkomgångar hon redan drabbats av. Hon brukar vilja ligga i sängen och vila sig, men det hade hon ingen ro till idag, hon sprang mest runt och var sur för att hon inte fick äta det godis hon fått med sig från julgransplundringen... men det var väl kanske att utmana ödet lite väl mycket. Inget mer kräk, ingen feber, fullt ös medvetslös så var det nog ingen fara på taket.

Sen hade hon önskemål om att hon skulle få en stjärna varje natt hon sov i sin egen säng, så jag fixade en liten "tavla" och nu ska vi börja klistra. En stjärna för varje natt tänkte jag, och tio stjärnor ger en tjugolapp. Nike hoppade med stor förtjusning ner i sin för dagen städade och renbäddade säng, Tomas har ägnat större delen av dagen till att röja i den där rövarkulan. Byrålådorna är inte alls klara när bilden togs, men nu är de faktiskt det. Jag gjorde decoupage på dem, det verkade ju lätt men det var inte alls särskilt lätt upptäckte jag. Det blev ganska bra ändå, några nybörjarmissar men jag antar att byrån kommer få en och annan skada framöver också :-). Vi har ännu inte fixat knoppar till byrån men bilder kommer när det är klart och byrån helt färdig. Nike har också önskat sig en sänghimmel och det ska vi försöka fixa framöver.

Själv har jag varit otroligt trött idag, särskilt på förmiddagen. Jag var så seeeeeg, låg bara på soffan och spelade spel på telefonen, det var ungefär vad jag orkade med, orkade inte ens läsa. Men vid tvåtiden märkte jag att jag var vrålhungrig och så var jag plötsligt pigg igen. Sen dess har jag varit uppe i alla fall och risken är väl kanske att jag inte kan somna förrän sent ikväll.

Metastaserna blir klart bättre för varje dag som går. De läker! Bränn/plåstersåren är nog lite bättre de också, men de läker verkligen långsamt för att vara så ytliga och ganska små sår... men det går framåt i alla fall. Vill bara att det ska bli tisdag nu så jag får sätta igång med cyton.

Svar uppdaterad

2012-01-19T14:58:00.000+01:00

Jag började svara i kommentarstrådarna men jag tror jag flyttar upp i ett eget inlägg istället, det blir så konstigt när det är dolt.

Har du funderat på att låta få mammogrammet som gjordes ett halvår innan diagnosen granskad för att se om det fanns tumörer då?
Jag grubblade på det där fram och tillbaka ett tag och tänkte först be om en granskning, men sen bestämde jag mig för att släppa det. Det jag kan tycka är synd däremot är att jag de gånger jag frågat om jag borde kolla tidigare, tätare eller på nåt annat sätt eftersom min mamma hade bc har jag bara fått svar som viftat bort min oro. I efterhand kan man väl säga att jag borde börjat gå på kontroller i 25-årsåldern och gjort ultraljud också rutinmässigt eftersom det troligen är så att mammografin inte är effektiv på min typ av bröstvävnad. Det är de råd mina och min systers barn har fått med sig. Det hade väl kanske varit bra om jag fått göra, men när jag frågat om jag ska göra nåt särskilt har de råden aldrig givits. Tyvärr.

Jag undrar om du kan beskriva hudmetastaserna lite bättre. Är bröstcanceropererad och är orolig för hudmetastaser. Hittar inte något att läsa på nätet om detta.
Hm... de sitter ungefär där modertumören sitter, jag har ju kvar den, eller den är inte bortopererad i alla fall, jag vet inte hur mycket av den som finns kvar egentligen för jag kan inte känna den själv men det är ju möjligt att den finns där men är liten. Hur som helst, där ovanför i huden kom de som små utslag tyckte jag, men läkaren såg direkt att det var metastaser. I början var de alltså väldigt små som små röda pluppar, sen har de vuxit. Fast nu krymper de igen. Jag tror inte du behöver vara särskilt orolig egentligen, just spridning till huden är inte så jättevanligt om jag förstått saken rätt.

Hur upptäcktes din spridning?
Cancern var spridd redan när den upptäcktes. Jag sökte vård på grund av att jag hostade väldigt mycket och då var ju sjukdomen redan spridd. Detta trots att jag gjort en mammografi ett halvår ungefär innan jag började hosta och även gjort egna undersökningar. När jag fick diagnosen var cancern vad man visste spridd till skelett och lungor. Skelettmetastaserna såg man på en skelettscint som var en av alla undersökningar som gjordes. Ett halvår senare fick jag reda på att det fanns spridning till hjärnan och det upptäcktes när jag scannades inför en studie jag skulle vara med i. Helt av en slump alltså, jag hade inte haft några symtom. Hudmetastaserna var lättast att upptäcka förstås, de syns ju :-). Fast först trodde jag det var nån sorts allergi, det var bara små prickar i början. Vid nästa läkarbesök såg dock läkaren direkt vad det var frågan om.

Går du till psykolog eller hur hanterar man ångest och rädsla? Får din familj någon hjälp?
Njae... det finns en kurator som jobbar på cancercentrum i Eskilstuna. Henne har jag träffat på egen hand några gånger och även tillsammans med Tomas vid något tillfälle. Men jag vet inte om det gav så jättemycket för att hantera ångest och rädsla kanske, för det mesta hanterar jag min egen ångest och rädsla rätt bra. Utom ibland som ni har märkt :-). Däremot hade jag lite frågor om hur man gör med Nike som jag fick bra svar om. Jag tror det är den hjälp som står till buds i det här landstinget. Det som vi mest skulle behöva är egentligen någon sorts stöd för Nike men jag har aldrig hört talas om att det skulle finnas. Barn till sjuka föräldrar verkar inte behöva nån hjälp just här. Eller så är det jag som helt har missat att det finns, men det verkar märkligt att jag skulle gjort under de här två årens rännande på båda cancermottagningarna (Nyköping och Eskilstuna). Det finns nån sorts lekterapi i Eskilstuna men den är bara till för barn som själva är sjuka, tyvärr.

Har du mycket hosta? Har du haft hosta hela tiden?
Nej, jag har lite hosta just nu men inte mycket alls. Har inte haft hosta sen alldeles i början då jag hamnade på sjukhus.

Till var har cancern spridit sej, och behöver du smärtstillande dagligen?
Skelettet, huden i närheten av den ursprungliga tumören (höger bröst), lymfkörtlarna på den sidan, hjärnan och lungorna. I lungorna finns den både i lymfkörtlar och som "vanliga" tumörer. Jag tar morfin varje dag pga smärtorna av hudmetastaserna, men det börjar bli bättre så jag håller på att minska ner dosen. Jag siktar på "underhållsdos" på 20 mg långtidsverkande morfin morgon och kväll. Den dosen + 20 mg vanligt morfin har jag tagit nu de senaste månaderna.

Ifrågasätter FK din sjukskrivning (för jag antar att du är sjukskriven)?
Nej, det har aldrig varit några som helst problem. Tvärtom har min handläggare faktiskt sagt åt mig att det är bättre att jag lugnar ner mig och inte tjatar om att jobba utan ser till att må så bra som det är möjligt först. Inte nu kanske, men tidigare när jag mådde bättre. De har varit toppenbra faktiskt FK, de har snabbt kontaktat mig de gånger jag missat något och de har bara varit hjälpsamma.

Frågelåda?

2012-01-17T23:32:00.002+01:00

Jag vet inte men kanske finns det sånt ni funderar på när det gäller mig och min sjukdom? Som ni inte riktigt kommit till skott att fråga? Ska vi köra en frågelåda? Är det någon som har något på hjärtat, använd kommentarsfältet så ska jag försöka svara efter bästa förmåga :-).

Phew

2012-01-16T19:59:00.000+01:00

Kreativt kaos på vardagsrumsbordet...

Dags för läkarbesök idag då. Det gick väl som förväntat ungefär, förändringar till det sämre på lungorna men det känner jag ju. Nu är det slut på Tyverb och Anastrazol och så blir det cytostatika igen, FEC denna gång. Det är bra. Så länge det finns mediciner kvar att testa, och som förhoppningsvis fungerar ett tag, är det bra. Jag står ut med hur mycket som helst, jag ger inte upp. Min strategi är att se medicinen som min bästa kompis. Tror det är viktigt att ha en positiv inställning till behandlingen, verkligen tro att det ska fungera och fokusera på det positiva och inte allt annat skit runt omkring som man ju också får dras med. Peruk är ju snyggt och lite illamående är väl inte hela världen. Det är väl helt enkelt så bra det kan bli i det här läget.

På tisdag nästa veck börjar jag behandlingen, ska få 3 omgångar och sen blir det utvärdering. Räknar iskallt med att min andfåddhet snart är ett minne blott.

Lite lättare idag

2012-01-15T11:08:00.001+01:00

Kanske för att örat är bättre. Eller kanske för att jag fick mig två avsnitt av The Wire till livs igår. Och har ett kvar. Det gillar jag! En fantastisk serie, världens bästa är det många som sagt och det är väl där nånstans den hamnar. Bäst av alla är i alla fall danska Matador. Totalt ohotad.

Imorgon är det dags för läkarbesök. Jag vet att det är därför jag mår skit. Jag stressar upp mig och oroar mig, särskilt när det som nu verkligen känns som om det finns något att oroa sig för... just nu är de positiva tankarna och inställningen väldigt långt borta, det kommer bli bättre efter läkarbesöket oavsett besked, men just nu är det bara iskyla...

Tack för era snälla ord! Som vanligt betyder det massor!

Så var jag där igen

2012-01-14T14:10:00.003+01:00

Bild: Dendroica Cerulia

Ibland behövs det så lite, nästan ingenting och så trillar jag ner igen. Dödsångesten river i bröstet, det går knappt att andas, än mindre att sluta gråta. Det är som jag balanserar på en tunn lina hela tiden, minsta lilla vindpust så blåser jag av och faller handlöst ner i tomheten. Jag har så lite energi, jag har så lite ork, jag har så lite jävlar anamma att jag inte har råd att slösa det på skit. Snälla sug inte ur mig det lilla jag har, jag behöver varje uns av kraft för att ens orka andas, prata, äta, finnas. Ge mig kraft, glädje och kärlek, annars går jag under.

Vasa?

2012-01-13T21:33:00.002+01:00

Jag slutade plötsligt höra på vänsterörat. Vaxpropp kändes det som och jag ringde och bokade tid på VC för urspolning. Idag på förmiddagen var jag där, men det visade sig att det var nån sorts svullnad i hörselgången istället. Kan vara en vaxpropp också men det gick inte att se, så svullet var det. Jag blev hemskickad med nån sorts spännande örondroppar och dövheten i behåll. Nåja, jag är inte helt döv. Det går att mecka lite och få det att släppa en stund i alla fall. Nej, jag petar inte i örat eller nåt annat dumt, jag masserar på utsidan av käken nära örat och trycker lite så kan det släppa med lite enträgenhet. Undrar om detta är nån sort konstig biverkning av nån medicin eller av strålningen? Skulle inte förvåna mig. Ingenting förvånar mig längre.

Sen hem igen, Jenny skulle komma på lunch och jag hade bestämt mig för kycklingrulader. Kan det ha varit både ordet "billig" och "fest" i samma mening som tilltalade mig tro? Kanske. Hur som helst blev det väldigt gott. Jag gjorde ärterna också, en sallad och så bulgur. Det blev bra och gick lätt och snabbt att laga. Trevligt hade vi också.

Resten av dagen har jag inte gjort så mycket. Jo en fågelmatare! Tänkte att fåglarna skulle få de sista, lite halvtrista julnötterna och det behövdes något att lägga dem i. Vi får väl se om de hittar dit. Jag satte dit en sittpinne också ifall ni undrar. Känner mig väldigt nöjd med min buljongasks nya liv, även om det lär bli kort.

Annars känner jag mig möjligen lite piggare. Har inte varit superakut trött idag och det känns som om jag har lite högre energinivå ändå.

En till dag i Nyköping!

2012-01-11T19:41:00.002+01:00

Ja ni förstår att det känns som högsta vinsten att få åka till Nyköpings lasarett två av veckans fem vardagar. Och det är ju förstås ingenting jämfört med hur det har varit de senaste veckorna. Men idag var det drygt, för jag har varit så infernaliskt trött och slut och dessutom är jag rejält orörlig och öm i strålningsområdet. Och andfådd. Det känns som om det finns en massa skit på bilderna jag tog idag om jag ska vara krass. Jag hoppas det finns nån medicin som rår på det bara, i så fall ska jag väl stå ut även om det hade varit skönt att slippa cellgifter ett tag till, men det är nog för mycket begärt. Jag har ju varit utan ett bra tag och bara överlevt på antihormoner och antikroppar. Inte fy skam faktiskt.

En basker eller två har jag stickat på sista tiden, den röda norpade Molly när hon var här och hälsade på i måndags. En riktig mysdag med båda tjejerna!

Nu ropar Nike på saga, bäst att göra henne till viljes :-).

Lite senare: Så där ja. Nu har vi läst Rapunsel och alla är nöjda och glada.

Jag hade förresten riktig tur idag! Åkte med Tomas till Nyköping, han började tio så vi lämnade Nike vid nio och drog iväg. Det innebar en rätt lång väntan för min del, 3 timmar, men det gick ingen buss som passade. Har inte kollat om jag kan åka sjukresa till Nyköping men jag är ärligt talat lite trött på sjukresorna. Med bussen vet man ju i alla fall på ett ungefär hur dags man kommer hem. Det är hyfsat att åka buss från Nyköping till Björnlunda också, inget byte i alla fall, men en liten bit att gå från sjukhuset till bussen. Hemma är det ungefär fem minuters promenad. Men idag hade jag tur! Det visade sig att Chris skulle till samma ställe idag så hon väntade så snällt på mig och så fick jag skjuts hem. Perfekt, vi bor på samma gata :-). Hämtade Nike och gick den lilla biten hem, och var så himla trött att jag var tvungen att sova en timme innan jag började med maten....

Testar nya förband igen. Aquacel med silver i. Ska tydligen hjälpa mot bakterier.

Nyköping idag

2012-01-10T00:18:00.005+01:00

Idag var det dags att återgå till de normala rutinerna. Åter till Nyköping för att hämta mediciner för tre veckor framåt. Skulle egentligen tagit prover också men det hade jag redan gjort i Eskilstuna så det behövdes inte. Fick lite nya förband och hjälp med att hitta rätt förband till mina sår.

Nike fick följa med mig idag och vi liftade med Tomas till Nyköping, eftersom han skulle till jobbet. När jag var klar fick vi vidare skjuts in till stan och Nike passade på att handla lite för sina julklappspengar. Sen tog vi bussen hem igen och så kom Molly på besök.

Såren ser bra ut, det syns att de läker, fast det går inte snabbt. Det vätskar och strålningen har skadat den tidigare friska huden en del, men det gör inte så jätteont egentligen, men det stramar och är besvärligt, jag blir ganska orörlig på hela höger sida, eller i alla fall överkroppen. Men det är tydligen så det ska vara, det är bara att bita ihop och stå ut. Snart blir det bättre.

Nu är glada julen slut slut slut

2012-01-08T19:05:00.001+01:00

Årets julgran kom och gick. Den såg ut som ovan, det var Molly och Nike som klädde den kvällen före julafton. Men nu är dekorationerna nedpackade och granen utslängd. Ganska skönt faktiskt. Det är mysigt när julen kommer men man tröttnar snabbt på den.

Idag har min syrra och yngsta systerdottern varit här en liten sväng. Vi fikade pumpapaj bland annat. Det blev jag bjuden på när jag hälsade på Eva i Pelham och sen fick jag en pumpa i grönsakslådan och så var jag tvungen att testa. Den blev riktigt bra faktiskt, vi enades om att det smakar nåt i stil med en blandning mellan morotskaka och mjuk pepparkaka.

Idag har jag varit otroligt trött. Sovit en stund men det kändes inte som om det hjälpte direkt. Ska försöka tvinga mig i säng lite tidigt idag.

Bilderna klara!

2012-01-07T14:49:00.000+01:00

Nu ligger bilderna på oss uppe på Essence Vitae. Tycker de blev jättefina. Synd bara att Molly inte kunde vara med.

Äntligen över!

2012-01-05T21:21:00.000+01:00

Idag strålades hudmetastaserna för sista gången. Samres hade varit himlarns optimistiska när de beräknade restiden, 1.20 till Mälarsjukhuset med upphämtning av tant och rollator i Sparreholm för vidare transport till vårdcentralen i Malmköping. Två minuter över min sista strålningstid kom jag inflåsande på mottagningen, en strålningssyrra stod och väntade på mig och sen var den där final-sessionen strax avklarad. Hann med en fika innan det var dags att åka hem igen. En liten omväg med en tant som bodde i Dunker och sen på en riktigt liten skogsväg till Björnlunda, men jag var hemma i hyfsat vettig tid i alla fall, lite dryga timmen tog det. De här mellandagarna har varit rätt OK resmässigt ändå, men det är förstås inte lika många som använder sjukresor under den här perioden. Om man inte nödvändigtvis måste ha en tid i vården får man ju ingen förrän helgerna är över.

Det är i alla fall otroligt skönt att slippa det här strål-åkandet. Nu ska jag vila så mycket det bara går, det känns att det slitit. Jag har rätt ont också, det är sårigt, svullet och vätskar sig, men så ska det tydligen vara nu för att gå över om ett par veckor.

Ett par finfina prickiga tvåändsvantar har det blivit också. Bilder kommer. Snart

Två låtar

2012-01-04T16:12:00.001+01:00

Två låtar som jag lyssnat mycket på. Varje morgon under en period. Varje morgon på väg till jobbet. För att ens orka gå dit. För att övertyga mig själv om att ingen skulle kunna trycka ner mig och att det var en bra dag idag. Jag fattar verkligen inte hur jag stod ut. Att jag stannade. Men till sist orkar man inte ens ta sig därifrån. Det tar så mycket energi bara att överleva att det är det enda man orkar med. Nu när det har gått några år och jag börjar få perspektiv på det inser jag hur gräsligt det verkligen var. Att jag kanske inte borde skrattat och ryckt på axlarna åt allt som hände, försökt ta det som det var, kämpa på och försöka. Den enda som förlorade på det var jag själv. Det gör mig ledsen att tänka på hur mycket tid och energi jag slösade på det där företaget. På att slåss med väderkvarnar och tro att det skulle gå att förändra till det bättre. Hur det slutade? Jag blev uppsagd. Inte ens efter att jag fått gå kunde de sluta, det spreds skitsnack om mig även efteråt till människor jag jobbat med.

Jag har funderat rätt mycket på det här på sistone. Vet inte riktigt varför, men nån gång är det väl dags att göra upp med den där gamla skiten. Att komma till nån sorts acceptans. Jag är på väg att komma till insikten att det faktiskt inte var mig det var fel på. Även om de gjorde sitt bästa för att få mig att tro det. "Jag kan inte förstå varför man har såna kläder på sig" kommenterade en av mina jobbarkompisar det jag hade på mig en dag. Jag valde att skratta och se det från den komiska sidan, han var väl inte direkt nåt modelejon själv. Men nånstans tog det skruv. Elaka kommentarer gör ju det. Eller chefen som bestämt sig för att jag inte alls skulle vara föräldraledig i åtta månader som jag sagt att jag skulle vara. "Nej du kommer ångra dig." Och så anställde han en vikarie på 12 månader. Spelade ingen roll vad jag sa, han visste ju uppenbarligen bättre än mig. Eller samma chef, när jag fått i uppdrag att ta fram förslag på var vi skulle åka på en kick-off. När jag presenterat det på ett möte, passade det inte chefen och han sprang iväg och började printa ut egna förslag. Snacka om överkörd. Som sagt. Hur stod jag ut? Får väl tacka Christina och Anna för peppen :-)

I am beautiful
No matter what they say
Words can't bring me down
I am beautiful
In every single way
Yes words can't bring me down
Oh no
So don't you bring me down today

Uppdatering: Det gick inte att bädda in Christina Aguileras Beatiful. Här kommer istället en länk.

Bara två gånger kvar nu

2012-01-03T22:18:00.003+01:00

Allt förberett för morgondagens grötkok. Havregrynsgröt med fikon, passionsfrukt och banan. Gott!

Lite svårt att fatta, men nu är det bara två gånger kvar. Sen är det slut på mina sessioner i strålningsapparaten. I alla fall för den här gången, vem vet, vi kanske ses igen. Jag vet inte riktigt hur många gånger man kan få strålning. Kanske flera gånger om man strålar olika kroppsdelar i alla fall. Så i morgon kliver jag upp, kokar min gröt och beger mig till Mälarsjukhuset för näst sista gången på ett tag. Förutsatt att jag inte drabbats av magsjukan från helvetet innan dess, det får vi väl verkligen hoppas att jag inte har. Tomas klarade sig i alla fall inte från bacillerna. Jag är the last man standing här hemma...

Idag gick det hyfsat bra i alla fall med resor och allt. Tuwa har ju tagit över trafiken från och med den här veckan och många har varit oroliga inför detta. Tuwa har kanske inte skött sina åtaganden så bra på andra ställen, avtal har blivit uppsagda och tja... de hade väl kanske inte det bästa av rykten och mycket att bevisa. Men de förare jag pratat med har tyckt det gått OK. Jag har inte heller märkt att det skulle vara förseningar eller så. Gårdagens miss med föraren som inte fick veta att jag blivit avbokad berodde på att han inte fått en handenhet ännu där information om resenärerna kommer upp. Faktiskt inte Samres fel ens ;-). Föraren jag åkte hem med igår tyckte att det hade varit lite svettigt med nya bilar, nya telefoner, nya gps:er, nya handenheter... allt på en gång. Men annars så - helt OK. Jag hoppas det fortsätter bra och att resorna fungerar även i fortsättningen. Ja, så bra som sjukresor nu kan fungera :-)

Förresten hade Samres inte hittat sjukreseintyget i morse när jag ringde för att boka. Men tydligen gick det bra att boka ändå, operatören förhörde mig för att kolla min trovärdighet mistänker jag, men måste funnit mig trovärdig och litat på mitt ord - att det visst fanns ett intyg hos dem nånstans, fast de inte hittat det ännu... vilket också visade sig vara precis så det var. Kollade med sjuksyrran som lovat skicka igår och det hade skickats 15:48 igår. När jag skulle boka hemresan och morgondagens resor hade Samres i alla fall hittat intyget och det fanns inlagt. Allt ordnade sig på bästa sätt. Lyxtaxidag idag annars. Ensam i taxin på morgonen och först att släppas av på vägen hem. Tjooooo!

Två dagar kvar alltså. Sen ska jag vila i några dagar. Bara ligga på soffan och slöa. Jag är faktiskt helt slut just nu, bara tanken på att det snart är slut med åkandet och strålandet ger mig lite energi. Men sen är jag nog snart på benen igen.

Vilken dag...

2012-01-02T19:33:00.000+01:00

Om ni inte ser det så är det en stjärn-ljusslinga som numera hänger i gardinen. Fint va? :-)

Åh, vilken dag.... idag har jag fått känna att jag lever i alla fall. Taxin kom och hämtade mig vid nio ungefär, allt funkade finfint med lite hjälp till den alldeles färske taxichauffören, hans första dag på jobbet nu när Tuwa tagit över trafiken i Sörmland. Till Mälarsjukhuset hade han aldrig varit i jobbet, han hade kört lite extra tidigare, men vi gamla luttrade resenärer hjälpte honom så det gick galant. Snart kör han nog som han aldrig har gjort annat. De hade nog en lagom kul dag idag de som körde - nya förare, nya bilar, nya GPSer, nya telefoner... lite struligt hade det allt varit tyckte chauffören som körde mig hem idag.

Men nu går jag händelserna i förväg. Det är ju bara morgon än så länge och jag har just anlänt till Eskilstuna. Så. Strålningsmaskinen, den ena i alla fall, fortsätter strula. Idag igen var det bara en maskin som fungerade och allt blev försenat. Själv hade jag märkt att jag blivit mer och mer andfådd de senaste dagarna, och att det gått ganska fort så jag kände att jag ville få det kollat så jag bad om att få träffa jour-onkologen efter strålningen. Fick träffa henne direkt och hon skrev en remiss till röntgen. Att bli röntgad tog lite tid men vid 14-tiden nån gång var jag klar och satte mig att vänta på bilderna. Nån timme senare var bilderna och de prover jag också tagit klara och det var ingen särskilt fara för min del. Jag var lite orolig för en ny blodpropp i lungan, om man nu kan få en sån om man tar Fragmin regelbundet, inte vet jag, men jag ville ändå kolla. Det kunde ju varit vätska eller nåt skit i lungan också. Nu hade de sett att man kanske kunde se att något bland alla mina tumörer ökat men något annat minskat så det var inget som var uppseendeväckande direkt i lungorna. Troligen är det flera saker i kombination - en ganska slemmig förkylning, trötthet av strålningen, kanske lite försämring i lungan och så... verkar som om jag ska överleva detta också i alla fall, skönt att få det kollat för nån mer propp vill jag absolut inte ha.

Jag hade fått ringa och avboka min hemresetaxi när jag insåg hur lång tid jag skulle få stanna på sjukhuset. Fem minuter efter att taxin skulle avgått med mig i ringer taxichauffören och frågar om jag inte ska åka med. Nej jag har avbokat, säger jag. Det hade Samres glömt att tala om för honom, så den stackarn hade fått åka i onödan från Gnesta till Eskilstuna...

När allt var klart med undersökningar och resultat ringde jag och bokade hemresa. Jo, jag skulle kunna åka hem vid 16.30. Jättebra, sa jag och ville boka morgondagens resor också. Nej jag hade inget giltigt sjukreseintyg så det gick inte. Det gällde nämligen bara till 30/12... Hur jag kom TILL Mälarsjukhuset i morse och hur jag kunde boka hemresan kunde hon inte riktigt förklara tjejen i Samres kundtjänst. Jag lär få leva i ovisshet om detta. Hem kom jag i alla fall, en liten sväng via Flen bara.

Fast innan jag hamnade i hemresetaxin var jag ju tvungen att reda ut det där med sjukreseintyget. Fick flåsa tillbaka till mottagningen och kolla om de kunde fixa det och de kunde de förstås. Har ännu inte försökt boka morgondagens resor, vi får väl hoppas att allt klaffade och att jag blivit beviljad resor igen. Strax innan 18 var jag äntligen hemma igen. En rätt dryg dag...

Året börjar bra

2012-01-01T13:11:00.001+01:00

Vi hade en jättetrevlig kväll igår, nere hos Chris och Christer och barnen. De närmaste grannarna var där och Christers pappa. Och så vi då. Vi åt hummer, helstekt fläskytterfilé och päron med after eight. Det sista var Tomas idé, gud så han har tjatat om denna åttiotalare. Jättegott var det i alla fall! Ungarna lekte och vi spelade spel i väntan på tolvslaget. Efter att vi skålat in det nya året i alkoholfri skumpa, man orkar ju fasen inte dricka alkohol så sent numera, serverades vickning - ostar och skaldjursröror och jag vet inte vad. Sen gick vi hem, mätta och belåtna. Nike hade somnat och skulle sova kvar men det sket sig för strax efter fyra ringde telefonen här - Nike kräktes. Jahapp. Bara för Tomas att dra på sig kläderna och bege sig ner för att hämta den stackars sjuklingen. Inte så kul för någon.... nu är hon ynklig och vit, har dock inte kräkts på några timmar samt druckit ett litet glas saft och fått behålla det. Nu gäller det för mig att inte åka på detta, vill få dessa strålningar avklarade veckan som kommer och inte behöva skjuta på det...

2011

2011-12-31T00:10:00.000+01:00

Snö, värk i benen, broddar, vårdnadsbidrag, provtagning, vargskjutning, EMILIA-studien, magsjuka, tyverb, xeloda, ninjapower, amigurumi, intriger, bananmedicin, vaxproppar, läkarbesök, the hex tote, lungemboli, ärftlighetsutredning, ridskola, linda, fragmin, hjärtekatten, rosfeber, morfin, nynäs slott, parken zoo, växthus, bråkiga vener, med och utan venport, hudmetastaser, pinjemun, lådbilslandet, luffarslöjd, Utöya, Amy Winehouse, sönderstucken, vantar, bakluckeloppis, bitterfitta, panduropresentkort, virkalong, Lina den fina, bonäs, kantareller, smurfar, taxotere, herceptin, wordfeud, anastrosol, new york, eva och familjen, pelham, sjukresor, depp, fia, alla andra som inte finns kvar, alla som finns och alla som delar med sig av sin värme och kärlek, strålning.

Några saker saknar jag. Bilderna från Essence Vitae t.ex. om ni undrar vart de tog vägen. Vi väntar med spänning och har gjort sen augusti. Men det blir nog kul när de väl kommer. Jag saknar också blixtsnabbt, mirakulöst tillfrisknande galore. Och ett körkort. Inte för att jag skulle fått köra nu tror jag men i alla fall. Jag saknar däremot inte bukfetma och krånglande ärm, men nån måtta får det väl vara på vad som är med i uppradningen.

Läkarbesök idag

2011-12-28T17:19:00.004+01:00

Idag har jag som vanligt varit på Mälarsjukhuset och bestrålat mig i Den Stora Apparaten. Det gick bra. Sen träffade jag doktorn, inte min vanliga doktor utan strål-doktorn. Hon berättade lite för mig om hur de strålade, doser och sådär och hur jag kunde räkna med att sår och biverkningar utvecklades och avvecklades. Hon tyckte det såg bra ut. Eller så som det ska se ut i den här fasen i alla fall, vilket är kleggigt och geggigt och sårigt men det ska man tydligen räkna med. Jag har klart mindre smärta än tidigare så jag känner ju att det är på väg åt håll om inte annat.

Tomas och Nike åkte med idag, så jag slapp taxin. Efter sjukhusbesöket käkade vi lunch på Max och sen tog vi en liten vända i Tuna Park, på Rusta och på Willys. Nike fick en tröja och ett par tights. Jag fick en sjal och julklappspapper. Det var årets reafynd det. 200 kr tror jag det gick på. Nike passade på att köpa lite leksaker för sina julklappspengar också så gissa om hon är nöjd nu. Bland annat en Barbie. Amanda om du eller kanske din mamma läser det här så finns det finfina Barbies på Rusta för 69 kronor. Eftersom nu den taskiga jultomten inte köpte någon Barbie till dig.

När vi kom hem låg det två paket i brevlådan, först fiskade jag upp ett paket med garn som jag på alldeles egen hand beställt. Ingen direkt överraskning men fantastiskt fina garner så glad blev jag ändå. Men det andra paketet, det var mystiskt. Skakade och vred och vände och funderade innan jag inte kunde bärga mig längre och slet upp det. Det var ett helt set med stickor som Anastasia skickat. Wow! Man kunde byta ut spetsarna och variera i det oändliga, och jag som hade så ont om just såna rundstickor. Här blir det nog många mössor stickade framöver :-). Tack!

Och förresten, jag har ju glömt att berätta om ett annat paket som kom precis innan jul. Då var det fullt upp så jag glömde skriva om det och sen föll det faktiskt pinsamt nog i glömska. Också ett mystiskt paket, julklappsinslaget så jag sparade mig till julafton innan jag öppnade det och.... det var ju en fantastisk bok som jag och Nike snart ska läsa - Prinsessan Kajsa! Minns ni de böckerna, ni som är ungefär lika gamla som jag? Själv hade jag bara en enda, men den läste jag flera gånger, den hette Stålflickan Kajsa och jag minns inte exakt vad den handlade om förutom att Stålflickan Kajsa naturligtvis jagade bovar. I någon sekvens var frysta köttbullar inblandade. Som vapen. De hade dock smält när de skulle användas och köttbullssmet var inte lika effektivt som frysta köttbullar... minns inte vem som beväpnat sig på detta sätt och om det var bra eller dåligt att köttbullarna tinat. Får nog leta reda på den boken också och friska upp minnet. Tack snälla Anna för boken, det ska bli jättekul att läsa den :-).

På bilden - värsta Underbara Clara-prylen. Jag har pysslat ihop en egen julkrans, tro't eller ej. Den blev ganska bra. Man kunde nog fluffat upp den och haft snyggare band kanske, men den var jäkligt stickig och jag orkade inte springa runt och leta band så den får duga. Tog en frigolitstomme som jag köpte för det där presentkortet jag vann på Panduro (ja bland annat den då, jag köpte ju lite annat också :-)), klädde den med granris, lingonris och så det värsta stickiga - enris. Använd inte det till att göra kransar *tipsar*. Det är fint, men väldigt stickigt som sagt... Sen pyntade jag lite med sånt jag hittade i julpyssellådan, en flugsvamp, en fågel, lite mossa till adventsljusstaken och en liten bjällra som jag tror faktiskt kommer från samma Anna som skickade boken! Och så bandet då. Klart!

Nej, nu har jag inte tid att sitta här och blogga. Dags att sticka lite istället.

Juldag

2011-12-25T09:34:00.001+01:00

Igår var det en himla baluns i Järna. Särskilt efter att kusin E fick ett trumset i julklapp... :-). Jag och Molly åkte till pappa/morfar på förmiddagen och fixade lite, men på det stora hela var det inte så mycket att fixa så vi satt mest och inväntade de andra gästerna som dök upp så småningom. Syrran med familj och svärföräldrar, vi fyra och morfar. Vi åt gott julbord som alla hade bidragit till, det måste vara det perfekta sättet att fira jul, att alla hjälps åt och tar med sig lite mat så det inte blir så jättemycket jobb. Så småningom var det dags för julklappsutdelning, en söt liten tomte med stora fötter knackade på dörren just när morfar och småtjejerna spelade dragspel och sjöng julsånger. Sen började paketöppningshysterin och jag tror alla var nöjda och glada. Utom kanske kusin T som råkade få två paket som inte var till henne egentligen, en skyddsfilm till en iPhone (till Tomas) och en Karin Boye-bok som var till hennes pappa :-D. Men hon tog det med ro.

Själv fick jag en väldigt fin mugg från mina systerdöttrar, en liten fin glasskål/askkopp, choklad, en mascara, Blondinbellas bok (?!?!?!?!?!), ett nattlinne och biljetter till Anna Ternheim. Väldigt bra julklappar va? Vi får väl se vad Blondinbellas författarskap har att erbjuda.

Nike var väldigt uppskruvad och väldigt nöjd med sina klappar. Barbies hundbad och frisyrhuvudet som följt med i resväskan från New York. En liten kaninfamilj och ett hus till dem, Försvunna Diamantenspelet och en massa annat.

De andra julaftonsfirarna såg också väldigt nöjda ut. Brasan sprakade och godiset tog slut. Vid niotiden åkte vi hem. Jag la mig med Nike och sen sov jag gott heeeeela natten.

Nu gäller det bara att göra slut på julmaten, hårt slit.

Nu är vi nog klara

2011-12-24T00:44:00.002+01:00

Maten lagad och klapparna inslagna, eller någon liten klapp är det nog kvar att slå in men det hinns nog med imorgon. Granen är klädd också, det fixade Molly och Nike. På bilden dock förra årets version, har ännu inte förevigat årets.

Nu ska jag bara städa undan här, lägga på strukna dukar på borden och sådär. Sen är det julafton på riktigt.

Och så blev det jul även i år

2011-12-22T23:30:00.003+01:00

Free digital greeting personalized with Smilebox

Eller snart i alla fall. Från oss i spenaten till er var ni nu än befinner er. Ni betyder massor!

Hej och hå

2011-12-21T23:26:00.002+01:00

Nu är det inte långt kvar till dopparedan. Det mesta är under kontroll hemma hos oss i alla fall, alla julklappar är inköpta men inte inslagna. Ett par hemgjorda är inte riktigt klara men det ska jag väl hinna med. Köttbullarna är stekta och ligger i frysen och idag gjorde jag saffransbiscotti, det kändes lagom avancerat... de blev väldigt goda i alla fall!

Resorna har hittills funkat hyfsat också, eller kanske inte i måndags på hemresan. Då var det drygt. Men idag gick det bra och igår åkte jag med pappa, vi passade på att handla julklappar innan vi åkte hem från Eskilstuna.

Och så har jag hängt upp och hängt om en massa tavlor som ni ser på bilden ovan. Det var lite jobbigt, men det blev bra. Lite justeringar kvar men det tar jag nog efter jul.

Annars tycker jag det går bra med strålningen. Huden är känslig, sårig och öm som den tydligen blir när den strålas, men metastassåren är klart bättre, de torkar ihop och blir bättre, jag har mindre ont dessutom så det är på rätt väg. Nu är det nio gånger kvar bara. Sexton gånger avklarade. Det har faktiskt gått snabbare än jag kunde tro att det skulle göra.

Inget jobb ingen julklapp

2011-12-16T19:56:00.001+01:00

Jag väntar fortfarande på julmatspremiären - en vecka kvar!

Det slog mig helt plötsligt att det här är första året på ett antal år jag inte får någon jobbjulklapp. Jag har ju inget jobb så det är väl inte så konstigt. Kan ju låta tråkigt förstås, men det har faktiskt sina fördelar för visserligen har det funnits ett och annat guldkorn bland klapparna, men en hel del skräp också.... En lattevisp minns jag. Batteridriven. Funkade väl bra tills batteriet tog slut, sen kom jag mig aldrig för att byta och den blev liggande i nån låda. En gaständare i röd plast. En fullkomligt värdelös kopparstekpanna som inte gick att laga mat i, den var nog bara tänkt som dekoration.

Andra saker har faktiskt blivit favoriter här hemma, men inte är de många, närmare bestämt två saker: en traktörpanna och en pajform. Pajformen fick jag nog i början av nittiotalet på mitt dåvarande jobb men den hänger med än. Traktörpannan är nyare men har i alla fall några år på nacken.

Jag kan inte påstå att jag direk saknar julbordet heller. Särskilt inte chefen som gärna lassade upp på två tallrikar åt gången och sen tuggade i sig hela härligheten med en fantastisk frenesi. Och med öppen mun.

Kräksjuka

2011-12-16T09:45:00.001+01:00

Av nån idiotisk anledning trodde jag att just jag var den i familjen som skulle klara mig utan att få den kräksjuka de övriga råkat ut för. Vet inte varför jag skulle klara mig och självklart gjorde jag inte det. Onsdag kväll var jag supertrött, sov en stund och vaknade, mådde illa och spydde. Torsdag så låg jag i soffan och sov hela dagen men idag börjar jag må helt OK igen. Skönt.

Idag är Nike ledig från dagmamman, det blev en väldigt kort vecka för henne denna vecka. Först var hon sjukt måndag till onsdag, gick hos dagmamman torsdag och så ledig idag.

Missade en dags strålning i förra veckan, antar jag det plussas på en dag i januari istället. Jag är i alla fall halvvägs nu och förra veckans taxiåkande var rätt OK eftersom det inte var så många omvägar och inga långa väntetider. Skönt!

Imorgon är det bara en enda ynka vecka kvar till julafton!

Ingen jultallrik i sjuktaxin

2011-12-13T19:31:00.000+01:00

Jag har stickat en ny mössa. Bara till mig själv!

Så höjer man sina löner igen i landstingsledningen. Och firar med jultallrik för politiker och topptjänstemän. I vården stretar personalen på. Stressar för att hinna med alla när ena strålningsapparaten servas och den andra plötsligt trasslar. Stora lönelyft som följer riksdagens och jultallrikar är förstås inte att tala om för alla dem som dag efter dag gör jobbet på golvet. Som alltid finns där för oss som behöver dem.

I sjuktaxin stretar vi också på. Jag sitter fram och vi måste till Ärla först för att hämta upp en dam som ska till ett annat ställe på sjukhuset. Men vi hinner finfint, jag hinner knappt sticka något på min mössa. Båda strålningsapparaterna är nyservade och igång, personalen har tid att byta några ord utan att känna sig stressade. Det är dem väl unt. Även om jag önskar att de också fick jultallrik och lönelyft.

Adam Marttinen (sd) säger sig i SN "inte ha reflekteratöver signalvärdet i att ledningen bjuds på jultallrik samtidigt som övriga verksamheter tvingas spara." Och så säger han att han "tycker det är bra att man upprätthåller de svenska julmatstraditionerna." Du som röstade på SD för att du tyckte att de andra partierna bara bestod av folk som roffade åt sig och tänkte på sig själva och inte förstod hur det är att vara en vanlig hederlig svennebanan på fabriksgolvet, tja... ? Ni var ju trots allt 317 gnestabor och 60 björnlundabor som gjorde det. Vi har ju inga vidare värst problem med integrationen här i kommunen så jag antar att en hel del var missnöjesröster. Funderar lite på nöjdheten när man hör sina politiker uttala sig så.

Jag undrar om politikerna skulle kunnat göra så här: säga "Nej, det är inte rätt att vi ökar kostnaderna för lönerna med en miljon när vi ska spara så mycket i landstinget, jag tycker vi föregår med gott exempel och visar att vi också vill bidra." Finns det något som hindrar att man gör så? Det verkar ständigt finnas en massa bestämmelser som rättfärdigar höga arvodesuttag och pensioner.

Sen var det dags för hemfärd. Först var det jag som knöktes in i fram. Sen en hyfsat virrig tant och hennes medföljande från boendet. Hon satt mest och snattrade i sin privata telefon. Sen blev det ommöblering då en nyskadad och nyomplåstrad karl behövde framsätet så jag fick hoppa in i mitten bak. Så vidare till Strängnäs inbökade som sardiner i en burk. Tanten upprepade varannan minut att nä det var ju inte mycket med julvädret i år. Medföljaren snattrade i telefon. Taxichaffisen var från Flen och brukade få en körning om året till Strängnäs så vi irrade runt lite eftersom GPSen inte var riktigt med efter alla rondellbyggen. Sen klev alla av och jag fick hoppa fram, inte helt fel. Jag behöver inte ens en jultallrik för att njuta av livet när jag får vara ensam i en sjuktaxi.

Vilan över

2011-12-11T20:32:00.001+01:00

Så var tre dagars vila över. Jag har varit ganska trött och sliten i helgen, det känns rätt motigt att det är fyra veckor kvar... men det är väl som vanligt bara att bita ihop och ta tjuren vid hornen och allt det där. Det ordnade sig på tisdag i alla fall, eller det visste jag ju förstås att det skulle göra, det fanns till och med flera sätt att ordna det på. Det irriterande är att man måste ordna det. Nu ska jag åka med Mia, det blir trevligt att träffas för det var ett tag sen.

Nikes magsjuka blev lyckligtvis inte av den värsta sorten. I fredags var hon helt vit i ansiktet, febrig och kräktes. Men det blev aldrig mer än en kräka och på lördagen var hon feberfri fast lite trött. Skönt att det inte blev värre i alla fall.

Jag har varit huslig i helgen också, så mycket jag orkat. Dessa goda lussebullar och lakritsknäck har det blivit.

*uppdatering*

Trodde jag ja. Gissa vem som kräktes ner hela sängen för nån timme sen?

Attans osis för Nike

2011-12-09T20:35:00.001+01:00

Och lite för oss också. Nike hade en mycket social helg inbokad. Imorgon avslutning på simskolan och maskerad-kalas på eftermiddagen. På kvällen middagsgäster och översovning av kompis. På söndag ytterligare ett kalas. Men se det ville sig inte, idag har vi varit lediga både hon och jag och Nike har varit lite ur form möjligen, men tidigt på kvällen så spydde hon också. Bara att bädda ner unga damen under ett skönt täcke med en hink inom räckhåll.

En maskeradklänning hann jag med att sy i alla fall. Mest av gamla gardiner och lite band. Men den kommer nog till användning i utklädningslådan. En älvprinsessa är det hon är utklädd till om ni inte ser det ;-).

Lucialogistik

2011-12-08T21:37:00.001+01:00

Var tvungen att skriva ytterligare ett inlägg. Ville inte skrämma ihjäl er när ni kom in här och såg bilden i förra inlägget. Bilden i detta inlägg är mycket sötare!

Jag grejar med lucialogistiken. Ska vara i Eskilstuna klockan 11.00 och strålas. Sen börjar firandet hemma i Björnlunda klockan 14.00. Om ni via mina öden och äventyr förstått lite om hur sjukresor i Sörmland fungerar förstår ni liksom jag att så lite tid som tre timmar att spela på förmodligen inte räcker. Eller att det åtminstone är allt för stor risk att den inte räcker, så att luciafirandet är i fara och det missar jag inte för allt smör i Småland! Tänker faktiskt inte låta Samres konstiga planering och länets konstiga policy för sjukresor få mig att missa min femårings luciatåg. Never.

Alltså finns två alternativ: min snälle far skjutsar mig. Det ska väl gå att ordna om det inte är superdåligt väder men det kan det ju vara. Eller så tar jag bussen till Sparreholm och blir upphämtad av Tomas när han kommer från jobbet. Det finns ett byte i Sparreholm till den bussen som i så fall blir aktuell men bara med 10 minuter emellan. Kan ju gå käpprätt åt helvete faktiskt, så buss hela vägen törs jag inte riktigt lita på. I alla fall känns buss till Sparreholm och bil därifrån klart mer stabilt än sjukresa. I alla fall om jag ska hinna se årets luciatåg...

Trött

2011-12-08T14:15:00.001+01:00

Hjälp så trött jag är. Svimfärdig-trött. Det har varit en slitsam vecka med allt åkande. Idag tog det sex timmar från avresa till hemkomst. I sista stund petade Samres in ett par tanter som skulle åka färdtjänst inne i Eskilstuna och det tog sin lilla tid. Även en tant till Flen fick komma med. Åkte klockan åtta och var hemma vid två. Nu tar jag en kopp te och sen är det dags att hämta Nike.

För Samres planering känner jag lite som på bilden.

Gropar och gupp

2011-12-06T11:54:00.001+01:00

Livet verkar vara fullt av dem. Den här gången var jag inte riktigt beredd och mycket bidrog nog till att det blev ett lite extra djup i den där gropen. De senaste månaderna har varit ganska bra medicinskt men det har hänt några saker som kanske varit jobbigare känslomässigt än jag förstått. Det är cancerkompisarna som dör, kvinnor i min egen ålder, ibland i samma situation med familj. Det är jobbigt när det händer. Först var det en kvinna på ett amerikanskt forum. Jag hade egentligen inte någon personlig kontakt med henne men hon har peppat mig mycket på forumet. Det var något speciellt med henne och hennes inställning till livet, att hon alltid hade ett tröstande ord över för andra när vi behövde det. Sen var hon plötsligt borta. Samma sak med en kvinna på det svenska cancerforum jag skriver på. En fantastisk person som alltid fanns där, med tröstande ord och goda råd. Nu är hon borta. Senast i raden var min syssling, flera år yngre än jag, med en annan cancersjukdom men ändå. Jag kände henne inte innan jag blev sjuk och hade aldrig träffat henne. I början av sommaren träffades vi i alla fall och sen har vi hållit kontakten. Det är märkligt att människor kan lämna sådana avtryck, fast man knappt känner varandra. Alla dessa tre fantastiska liv. De borde ha fått finnas kvar hos oss länge länge länge.

Även om det blev en rätt lång svacka den här gången är jag på väg upp nu. Känner mig riktigt glad, tack vare er alla till stor del! Era fantastiska ord är viktiga, vartenda ett! De betyder verkligen någonting för mig, NI betyder något för mig! Och alla snälla ord utanför nätet också, erbjudanden om skjuts när Samres strular, ett fint paket i brevlådan igår (fast jag missade posten igår, så det blev julafton imorse istället :)) och ett fint kort från en kusin som jag tycker om. Då grät jag till och med en skvätt, men det var för att jag blev så glad.

Idag har sjukresan varit eh.... intressant kan man väl säga. En udda gubbe, minst sagt, och jag delade bil. Samma gubbe åkte i och för sig med även igår men då kom han inte riktigt loss som han gjorde idag :-).

Strålningen verkar gå bra men både den och åkandet sliter på... allt. Jag är rätt trött när jag kommer hem. Inte konstigt faktiskt eftersom det tar mellan 4 och 6 timmar ungefär att ta sig till Eskilstuna, bli strålad i en kvart och sen ta sig hem igen, med väntetider och avsläppning och upphämtning av färdtjänståldringar som inte klarar sig ett dugg själva. Jag har skrivit det förut och skriver det igen, den som bestämmer om att det är så här det ska fungera har inte behövt åka själv...

Dags att damma av en gammal goding

2011-12-05T15:49:00.001+01:00

"I saw... its thoughts. I saw what they're planning to do. They're like locusts. They're moving from planet to planet... their whole civilization. After they've consumed every natural resource they move on... and we're next. Nuke 'em. Let's nuke the bastards."

Bara att bryta ihop och gå vidare. Japp.

Som ett stort hål

2011-12-02T15:24:00.001+01:00

Ett stort hål i hjärtat. Vad är jag för jävla misslyckad människa, mamma, fru, syster, dotter. Jag lyckas inte ens hålla mig frisk. Jag lyckas inte med någonting. Känner mig så långt under isen och trampad på, spottad på av livet och allt runt omkring. Jag är som de andra brödsmulorna på diskbänken, bara ett irritationsmoment som ska städas undan så fort det bara går.

Det finns så många människor som gjort mig besviken. Som jag trodde skulle finnas där, men som inte gör det. Som har alla möjliga bra och logiska förklaringar. Jag var väl kanske inte värd mer än så. Idag är jag värdelös och kniven vrids om ytterligare ett varv och jag hamnar så långt ner det bara går.

Sörmländska metropoler

2011-12-01T21:27:00.001+01:00

Gnesta, Stjärnhov, Sparreholm, Flen, Bränne, Kjula, Ärla, Mariefred, Strängnäs, Hållsta... Har jag glömt något ställe nu? Fem dagar, tio sjukresor...

Idag försökte jag boka resor för nästa vecka. Onsdag erbjöds jag avfärd 6.20 och hemfärd 11.00. Jag har tid på mottagningen 8.30 till ca 8.45. Nääää... tjejen i kundtjänsten föreslog att jag skulle försöka om ett par dagar för att se om det fanns bättre tider då. Det kan ju inte vara meningen att man ska spendera 6-7 timmar om dagen för att ta sig till och från sjukhuset.

Sörmland runt

2011-11-28T19:10:00.001+01:00

Idag har jag sett halva Sörmland. Från Björnlunda, via Laxne till Åkers Styckebruk där en farbror och hans ledsagare hämtades upp. Vidare till Strängnäs där en man väntade på att klämmas in. Sen var det fullt i taxin och vi kunde fortsätta till Mälarsjukhuset. På hemvägen blev det Kjula-Åkers Styckebruk-Strängnäs-Laxne-Björnlunda. Phew. Jag kan nästan svära på att den som kom på att färdtjänst- och sjukresepatienter ska samåka runt så här inte har behövt utnyttja tjänsten själv. I så fall skulle det inte se ut på det här viset...

Nåja, jag fick i alla fall frottera mig med halva sörmlands baciller. Alltid nåt. Och så fick jag se den där lagården det skrivits om i tidningen. Huruvida det var bra att den byggdes eller inte. Jag hoppas det blir bra, att det blir en verksamhet som genererar åtminstone några jobb och att sjön pallar trycket, nu när det är bestämt att den ska stå där. Men vackert var det ju inte.

Men i alla fall, sjuksresor. Det är ju inte tänkt att man ska vara annat än pensionär i alla fall när man är i behov av sådana. För nån tid för framkomst kan man inte få, det beror lite på hur många som ska åka med och vart och om de är i tid och om chaffisen hittar, hans GPS fungerar och lite sånt. Till dagmamman får jag säga "Jag åker klockan tre från Eskilstuna". Det är den mest exakta tidsangivelse jag kan ge. Det kan ta 50 minuter eller det dubbla. Ingen vet. Jag ska inte gnälla men för mig är det stressande att inte kunna planera bättre, att inte kunna veta när jag ska hämta Nike. De flesta dagar ordnar det sig eftersom jag kommer hem ganska tidigt, men jag är sån, tycker det är stressat när jag är i händerna på yttre omständigheter.

Men chaufförerna är trevliga i alla fall, tur är väl det när man tillbringar så mycket tid med dem varje dag :-). Nu är det bara 22 gånger kvar. Jippie!

Strålningen är inte särskilt rolig att genomlida. Man ligger otroligt obekvämt, i en formgjuten kudde. Jag måste ligga med min högra, onda arm över huvudet och efter en stund börjar det göra ont som sjutton. Lyckligtvis går det fort, strålningsapparaten buzzar till några gånger och sen är det klart.

Idag tog jag prover också, fick göra det hos min allra "första" sköterska A som tog hand om mig när jag var ny i cancerbranschen. Världens mysigaste och bästa, precis som resten av gänget på onkologmottagningen för den delen :-). Men hon är lite speciell för mig, Nike var ju alltid med i början och hon la ner minst lika mycket tid på omsorgen om Nike som om mig, vilket var guld värt! Jag får låna henne ytterligare en gång under strålningsperioden, hon ska hjälpa mig med medicindelning (antikropparna får man inte från apoteket utan direkt från mottagningen) och lite provtagning.

Vid femtiden var jag äntligen hemma igen. Jag tror inte man får göra så egentligen, men jag blev avsläppt utanför dagmammans hus så jag slapp gå hemifrån mig till dagmamman för att hämta Nike. På så sätt sparade jag lite ork i alla fall. Sen hem till matlagningen, idag blev det rotsaker i ugn och zucchinibiffar som blivit rätt misslyckade, men de slank ner i alla fall.

Nu känner jag mig mest som en zombie. Det är väl den där jetlagen i kombination med slitsamma resor och jobbig strålning.

Vad jag har sysslat med

2011-11-26T12:04:00.000+01:00

Förra tisdagen gick flyget från Arlanda tidigt på eftermiddagen. Tomas och Nike körde mig ut och Tomas fick den stora äran att parkera vid terminalen till det facila priset av åttio kronor i timmen. Som hittat! Jag checkade in och fick vänta att jag skulle få vänta på den där rullstolsskjutsen i två timmar. Nåja, nu hade jag ju beställt den så det var väl bara att vänta ute i hallen där, precis utanför säkerhetskontrollen. Ingen taxfreeshopping för mig alltså, jag blev hämtad och den första som fick boarda, kördes direkt på planet.

Flygningen till Island gick bra, ett kort stopp där och sen vidare till JFK och New York. Tyvärr var det mulet och ganska snart mörknade det så det var inte så värst mycket utsikt. När man väl plågat sig upp i ett plan tycker jag nog att man ska få lite utsiktsvaluta för pengarna :-).

På JFK gick det smidigt förutom att vi fick vänta en stund på väskorna. Jag kördes runt i full fart av en rullstolsman, först igenom en kontroll och sen en till. Allt gick så fort och det flög så många frågor och instruktioner i luften så strax var jag ute i ankomsthallen och hade inte visat upp mitt morfin för nån! Ojdå. :-)

Utanför stod Eva och väntade på mig och det var så himla kul att träffa henne igen! Vi tog först en flygbuss in till Grand Central Station och sedan pendeltåget vidare till Pelham där Eva och hennes familj bor. Jag installerade mig och vi pratade en stund och sen var det sängen för min del. Trött!

På onsdagen var jag fortfarande ganska sliten så det blev en promenad i Pelham med Eva, inget mer avancerat än så. Förutom en massa snack och en hel del gamla minnen :-). Det är märkligt så mycket det är jag inte tänkt på förrän vi började prata om det nu. Många goda skratt blev det definitivt.

Torsdag och det var dags att bege sig in till New York. Vi tog pendeltåget och tunnelbanan och begav oss till Times Square där vi kollade in jättestora Toys'R Us som faktiskt har ett riktigt pariserhjul inne i butiken. Jag köpte ett gäng leksaker till Nike, julklappar, julkalenderprylar och presenter hon skulle få när jag kom hem. Om inte mitt minne sviktar helt nu gick vi sedan till Union Square där vi var inne på Barnes and Noble. Vilda demonstrationer var det i stan den dagen, vi hamnade nästan mitt i. Vi hann också med fika på Starbucks och även en lunch på ett belgiskt ställe som jag inte minns vad det hette. Och ja just det, vi var i Soho på den fantastiska garn- och tygaffären Purl Soho. Blev dock inga större inköp där, för det var inte direkt billigt, men helt fantastiska garner och tyger...

Fredag åkte jag in till New York på egen hand. Det gick finfint med både pendel och tunnelbana och jag åkte tillbaka till Barnes and Noble. Presentshopping och fika blev det där. Sen tittade jag runt på Wholefoods och på den marknad som ägde rum på Union Sqaure, det var den egentligen jag ville se helst, grönsaksmarknaden, men det visade sig också vara en julmarknad med fina saker. Sen träffade jag Eva och lille Lars som varit på simskola och vi käkade middag på en diner. En riktig amerikansk hamburgare till mig förstås!

Lördagen tillbringade vi i Pelham, vi var först i en antikaffär där jag köpte en väska, och sen gick vill till den stora affären Target där jag köpte massor av bra-att-ha-grejer, julkalendergrejer till Nike! Och lite annat. Det gick av bara farten. Vad vi gjorde sen? Fikade på Starbucks. Mycket fika på Starbucks blev det.

På söndagen var jag skittrött helt enkelt. Vilodag! Men måndag gav jag mig in i smeten igen, på egen hand. Jag åkte till Grand Central och sen gick jag till Central Park bland annat via Rockefeller Center där jag var inne på Anthropologie. Jättefina saker. Jättedyra saker. Inget för min plånbok, inte ens på rean :-). På kvällen åt vi colombiansk middag som Evas man lagat, gott!

Tja.. vad har vi gjort mer då? Käkat pizza. Snackat massor som sagt. Det var fantastiskt roligt, jag verkar inte kunna säga det nog många gånger. Jag gillade New York, det är svårt att fatta hur stort det är bara, jag tror inte jag fattat det än :). Om man nånsin kan förstå det. Flygningen hem gick bra, det var lite bökigt att resa så över natten men det fungerade. Jag har säkert glömt massor av saker. Men lite fler bilder blir det i alla fall...

Hemma igen efter en härlig vecka!

2011-11-24T18:37:00.001+01:00

Så, nu är jag hemma i Björnlunda igen. Eller det var jag förvisso redan igår eftermiddag, men jag var så trött så jag gick och la mig redan vid 17 och hade inte en tanke på att blogga, ni får förlåta mig :-). Jag har i alla fall haft en toppenvecka! Det var så kul att träffa Eva igen efter alla dessa år, och dessutom hennes fina familj! Nu blir det lite blider. Jag orkade inte släpa med mig systemkameran faktiskt så jag använde bara iPhonen. Mer kommer. Sen.

Så där ja

2011-11-14T23:11:00.001+01:00

Var hos läkaren idag tidigt på förmiddagen. Allt såg helt OK ut, tumörerna står still. Det var ju ett väldigt bra besked på det stora hela, förutom att det innebär att det inte är några problem för mig att åka imorgon. Så jag beger mig över den stora pölen helt enkelt. Nästan allt är klart nu, det sista ska fixas imorgon på morgonen.

Vi hörs!

Det drar ihop sig

2011-11-13T13:16:00.001+01:00

Nu är det bara två dygn kvar. Sen sticker jag. Tjohoooo! Det mesta är ordnat, men jag ska träffa doktorn imorgon, han ska ge sin välsignelse, men jag känner ju att jag mår ungefär som tidigare, inte sämre i alla fall.

I fredags fick jag choklad i brevlådan, ni ser hur god den ser ut va? Det var den jag lovar. Tack!

Helgen har rullat på, vi försöker göra så lite som möjligt men det är ju omöjligt. Idag fyller den yngsta kusinen år och vi ska dit och kalasa lite, Nike är exalterad såklart. Just nu har vi kompisbesök till Nike dock och ungarna leker glatt nere i lekrummet. Tomas tar en eftermiddagslur. Fritt fram till chokladen med andra ord ;-)

Lilla lurvhästen

2011-11-11T21:25:00.001+01:00

Idag åkte jag ut till stallet och kramade på och red på Lina. Det blir förmodligen sista gången på ett tag, det kommer bli lite snårigt att hinna med under strålningsperioden, och kanske är jag trött också. Vi får se hur det går. Jag hoppas komma ut och klappa på finingen i alla fall även om jag inte orkar rida kanske, eller det är för mörkt när jag klarat av strålning och resa från Eskilstuna...

Det är svårt att förklara vad den hästen betyder för mig, hon är en sån fantastiskt fin varelse. En riktig personlighet, inte helt enkel att tas med alla dagar, ibland tycker hon helt enkelt att vi ska gå hem, inte gå ut i nån jädra skog. Men hon är otroligt vänligt sinnad och dessutom kommunikativ. Låter förmodligen som rena gojan för den som inte är särskilt intresserad av hästar eller andra djur, men ibland kan jag svära på att hon faktiskt säger något till mig. Ja, ja, det låter knasigt jag vet, men faktiskt är det precis så det brukar gå till. Jag vet dock inte riktigt vad det är hon säger, jag får försöka öva på hästspråket så jag förstår henne bättre.

Hur som helst är hon också världens snällaste och rolig att rida. Idag ville hon bara galoppera. Hon hade så mycket spring i benen att det måste kliat i hela hennes lurviga kropp. Vi körde ett ordentligt race och sen var vi faktiskt rejält svettiga båda två. Jag var andfådd dessutom och benen var som gelé när jag kom tillbaka till stallet och skulle kliva av. Men kul och härligt var det! Lina är extra söt nu när det börjar bli kallt och hon börjar bli lurvig och fin. En annan rolig sak och en väldigt fin egenskap är hur fint hon beter sig mot barn. Hon är försiktig och tålmodig och står snällt och fint. Är det jag däremot som borstar henne är hon förvisso snäll som en ängel, men hon drar sig inte för att smaka lite på mina kläder eller brutalt klia sig mot min rygg när jag vänder den till.

Ja, hon är sannerligen en fin liten häst. Tack snälla Mia för att jag får låna henne, det betyder otroligt mycket för mitt välmående, både fysiskt och psykiskt. Jag tror inte jag kan säga det nog många gånger!

På bilden ser ni syrran och Lina. Så fin och självlysande är man i skogen under älgjakten (och i mörkret också förstås).

Aj aj aj

2011-11-10T10:35:00.003+01:00

Tidigt imorse vaknade jag av att jag hade så satans ont under armen där hudmetastaserna sitter. Det gjorde så infernaliskt ont! Har tagit extra morfin och det har hjälpt lite men inte helt. Hm... Men snart ska de ju vara strålade. Det blir nog bra.

Nike har bestämt sig för att hon vill ha lite lov. Hon är inne på andra lediga dagen på egen begäran och imorgon hade vi bestämt sen tidigare att hon skulle vara ledig. Men det är mysigt, vi går här hemma och skrotar, hon är ju så stor nu att det mest är roligt att ha henne hemma, i alla fall när hon själv vill :). Hon sysselsätter sig själv själv bra med lekar, pyssel, att rita, kolla lite på teve och spela dataspel och sen gör vi lite saker tillsammans också, igår bakade vi lite bröd men det var nog mest jag som bakade förstås. Idag får vi väl se om vi får något gjort alls. Det är rätt skönt att inte göra särskilt mycket alls faktiskt.

Själv virkar och stickar jag lite som vanligt. Nu ska det bli en tunn stickad sjal till mig och Tomas, Nike och jag själv har fått mössor.

Dagens övning och prövning - sjukresa!

2011-11-08T20:32:00.000+01:00

Nu drar det ihop sig till strålstart. Det är hudmetastaserna som ska strålas, de kommer inte att försvinna men bli bättre i alla fall. Idag var jag på Mälarsjukhuset för att prova ut den där kudden och märka ut på kroppen var jag ska strålas. Jag har blivit beviljad sjukresor, doktorn trodde jag ska strålas 10-15 gånger så det kommer bli mycket resande och det är svårt att ta sig till Eskilstuna härifrån utan bil.

Förutom att brudarna jag beställde bilen av igår var tvärtrista och sura började dagens reseäventyr bra. Taxin skulle komma tio i tio, men strax före det ringer chaffisen och berättar att han är lite sen, vilket han också var när han dök upp. Fem minuter. Ingen större fara, och superservice att ringa bara om en liten försening. Chauffören visade sig dessutom vara en trevlig prick och vi pratade om ditten och datten hela vägen till sjukhuset.

Sen var det dags för utprovningen. Det var obekvämt och bökigt, jag blev ritad på, tatuerad (små prickar bara) och lite bänd hit och dit för att fixa till den där kudden, men det gick hyfsat snabbt. Halvtimmen senare blev jag utsläppt, faktiskt väldigt imponerad av och glad över att sjuksyrran och doktorn har full koll på när jag ska resa iväg och ser till att vidarebefordra det till personalen på strålningen så de har bokat in mig för första strålningen dagen efter jag kommer hem igen. Det är sånt som betyder massor! Enda smolket i bägaren var att syrrorna på strålningen trodde jag skulle bli strålad fler gånger än 10-15.

Jaha, sen skulle jag hem igen. Jag skulle få vänta i två timmar, men jag käkade lunch, stickade lite, köpte en tandborste på apoteket och lite annat så hade tiden faktiskt snart gått. Den här gången fick jag åka tillsammans med en tant som skulle åka färdtjänst från ett köpcentrum hem till ett skabbigt hus i busken, där det var ungefär en miljon katter som drällde omkring. Kan bli intressant det här, dela taxi med katt-tanter och... vem vet vilka andra filurer? Men det är bra att ha något att se fram emot efter resan också ;-).

Budapestguiden

2011-11-06T20:58:00.000+01:00

För några år sedan, närmare bestämt tre och ett halvt, var jag och Molly i Budapest i nästan en vecka. Det var en present från oss till henne när hon tog studenten. När vi kom hem igen skrev jag ihop en liten guide som då fanns på den blogg jag hade på den tiden. Nu har jag kopierat över den hit, för jag tror den kanske fortfarande kan funka. De affärer och restauranger som nämns i texten verkar fortfarande existera. Du hittar den genom att klicka på "Budapestguiden" högre upp på sidan.

Promenad i diset

2011-11-06T15:28:00.000+01:00

Igår var vi ute på en liten promenad. Först hade vi sällskap med Tomas, men han gick en lite längre runda än vad vi orkade så vi vek av vid hembygdsgården och prasslade lite bland löven där. Sen gick vi hem genom kohagen.

Resten av helgen har varit lugn. Vi har inte varit på någon gravturné i år, det fanns inte riktigt någon ork, varken fysiskt eller psykiskt. Jag börjar bli klar med allt inför resan, det är snart dags! Det sista, utom läkarens utlåtande, ska jag fixa imorgon. Nike får vara ledig så åker vi till Nyköping och försöker vara lite effektiva.

Ditten och datten

2011-11-02T21:11:00.000+01:00

Det är en himla massa byråkrati som ska klaras av innan jag kommer iväg till USA. Nu tror jag det mesta är klart i alla fall, väntar på ett läkarintyg och på att träffa doktorn och få OK + intyg till alla mediciner. Sen så ska jag väl komma iväg.

Har varit trött som sjutton de senaste dagarna. Kalasandet tog ut sin rätt tror jag och så var jag i Nyköping hela dagen igår, först CT/DT på förmiddagen och sen hjärtultraljud på eftermiddagen. Ett himla spring i korridorerna blev det, särskilt som jag var tvungen att springa iväg till onkologen för att få en nål i porten, en som kunde användas för att fylla på kontrastvätskan. Dessutom började jag dagen igår med diarré och att spy lite. Jag är inte sjuk, det är "bara" medicinerna som bråkar med mig. Har klarat mig sen dess i alla fall.

I måndags figurerade jag i P4 Västmanland förresten. Här kan man lyssna.

Och blommorna på bilden har jag fått! Buketten till vänster kom med blombud från ett gäng underbara tjejer från Göteborgstrakten. Den andra buketten fick jag av finungen Molly. Solrosen sjunger på sista versen, den är från trädgården.

Ytterligare en födelsedag till handlingarna

2011-10-31T10:48:00.000+01:00

Nu är födelsedagen och allt kalasande avklarat för den här gången. För mig är känslorna dubbla. Jag är fantastiskt lycklig över att få vara med om ytterligare en födelsedag, att få ynnesten att bli ett år äldre och framför allt att se Nike bli ett år äldre. Hon var bara tre år när jag blev sjuk, och min stora rädsla då var att hon inte ens skulle minnas mig om jag dog där och då. För varje vecka, månad, år ökar i alla fall chansen att hon kommer ihåg sin mamma. Baksidan är förstås att de här känslorna kommer, en födelsedag blir så symbolisk. En milstolpe. En påminnelse om att tiden går, att den är utmätt.

Men i alla fall, vi gick hårt ut i lördags med kalas för kompisarna. Ett tiotal barn var här på pippikalas. Nike fick en pippidräkt i förskott, hon (och jag) fyllde ju egentligen inte förrän på söndagen men när hon vaknade i lördags morse så låg det ett paket på köksbordet och i det fanns det pippikläder. Perfekt när man bjudit kompisarna på pippikalas!

En väldigt märklig sak hade dock hänt under natten. När vi vaknade växte det fullt av sockerdricksflaskor i körsbärsträdet! Hm... hur gick det till? Praktiskt i alla fall när man ska ha barnkalas ;-). Det serverades korv, pannkakstårta och vi lekte lekar som "Sätt svansen på Lilla Gubben". Sen var vi lagom mosiga. Nike verkade i alla fall helnöjd med dagen.

På söndagen hade vi min pappa, min syster, mina systerdöttrar, min stora dotter och min svärmor här på brunch. Jag värmer upp lite för att komma i amerika-läge ;-). Amerikanska pannkakor, bacon och äggröra, bagels med olika pålägg, juice, smoothies och till efterrätt en smarrig chokladkaka. Jag älskar brunch! Vi blev proppmätta. Nike var nöjd även med söndagens kalas, särskilt med besök av kusinerna och då särskilt nästan jämnåriga Elvira.

Så på det stora hela blev det en riktigt bra helg. Presenter fick vi också! Nike fick massor, jag fick en hel del jag också.

Godmorgon

2011-10-28T22:32:00.001+02:00

Vadå godmorgon, klockan är ju halv elva på kvällen? Jo jag råkade visst somna lite på kvällskvisten, men det gör inte så mycket, jag somnar nog om igen. Ska bara fixa lite kalasgrejer inför Nikes kalas imorgon. Godispaket ska slås in, ett för-födelsedagspaket till Nike (en pippidräkt) ska slås in. Sockerdricka ska få nån sorts hänganordning så jag kan hänga upp flaskorna i sockerdricksträdet. Pippikalaset är på rull, fast det inte gick att hitta några guldpengar alls.

Två slitiga dagar har det varit hittills, och två återstår. Kalas imorgon alltså och sen blir det lite familjekalas på söndag med de närmast sörjande. Men kul ska vi ha!

Gästbloggar

2011-10-26T10:38:00.000+02:00

Här om dagen blev jag uppringd av Ann-Charlotte som jobbar på Sveriges Radio. Hon frågade om jag hade lust att gästblogga i ett par veckor. Just nu kör Radio Sörmland, Radio Uppland, Radio Västmanland och Radio Stockholm ett gemensamt tema som man kallar Vårdens Villkor, en granskning av sjukvården i Mälardalen. Du hittar sajten här.

Där hittar ni mig i ett hörn, jag ska blogga om hur det är att vara patient i den där vården. Superkul!

Tjolahopp

2011-10-22T12:18:00.002+02:00

Nike har inte varit riktig kurant sen i måndags kväll. Så sent som igår var hon trött och sliten, men febern är i alla fall borta. Idag har hon varit piggare men vi ställde in simskolan eftersom hon ska på kalas i eftermiddag och det är väl dumt att chansa på att hon står pall. För de andra gästernas skull ;-).

Vi var i alla fall nere hos Nikes dagmamma i torsdags eftersom det var dags för den årliga fotograferingen, ni vet de där korten som aldrig blir särskilt bra men är svindyra och man får dåligt samvete om man inte köper.

Idag får vi ganska långväga gäster, Anna och Conny kör hit och jag har lagat mat och bakat bröd hela förmiddagen. Igår struntade vi i såna finesser, vi åt middag på Sushi och Wok i Gnesta. Skönt! Och gott :-).

Kalasplanering

2011-10-19T15:48:00.000+02:00

Nike och Árvakur

Här planeras det för fullt inför Nikes femårskalas. Jag är så lycklig och tacksam för att jag får vara med om ytterligare en av dessa födelsedagar. Att planera kalas gör jag med glädje, och i år är det pippikalas som gäller. Förra året var det robin hood-kalas men det var mest de vuxna som var intresserade av att leka med pilbågen. Ungarna gjorde sånt som ungar gör på kalas. Leker. Vi får väl se om Pippi blir ett mer fascinerande tema. Det innebär självklart sockerdricksträd, pannkakor i någon form och guldpengar. Fattas bara annat.

Febriga veckan

2011-10-18T16:15:00.003+02:00

När jag hämtat hem Nike från dagmamman igår upptäckte jag att hon såg misstänkt febrig ut på ögonen. Efter en snabb undersökning meddelst handled på panna konstaterade jag att jovisst, hon hade feber. I natt har hon sovit oroligt och idag har hon varit ganska avslagen.

Imorse trodde jag hjärnmetastaserna var tillbaka och hade tagit över hela hjärnan för jag hade sån huvudvärk. Men det var nog Nikes förkylning, snabbt insåg jag att jag också drabbats av feber. Det var väl bra i och för sig att det inte verkar vara värre :-).

Så här gör vi ingenting. Kalaskorten som vi skulle delat ut igår ligger och skrotar på köksbordet. Idag blev det till att skrapa ur skåpen för att hitta något ätbart till lunch: Nike fick tre fiskpinnar och pulvermos och jag fick pommes frites med dipsås. Och så lite frukt till efterrätt. Men hellre det än att ta med sig febern ner till affären i regnet som fallit precis hela dagen idag.

Idag har annars varit en very busy day (övar på amerikanskan som ni ser!). Jag har försökt rådda ihop några grejer. Jag har överlistat miljöpartiets medlemsmailfunktion (va fan, ta in nån som kan hjälpa till med gränssnittet så man förstår hur man ska göra!). Jag har hittat på ett enkelt mönster till en sjal.

De ringde från klin fys och bokade in mig på hjärtultraljud, ett sådant ska göra med jämna mellanrum när man får antikroppar för att se hur hjärtat mår. Hjärtultraljud suger. Det tar en evighet och är hemskt obekvämt. Men det är väl bra att det görs ändå såklart. Supersmidigt administrerat av personalen på lasarettet i alla fall, de bokade in mig på samma dag som jag ändå ska dit och göra en CT. En heldag på lasarettet med andra ord med en undersökning på förmiddagen och en på eftermiddagen.

Dessutom kom det ett blomsterbud med en jättefin bukett från Lotta! Den lyser nu upp mitt kök i höstrusket.

OCH så har jag sett senaste avsnittet av Ensam mamma söker. Det ni.

Ulricas örhängen är till salu

2011-10-17T20:59:00.001+02:00

De här örhängena har Ulrica gjort. Nu auktionerar hon ut dem på min blogg och alla pengar går till rosa bandet-insamlingen.

Vantarna inbringade 600 kr och örhängena är uppe i 300 kr just nu men det kanske blir mer?

Bjuder på dem gör du här.

Solig oktoberhelg

2011-10-16T20:07:00.000+02:00

Så kom och gick helgen. Som vanligt. Helgerna är intensiva men oftast ganska mysiga. På lördag förmiddag är det simskola för Nike som gäller. Sen snabbt hem för att äta lunch. Igår var det dags för premiärtur på Lina i nya stallet. Det blev en liten kort vända på grusväg. Lina ville helst gå hem direkt men en liten stund blev det i alla fall. Ska bli kul att rida ut i skogen när älgjakten är över :-).

Idag var vi hemma och skrotade mest hela dagen. Jag fixade kalaskort, för snart är det dags igen. Ibland förbannar jag min förmåga att komma på JÄTTEBRA pysselidéer. Som att jag ska göra egna kalaskort till exempel. Det tog en stund fast de inte blev särskilt avancerade. Men nu är de klara i alla fall och de blev fina. Bara utdelningen kvar, får bli en runda på byn imorgon.

Söndag eftermiddag är det Nike som rider, så mycket stallhäng har det blivit i helgen. Hon är faktiskt riktigt duktig tycker jag, hon är ändå bara knappt fem år gammal men väldigt orädd och rent allmänt nöjd med livet när hon får sitta på en hästrygg. Det är mammas flicka det.

Är det inte ena är det nåt annat skit

2011-10-14T12:44:00.000+02:00

Igår hade vi en minst sagt intensiv dag i den här familjen. Det började med att Tomas var hos distriktssköterskan för att ta ett blodtryck. Dels hade hans bror nyligen hamnat på sjukhus på grund av högt blodtryck och bett Tomas gå och kolla sitt. Blodtrycket visade sig vara lite väl högt och sköterskan fixade en läkartid till eftermiddagen för att "ta lite prover". Så långt var allt lugnt. Tomas åkte till jobbet och Nike och jag åkte med för att fixa lite grejer, bland annat skulle jag hämta mitt pass (klart på två dagar!). Sen hängde vi lite på stan jag och Nike, fikade, uträttade några ärenden, åt lunch och sen knallade vi upp till biblioteket där vi aldrig varit förut. Jättefint var det med stort lekrum som Nike gillade. Själv lånade jag en virkbok och en bok om tvåändsstickning. Nike ville låna en bok om hästar och ridning.

Sen åkte vi med Tomas hem när han skulle tillbaka till läkaren. Läkarbesöket och provtagningen skulle ta en timme ungefär och när den tiden hade gått ringde Tomas och berättade att han skulle in till Nyköpings lasarett. I ambulans. Gah! Nu var det väl inte akututryckning i och för sig, men det kändes så där lagom kul... men lika bra att han blev uppkollad ordentligt eftersom han känt lite stickningar i bröstet. Hemma satt jag som på nålar medan han kollades upp ordentligt. Ingen akut fara visade det sig vara, hjärtat såg friskt och fint ut, och nu ska de luska vidare i vad det är som orsakar symtomen. Säkert får han väl nån hjälp med blodtrycket också. Det var skönt när han kom hem i alla fall, väldigt skönt.

Under tiden bakade jag surdegsbröd. Sjuk man eller inte, degen var klar att bakas. Jättegott blev det, men jag fuskade och slängde i jäst....

Surdegsbebisen the movie

2011-10-12T09:30:00.000+02:00

Så här gick det till igår när Nike matade surdegsbebisen. Dessutom visar hon upp sin fina glugg, här om dagen tappade hon sin andra tand.

Jag gläntade på locket till surdegen under natten, då växte den lagom mycket. Nu står den med locket på några timmar igen för att det ska bli riktig sprutt i den tills jag ska baka ikväll. Blir spännande det här. Mycket spännande.

Ja just det ja, surdeg också!

2011-10-11T20:26:00.002+02:00

Fick inte bara med mig Nike hem från dagmamman idag utan också en bebis. En surdegsbebis. Ja alltså lite surdeg som ligger i en burk och väntar på att matas. Snällt va? Ni vet det redan, jag har skrivit det förut, vi har världens bästa dagmammor i den här byn. Och det beror inte bara på att de förser mig med surdegsbebisar, svamp och att de hjälper till och hämtar och lämnar Nike när jag har dålig ork.

Men till saken. Nike och jag gick hem och matade bebisen. Nu tittade jag nyss på den och den hade bubblat upp som om den var tokig! Jag fick röra i den så den skulle lugna ner sig.

Viktig fråga: Kan surdegsburken explodera? Nej, det kan den inte va? Vill ju inte vakna imorgon med surdeg på både tak och väggar :-)

Snart ska jag bli sån där surdegsbagare alltså. Som om jag bodde på Söder och var av manskön. Surdegshotell tror jag att jag hoppar dock. Verkar smartare att lyda surdegsbagarens råd.

Dagens flint. Bland annat.

2011-10-11T20:07:00.003+02:00

Det här är dagens flintskalle. Håret växer på ganska bra förutom mitt på huvudet där det ser lite tunt ut. Men det kommer. Jag får väl kamma Robin Hood-frippa vad det lider (ta från de rika, ge till de fattiga).

Idag lämnade jag Nike och sen åkte jag iväg med Mia och son för att hälsa på Lina den fina och se nya stallet. Jättemysigt ställe med får, höns och vackra omgivningar. Sen fikade vi varm choklad och åt bullar och träffade tjejerna som hör till gården och gården brevid :-).

Sen hem igen lagom till lunch och på eftermiddagen gick jag och hämtade Nike från dagmamman. Resten av eftermiddagen och kvällen har rullat på. Matlagning, pysslande, wordfeudspelande och nagelklippning så var klockan visst åtta konstigt nog.

Jaha det var min intressanta dag det :-).

Piller piller piller

2011-10-10T17:27:00.001+02:00

Inte trodde jag att jag en dag skulle komma att glädja mig åt en ny fin snygg dosett! Men det gör jag idag, köpte den här fina färgglatt randiga som heter Medidos och kommer från örebroföretaget Medix. Det snälla landstinget har givit mig två dosetter men inte så fina som denna. Och inte så smarta heller för den delen. 140 kr kostade den och jag köpte den på Vårdapoteket. Ja en bra sak i alla fall med avregleringen av apoteksmonopolet. Plötsligt finns det snygga grejer på apoteket. Det kanske inte låter så himla märkvärdigt, men för mig betyder det en hel del att kunna ha en snygg dosett i väskan istället för en tråkig.

Jag var alltså på lasarettet idag för att träffa doktorn. Allt gick bra och nu ska det förbli bra tycker jag så jag kommer iväg till New York i november. Det hänger lite på vad röntgen visar. Jag ska strålas också, för att hudmetastaserna ska torka ut och inte besvära mig så mycket. De kommer inte att försvinna men de kommer krympa och besvären minska. Det blir skoj att åka till Eskilstuna varje dag i 10-15 dagar... inte. Men det måste göras, så är det bara.

Nu - dags för matlagning.

En favoritblogg

2011-10-09T18:20:00.000+02:00

Precis så som jag vill ha det hemma hos mig ser det ut hemma hos Maria som driver bloggen Jag blommar. Här tänkte jag lägga in en bild men jag kan inte välja en så det fick bli en bild på min kitschiga påfågellampa istället. Jag tror den skulle funka fint hemma hos Maria. Så ni får kika in på bloggen själva helt enkelt. Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha ett vitt, romantiskt, svalt och förtjusande hem, men till syvende och sist är det helt enkelt inte sån jag är. Jag är mer den färgglada typen. Som blandar prickigt, randigt och blommigt i alla regnbågens färger. Utan nån större eftertanke. Det går ju att ändra om ifall det inte blir så bra.

Just nu håller jag på med ett litet hemma-pyssel, snart får ni se :).

Kloka ord och blödande sår

2011-10-09T14:11:00.001+02:00

"Det största man kan göra i livet är att hjälpa andra människor. Det är, tro det eller ej, faktiskt det enda här i livet som har ett bestående värde." (Karl Schultz-Köln, SN 111008)

Det klokaste jag läst på länge. Så enkelt men så sant.

Annars är väl allt rätt OK här. Jag är ganska pigg tycker jag. Fast två kvällar ute på byn, trevliga och goda middagar hos Jenny och Rickard med familj och pappa och Sigrun tog faktiskt ut sin rätt märkte jag i fredags då jag inte orkade göra mycket mer än sova. Men igår var jag pigg igen, var med Nike på simskolan och äntligen börjar det lossna i stora bassängen för henne. Hon är mamma upp i dagen. Vatten ska betraktas med misstänksamhet. Kallt och jävligt är det också, oftast.

Just nu håller jag på med lite broderier, har en gammal märkbok som kommit till användning. Men det där med att brodera är nog inte min grej. Jag misslyckas med att räkna och allt blir tok. Jaja, det blir nog bra till sist.

Har problem med mina hudmetastaser, de vätskar sig och blöder och joxar. De verkar inte bli fler eller växa nämnvärt, de bara bråkar. De sitter väldigt tokigt till också när man ska sätta på förband, men det går med lite list. Hjälpligt i alla fall. Imorgon är det dags för läkarbesök igen, för att följa upp hur det gått med antikroppar + antihormoner samt det långtidsverkande morfinet. Ingen röntgen eller prover innan denna gång så jag väntar mig inga läskiga besked, så det känns ganska lugnt. Sen ska jag fixa nytt pass tänkte jag. Jenny, tack för att du kollade upp så jag nu vet att ja, man FÅR ha peruk på sig på passfotot och även sjal om man vill. Så slapp jag putsa flinten imorgon ;-).

Dags att samla in pengar

2011-10-07T13:11:00.001+02:00

Jaha så var det dags igen. Jag tänkte mig att försöka samla in pengar till Rosa bandet i år igen. Förra året blev det en bra slant, ska vi försöka få ihop lite stålar i år igen? Ja, det tycker jag :-).

Här finns lite mer info.

Fast i Wordfeudträsket

2011-10-03T22:22:00.000+02:00

Japp, ni har hört talas om det. Wordfeud, en alldeles förskräckligt vanebildande app för iPhone och Android. Eller Alfapet är det närmare bestämt, men det namnet är nog skyddat, därav ett annat namn på appen.

Det går inte att sluta. Jag är helt fast. Fast jag är kass också. Den som vill spela med mig gör bäst i att leta reda på Spenatmamman och sedan är det bara att håva in enkla segrar (tills jag fått mer kläm på't)

Hösten smyger sig på

2011-10-02T08:21:00.001+02:00

Det skulle tydligen blivit varma sommardagar den här veckan. En riktigt varm och skön dag blev det, en med strålande sol och ljuvlig värme. Sen har det varit mulet och höstigt resten av tiden, ganska varmt förvisso men solen är saknad. Idag är himlen deppigt jämngrå. Jag tycker i och för sig om hösten men jag saknar sommarens enkelhet, att man inte behöver alla dessa kläder, framför allt att Nike inte behöver en massa kläder! Men det är inte så dumt att kura inne i mörkret, tända levande ljus (lite mer miljövänliga stearinvärmeljus från Liljeholmens/Clas Ohlson) och kanske en eller annan fin lampa i fönstret. T.ex. min finfina buddha-lampa som pryder vårt vardagsrumsfönster.

Nej nu har jag inte tid att blogga mer, ska valka årets första auktionsföremål. Nu blev ni allt nyfikna va? ;-)

Nu är det rosa

2011-09-30T20:30:00.003+02:00

Cancerfondens rosa band 2011,

design Per Holknekt och Lena Philipsson.

Foto Melker Dahlstrand.

Imorgon är det oktober. Då vet ni vad som gäller: jag kommer tjata tjata tjata och tjata om rosa oktober, månaden då bröstcancer uppmärksammas extra mycket. Det kommer ett par auktioner för att samla in pengar, snart mycket snart... :-)

Resan bokad!

2011-09-27T21:49:00.003+02:00

Bild: Mandyxclear

Ikväll har jag bokat resan. I mitten av november tar jag planet från Arlanda, via Keflavik och landar i kvällningen på JFK! Det ska bli så himla spännande och superkul att få träffa Eva efter alla dessa år, 30 eller vad det kan vara sen vi sågs sist. Nu ska allting gå vägen innan jag kommer iväg också. Jag får förstås inte bli sämre, i alla fall inte så dålig så jag inte kan åka. Försäkringskassan ska ge mig tillåtelse att åka och sen är det en del jox som återstår, t.ex. att skaffa nytt pass och att få tag på en väldigt rymlig resväska. Räknar iskallt med att ha med mig fem kilo kläder dit och 10 kilo tillbaka OCH 20 kg julklappar :D.

Idag har jag varit i Nyköping och visat upp mig på lasarettet. Tog prover och fick påfyllning av tabletter. Fikade på stan och gick runt i affärer utan att köpa något. Det var den dagen det.

Vad lär vi våra barn?

2011-09-25T22:29:00.000+02:00

Läser Underbara Claras blogg och framför allt kommentarerna. Alltså, vad är det för fel på folk? Jag tror att den kommentarstråden kan vara det mest komiska jag nånsin läst. Eller i alla fall läst på länge. Eller så är det djupt tragiskt att människor faktiskt på allvar upprörs av att en liten pojkbebis har en rosa klänning på sig när han går på kalas. Skaffa er ett liv och reta upp er på viktiga saker.

För den, i ämnet barnklädedräktens historia, kan det ju vara intressant att läsa det här till exempel. Eller det här. Detta med könskvotering av kläder är ju nåt helt nytt. Det existerade inte före femtiotalet. Det handlar helt enkelt om att sälja mer kläder, för så blir det ju när lillasyster inte kan ärva storebrors kläder och tvärtom. Smart tänkt på nåt sätt men ändå illavarslande för den mänskliga intelligensen måste jag väl ändå säga. Vi människor borde väl vara smartare än att gå på ett sånt billigt trick egenligen?

Jag gillar verkligen att Underbara Clara dressat upp söte sonen i klänningen. Med tanke på hur jag brukar reta upp mig på hennes ibland hysteriska husmoderlighet gör det mig glad. Han är ju dessutom söt som socker i klänningen! Långt mycket finare än de flesta små killar är idag. I tråkiga mörka plagg med tryck med fåniga texter, döskallar och Spiderman på.

Glöm inte att det är vi vuxna som skapar attityder som vi för över på våra barn!

God middag idag

2011-09-25T19:56:00.001+02:00

Idag kom Molly åkande från storstan, vi skulle fira hennes födelsedag lite i efterskott. Det blev en riktigt god middag. Först åt vi bruschetta, jag har varit lite insnöad på det på sistone som ni kanske kommer ihåg. Det blev en variant med vitlök, tomathack med basilika, salt, peppar och lite olivolja samt en bit mozzarella. Och så en med kantarellstuvning.

Sen testade jag ett recept som kom med grönsakslådan i torsdag. Fast jag missuppfattade lite tror jag. Det stod 1 pak choi och då hackade jag upp all pak choi jag fick i lådan men det blev ju jättemycket. Man skulle nog bara ta ett blad insåg jag, eller stjälk eller vad det kan heta. Jag vet inte. Jag höftade i alla fall så det blev lagom :-). Sen hade jag i broccoli och lök också. Jag typ wokade, fast jag har ingen wokpanna, bara en stor sauteringspanna. Gjorde detta med sesamolja och soja. Sen hällde jag på en dressing bestående av sesamolja, pressad citron, en chili, lite koriander, vatten och ingefära, detta hade mixats slätt. Så fick det koka med lite. Sist i med en burk kidneybönor och allra sist (utan att koka mera) vanliga räkor. Mmmm, det blev verkligen jättegott med ris till. Borde funka utan räkorna också om man vill göra en vegovariant.

Till efterrätt blev det jordgubbsglass med kiwi, nektarin, banan och hackad Toblerone.

Länge sen jag gjorde så god mat, men det var hon värd den lilla 22-åringen :-)

Goda nyheter om T-DM 1

2011-09-25T09:25:00.002+02:00

Nu rapporteras det om T-DM 1 och hur den fungerat i studierna som gjorts. Det är riktigt bra resultat. Risken för försämrad sjukdom och död minskade med 41% och medianvärdet innan sjukdomen försämrades ökade med 5 månader. Synd att jag inte lottades så jag fick denna medicin när jag var med i studien, nu hoppas jag stenhårt på att den snart är färdig för marknaden... doktorn sa tidigt i våras att den skulle vara det om ett eller två år. Sånt är svårt att veta säkert förstås, misstänker att mediciner är som nya modeller av iPhones ungefär ;-).

Snart är det jul

2011-09-25T00:06:00.000+02:00

Kom till mamma lilla fina laptop-väska. Finns här och det bästa är att 10% av priset går till bröstcancerforskningen. Det är som om den ropar på mig. Visst? :-D

Äntligen!

2011-09-24T21:46:00.001+02:00

Barbiedockornas garderob är färdig! Äntligen kan de hänga upp sina tjusiga klänningar! Jag gjorde en garderob av en skokartong, sprejad med guldfärg på insidan och blommigt papper klistrat utanpå. Ett draperi av en bit spetsgardin fick det bli, klädstången är en grillpinne och galgarna har jag gjort själv av lite tjockare ståltråd. Nån belysning borde garderoben ha också, jag har en liten idé...

Vi har gjort annat idag också. Först var det simskola. Nike vågade kliva ner i bassängen ganska snabbt och det gick hyfsat resten av tiden också. Små små myrsimtag ;.).

Sen skjutsade i Nike till kalas på Busiz i Nyköping. Fast först hann vi med ett besök på Öppen Hand, jag köpte lite garn och en ram och Nike slog till på en jättestor magnet för en tia. Medan Nike lekte järnet var Tomas och jag på Rusta och handlade lite nödvändiga grejer. Min turkosa glassamling är nu utökad med en väldigt vacker lysande grej:

Ja, vem behöver inte en sådan?

Sen återvände vi till Busiz och häckade där i en och en halv timme. Vilken ljudvolym... det var hyfsat skönt att sätta sig i bilen och rulla hemåt. Jag somnade och sov nästan hela vägen hem. Det har varit en ganska slitig helg och än är den inte slut!

Smurfar och grejer

2011-09-23T22:10:00.000+02:00

Idag har Nike och jag varit ute på äventyr. Strax före tio styrde vi kosan mot storstan. Stress stress stress med en försenad buss och 24-timmars SL-kort som skulle köpas på Pressbyrån i Gnesta. Men vi hann, tack och lov med flera minuter till godo :-).

Först slog vi oss lösa i Skärholmen, där jag shoppade upp presentkortet från Panduro, det blev faktiskt en hel del grejer för denna tusenlapp: nån sorts majsgrejer att bygga figurer med, en sats med "gör egna hårspännen", en häststämpel och en styrolithäst att måla. Allt detta till Nike (hon valde själv såklart). Jag köpte lite garn, pärlor och annat halsbandsjox, lim, en pappersskärare, fint papper och lite andra bra att ha-grejer.

Efter lite fika åkte vi vidare till Heron City för att träffa syrran och yngsta kusinen. Filmen om smurfarna stod på programmet. Jag höll på att somna flera gånger. Småtjejerna tyckte dock att det var en kul film, så de var nöjda. Men fy vad det är dyrt att gå på bio numera - 225 kr för en vuxen och ett barn. Känns mycket när filmen är kass... man kanske kunde införa ett system med att man får betala för vad man tycker filmen är värd efter att ha sett den ;-).

Sen var det dags att åka hem. Lite trasslande med buss, tunnelbana och pendeltåg men allt klaffade och vi ankom Gnesta i tid och allt. Trötta men nöjda med dagen trots allt.

En bra dag

2011-09-22T21:29:00.000+02:00

Idag har jag haft en riktigt bra dag. Började med att Nike var mycket exalterad. Tandfén hade ju varit här och lagt en guldpeng i ett glas! Fantastiskt! Sen följde frukost och promenad till dagmamman. Idag skulle alla barn ut i skogen och roa sig, jag slog följe en liten bit.

Hem för lite småfix och vid elva kom pappa och hämtade mig och så blev det lunch på Björnlunda Bykrog. Sen vidare till stallet och häst-tajm. En väldigt lerig Lina blev mindre lerig och sen blev det en stunds ridning. Det gick jättebra idag! Känns som om vi kommer bättre och bättre överens för varje gång jag och fina hästen. Idag funkade det klockrent med galoppen, vet inte om hon inte förstått eller om hon retats lite med mig och vägrat. Idag var hon i alla fall helt med på noterna och jag tjoade glatt när vi äntligen flög fram snabbare än vinden :-). Extra endorfinpåslag där tror jag bestämt!

Tomas hade köpt massor av kantareller och grönsakslådan kom idag, så skafferiet är fullt av nyttiga godsaker.

Hurra hurra hurra hurra!

2011-09-21T19:55:00.000+02:00

Ett fyrfaldigt leve för Molly som blir 22 år idag. Helt ofattbart att jag har en sån stor och vuxen, klok, förståndig, vacker, smart och bra unge. Jag fattar't inte. Själv var jag yngre än Molly är nu när hon föddes. 20 år, nästan 21. Och röda glajer hade jag, jag lovar kids att det VAR hett på åttiotalet även om det är lite svårt att tro idag ;-).

Grattis Molly!

I natt kommer tandfén hit!

2011-09-21T19:49:00.002+02:00

I går kväll berättade Nike för mig att hon minsann hade en tand som var lös. Utan att undersöka saken närmare viftade jag bort det. Hon är ju trots allt bara fyra än så länge, även om hon snart fyller fem. Inte har väl fyraåringar lösa tänder? Nej, jag var säker på att den lösa tanden var en fantasiprodukt.

I morse påstod ungen att hon inte kunde äta frukost eftersom tanden var lös. Jag förklarade pedagogiskt att det nog skulle dröja innan hon ens hade en lös tand.

Tji fick jag idag när jag kom och hämtade Nike hos dagmamman. Tanden hade visst varit lös och ramlat ut vid fruktstunden på förmiddagen. Nu ligger den i ett glas med vatten och väntar på tandfén...

Inte dumt alls

2011-09-20T20:13:00.002+02:00

Igår när jag lämnade Nike hos vår "reservdagmamma" tillika granne fick jag med mig delikatesserna på bilden hem. Det kallar jag bra barnomsorg! Efter lite rensning förvandlades kantarellerna till soppa idag, inte dumt alls...

Jag mår riktigt bra idag, igår var jag trött och lite nere, idag är det klart bättre.

Moratrippen september 2011

2011-09-20T13:48:00.001+02:00

Så där ja, äntligen har jag tagit mig samman och tömt mobilen på bilder och fixat lite i Photoshop. Alltså återvänder jag till helgens övningar, närmare bestämt till Bonäsgården utanför Mora i Dalarna.

Stället ligger precis vid Orsasjön och var tydligen sommarstuga för familjen Diös en gång i tiden. Numera kan man hyra huset och bo där som vi gjorde. Det var ett skojigt men skitigt hus som sagt :-).

Vad kan man säga om helgen då? Jo, det var faktiskt helt fantastiskt trevligt. Jag är så glad att jag fick lära känna hela gänget som var med, och vi kommer hålla kontakten. Tack Facebook för att allt är så lätt när det gäller sånt nu för tiden ;-). Det är så skönt att inte behöva förklara sig alltid, utan prata på och den eller de man pratar med förstår precis vad man menar.

Vi fick god mat av Kerstin som verkligen skämde bort oss genom att passa upp på oss. Jag åt så att magen höll på att spricka :-).

Det fanns en väldigt stor öppen spis. Och en duktig elderska :-).

Taket i stora salen var vackert målat. Snacka om lyxig sommarstuga.

Mora-Nisse var het på ölen. Han skidade så fort det bara gick för att få tag på den där frestande flaskan Staropramen.

Den lilla stugan som några av de unga damerna sov i.

Och Orsasjön låg alldeles spegelblank på lördagen.

Hemma

2011-09-19T00:16:00.000+02:00

Ja det här är inte bilder från hemma hos mig om ni nu trodde det. Nej, de är tagna i mitt rum på Diösgården. Detta hus var märkligt men fint på ett konstigt sätt. Inte i toppskick kanske men mysigt. En rejäl städning skulle inte skada.

Trevligt har jag haft i alla fall, mycket roligare än jag trodde. Var lite rädd för att det mest skulle bli dödligt allvar och inte så mycket skratt, men jag har skrattat massor och känner mig full av energi och glad över att ha lärt känna ett helt gäng fantastiska kvinnor: Birgitte, Helena, Jenny, Kajsa, Karin, Kerstin och Tanja.

Ni får veta mer imorgon, dags för sängen.

Packning pågår

2011-09-15T13:55:00.003+02:00

Imorgon drar jag upp till Dalarna för att träffa andra unga kvinnor med metastaserad bröstcancer. Det känns trevligt att vara ung för en gångs skull. Fast när jag försökte förklara för Nike idag att jag skulle träffa några andra tanter så sa hon "Men du är ju inte nån tant mamma!". Så den här unga damen ska träffa ett gäng andra unga damer bara så att ni vet.

Jag har växlat mellan att vara full av energi och jättetrött. Igår sov jag massor. Idag är jag piggare. Kan bero på att jag red igår förstås, det ger som jag skrivit förut energi. Igår fick jag också ytterligare ett bevis på vilka underbara människor det finns överallt. Massor av garn och en present till mig och Tomas! Tack. Här om dagen fick jag en sjal av en annan trevlig människa och via mail alldeles nyligen ett fantastiskt erbjudande om bidrag till min resa (fast just det tackade jag vänligt men bestämt nej till :)). Och i förrgår hade jag lunchbesök som både hade med sig lunch och blommor och sig själv förstås :). Det finns flera underbara fina generösa och härliga människor där ute, jag hoppas ni vet vilka ni är! Ni betyder så mycket, allihop.

Nu måste jag leta reda på en bra resväska... det var länge sen jag reste nånstans...

Vänder det?

2011-09-12T20:41:00.001+02:00

Igår fick Nike falukorv till lunch. Pac man-korv. Blommig dito är helt omodernt.

Har varit piggare än på länge idag, det kanske vänder? Antihormoner och Tyverb kanske är grejen för mig? Det är armen som krånglar fortfarande, hudmetastaserna som är jobbiga och så har jag problem med magen också men det är nog en biverkning bara. Annars är det bara finfint.

Imorgon får jag lunchbesök, det ska bli väldigt trevligt!

Tack!

2011-09-10T22:11:00.001+02:00

Tack för era snälla ord och tankar, det känns skönt att det finns så många där ute som har ett tröstande ord att komma med när det behövs som bäst.

Igår var jag totalt slut. Det kändes som om jag gått rakt in i en tegelvägg. När Tomas kom hem från jobbet åkte vi ut till stallet och jag tog en tur på Lina. Den blev något kortare än planerat när plötsligt becksvarta moln tornade upp sig och det började mullra oroväckande.

Vackert var det hur som helst och ridturen gav mig massor av energi. Och lite träningsvärk dessutom. Så idag kändes det betydligt bättre, piggare, gladare och säkert även snällare fast det låter jag vara osagt ;-).

Idag åkte jag iväg till Kulturhuset i Ytterjärna där Miljöpartiet höll medlemsmöte. Vi var några tappra själar som kom i alla fall, fikade gott, hade ett lååååångt men givande möte och sen gick ner och tittade på dammarna och vattentrapporna. Otroligt fint med tanke på att hela anläggningen inte är något annat än ett reningsverk egentligen.

Läkarbesöket igår

2011-09-08T20:46:00.000+02:00

Min videoblogg verkar ni gilla. Fattas bara annat. Idag har jag inte orkat videoblogga mer men en annan dag kanske.

Igår åkte jag och Tomas till doktorn i Eskilstuna. Jag har fått en ny doktor, min gamla ska sluta och denna får ta över. De var väldigt olika de två doktorerna men jag tror det kommer funka fint med honom också. Tyvärr hade han lite halvdåliga nyheter, precis som jag misstänkte hade det inte gått åt rätt håll på sistone. Några tumörer i lungorna hade vuxit och någon ny hade tillkommit. Inga stora förändringar men förändringar. Även i höger armhålas lymfkörtel hade det gått åt fel håll, och hudmetastaserna har inte heller varit snälla. Inga chockartade besked men tråkigt ändå. Taxotere fungerar alltså inte längre och Herceptin verkar inte heller bita.

Nu är planen antihormonbehandling och en annan antikropp, Tyverb som jag också hade när jag var med i studien.

Det går inte på räls alls just nu alltså. Gjorde mitt bästa för att håna döden, åkte ner på stan, uträttade några ärenden och åt lunch. Sen gick jag till en telefonbutik och tecknade upp mig på ett 24-månadersabonnemang. Därav den nya iPhonen. Jag köpte också ett par skyhöga guldskor. Rosfeber får man ju även i bekväma låga skor så skit samma.

Bra är i alla fall är att jag nu får tablettmediciner. Ganska skönt som omväxling. En annan bra grej är att läkaren inte tyckte att det fanns något hinder för mig att åka till New York i november, men vi ska inte bestämma något förrän efter nästa läkarbesök, kolla av att jag mår bra av medicinerna osv. Sen jäklar. Tack pappa och syster för att ni hjälper mig iväg med en finfin födelsedagspresent+julklapp i förskott :-). Tack Eva för att jag får våldgästa dig. Jag ser fram emot den resan massor!

Premiär för videoblogg

2011-09-08T10:17:00.000+02:00

Eftersom jag köpte en ny iPhone igår, en som går att filma med, blir det videoblogg idag. Man måste väl ändå säga att det är ganska modigt att premiärfilmen utspelar sig i.... sängen! Håll tillgodo med detta mästerverk!

Lång dag

2011-09-07T22:28:00.002+02:00

Har haft en lång dag idag, strax dags att sova. Orkar inte ens tänka på sjukhus och läkarbesök och mediciner och blodprov, så jag skriver om det imorgon eller så istället. Nu blir det matblogg. Idag har jag lagat en sjuttiotalsklassiker, nämligen kreolskans gryta. Lättlagat och riktigt gott. Eftersom jag köpt en ny iPhone idag var jag ju tvungen att föreviga matlagningen med denna. Nu får ni se hur man gör. Jättespännande va? Först steker man den starka korven. Jag hittade inget annat än vanlig Scan Chorizo i affären så den här var rätt icke-stark. Men det fick duga.

Jaha, titta här då, jag kan steka kyckling också! För så blev det idag. Fläskköttet byttes ut mot kyckling. Det funkade finfint.

Så slänger man ner allt i samma gryta, det brynta köttet och korven, gurkor, syltlökar, paprika, oliver, kryddor och grädde.

Och sen är det bara stöket kvar. Det tråkiga. Ja just det, äta maten också... nån belöning ska man väl ha.

Det var dagens (veckans/månadens och kanske ÅRETS) matblogg det.

Godnatt

2011-09-07T00:28:00.001+02:00

Håll tummarna för mig imorgon. 9.30 är jag hos doktorn. En rolig film blir det också.

Det drar ihop sig

2011-09-06T07:56:00.003+02:00

Läkarbesök imorgon. Den här gången var det så länge sen att en del kan ha hänt. Har ju varit bortskämd med att träffa doktorn var tredje vecka under den tid jag varit med i Emilia-studien, men när jag inte fick vara med längre, eftersom medicinen jag fick inte fungerade längre, återick jag till vanliga rutiner, dvs att träffa doktorn ungefär var tredje månad istället.

Dessutom har någon missat med tidsbokningen den här gången så jag får träffa läkaren senare än jag egentligen skulle gjort och en annan doktor än den jag brukar träffa, eftersom det var helt fullt hos honom. Det ska nog gå, men det är lite jobbigt att förklara saker från början för nya människor, även om han såklart ser vad som står i journalen...

Tycker att jag mår ganska bra just nu, men hudmetastaserna på högra bröstet/armhålan håller sig inte riktigt på mattan så mycket som jag önskar att de gjorde. Kanske får jag byta medicin igen, jag vet inte. Annars mår jag som sagt rätt OK, dock lite trött och både trötthet och metastaser som inte minskar kan väl tyda på att även Taxotere kanske slutat fungera. Hoppas inte. Nåja, det finns ju ett gäng mediciner kvar att testa, men för varje som slutar fungera minskar antalet som är kvar... såklart.

Det blir mycket grubblande på sånt här dagarna före ett läkarbesök. Känner mig sur och retlig, inte bara av smärtan från armen utan även av detta.

Bra är i alla fall att ögondropparna jag köpte funkar finfint! Nu efter en veckas behandling är jag inte alls svullen, tar en dos på kvällen och en på morgonen, det verkar räcka.

Polyvore

2011-09-05T20:52:00.001+02:00

Blev inspirerad av J och fastnade raskt i Polyvores värld. Notan för denna outfit lämnar vi åt sitt öde tycker jag. Armbandet var i alla fall inte alls särskilt dyrt. Fast man shoppar alltså inte där, utan sätter ihop såna här små käcka modebloggarcollaaaaaaaaage. Snabbt och enkelt.

Ridtur i skogen

2011-09-04T12:47:00.000+02:00

Imorse skulle jag för första gången fixa och rida hästen utan hjälp av Mia som är hennes ägare. Hon har varit praktiskt och moraliskt stöd hittills, men idag var det dags att klippa navelsträngen. Jag har fortfarande inte kommit på något som gick på heltok så jag kom nog ihåg allt. När vi kom upp till stallet visade det sig att ägarna till gården hade haft bröllop och det stod bilar på hela ridbanan som också tjänstgör som parkeringplats, fast det brukar inte vara SÅ många bilar som idag. Jag fann ingen annan råd än att rida ut i skogen en sväng, och det var väl tur för det var jättemysigt. Skogen var väl lite att ta i, jag red på en liten grusväg bakom golfbanan närmare bestämt :-). Lina var lite skeptiskt inställd till alla konstigheter inne i skogen, stora svampar och glänsande vattenpölar, men fick hon bara närma sig lite försiktigt och titta gick det hur bra som helst... men när vi vände hem igen var hon gladare än när vi red ut, helt klart :-).

Sen tillbaka till stallet och fixa iordning Lina igen, hennes kompis i hagen var SÅ lycklig när hon återvände :-). Själv mår jag som vanligt toppenbra efter en tur på hästryggen, både i kropp och själ!

En dag på stan

2011-09-03T09:07:00.003+02:00

Igår hade Nike och jag en dag på stan i Nyköping. Efter en rensning i den unga damens garderober konstaterade vi att där fanns det inte mycket i rätt storlek kvar inför höst och vinter så det var bara att ta tag i det och skaffa nytt. 2 par jeans, 6 långärmade tröjor, 2 baddräkter, 1 bikini, 1 nattlinne, 2 pyjamasar, 10 par strumpor, 1 par tunna yllesockor, 9 par trosor, 1 tjocktröja, 1 kjol, 1 mössa och 1 regnställ senare var vi klara. Tack och lov.

Vi hann fika också. Tre gånger faktiskt. På det stora hela gick hela shoppingrundan riktigt bra, det är min ork som tryter bara så ja, det VAR jobbigt även om Nike uppförde sig exemplariskt och var väldigt lätt att ha med sig nästan hela tiden.

När Tomas slutat jobbet möttes vi upp och åkte till Hööks. Jag köpte mig ett par ridbyxor och både Nike och jag fick handskar. Ja just det, vi köpte faktiskt regnstället på Citygross, inte under vår tur på stan...

Det var den dagen det. Slitsam men ganska trevlig. Nu hoppas jag att hon klarar sig i vinter med det klädförrådet... :D

Ung cancer

2011-09-01T08:14:00.001+02:00

Tusende inlägget!

2011-09-01T08:02:00.000+02:00

Jovisst, tusen inlägg har det blivit under de år den här bloggen funnits. I mars 2009 skrev jag mitt första inlägg. Även om inspirationen inte infinner sig alla dagar har jag svårt att tänka mig ett liv utan att blogga. Det har blivit en del av mitt liv. Min första "blogg" var en dagbok om vår stuga som jag började skriva 1999. Den finns tyvärr inte kvar längre. Så småningom började jag blogga på riktigt, trevande försök med anonym avsändare. De bloggarna finns inte heller kvar, jo någon gör faktiskt. Synd att jag inte sparade ner det jag skrivit på något sätt.

Och tack alla ni som röstade på vantarna i Panduros tävling. Jag slutade som trea vilket innebär att jag har vunnit ett presentkort på hela 1000 kronor på Panduro! Vilket trevligt tillskott i kassan!

Gnesta-s och Gnesta-m uttalar sig

2011-08-31T20:39:00.004+02:00

Bild: Markusram

I dagens SN får Johan Rocklind från s och Ann-Sofie Lifvenhage från m uttala sig om branden hos Grundström. Bra så. Det GÅR faktiskt att uttala sig och ta avstånd från politiska attentat även om man ännu inte vet vad som ligger bakom dådet hos Grundström.

Skulle det senare visa sig vara utomjordingar som flugit in i brevlådan och deras brinnande raketmotor var orsaken till branden, alltså att attentatet inte hade ett dugg med SDs politik att göra, är det nog ändå ingen som har ont av att man fördömer attentat med politiskt motiv en extra gång.

Inte OK på en fläck

2011-08-31T00:18:00.002+02:00

I måndags var det någon som tände eld på Frida Grundströms brevinkast. Grundström är SD-politiker i Gnesta och man kan väl kanske misstänka att det hänger ihop med själva attentaten. Grundström har tidigare misshandlats och hennes lägenhetsdörr har vandaliserats.

Säga vad man vill om SD:s politik. Själv tycker jag att den suger, men det försvarar aldrig aldrig aldrig att någon sätter eld på en politikers hem! En politiker som dessutom har små barn och som bor i ett flerfamiljshus där även andra familjer bor. Det är rent ut sagt bedrövligt. Som sagt, vad man än står politiskt är det här helt förkastligt. Galenskap.

Och var är de andra gnestapolitikerna? Inte ett ord från någon mer än Göran Lundbom som väl på det stora hela kan sägas kommentera varenda nyhet, en s-politiker från Oxelösund och en v-politiker från Nyköping.

Naturligtvis finns en risk att SD utnyttjar attentaten till att som vanligt måla ut sig till offer, men att inte fördöma dådet gör det knappast bättre, jag tror snarare att det gör skadan än värre - det är inte bara attentatsmän som är ute efter dem, inte ens de andra politikerna bryr sig. Det är väl ganska uppenbart att om detta drabbat en folkpartist, en sosse, en miljöpartist eller nån annan i ett parti med rumsrena åsikter hade det varit annat ljud i skällan.

Hur man än vänder och vrider på det är SD tyvärr invalda i kommunfullmäktige i Gnesta. Deras åsikter må vara hur korkade som helst, men även en sverigedemokrat är en människa med samma värde som vi andra.

Leopard

2011-08-30T11:29:00.004+02:00

Ja eller panter. Men jag tycker att leopard passar bättre. Leopardsnigel närmare bestämt, den här såg vi när vi gick till dagmamman idag, jag och Nike. Jag fotade och tilt-shiftade såklart. Jag är inte så förtjust i mördarsniglar, det vet de trogna läsarna av denna blogg, men andra sniglar bryr jag mig inte så värst om och leopardsnigeln tycker jag är ganska cool. Stor men ganska vacker och den äter helst inte färska växtdelar utan trivs bäst i t.ex. en kompost eller nån lövhög.

Vad händer i det spenatska hemmet idag då? Jo, jag har just ätit en bit kantarell- och västerbottenostpaj och ikväll vankas denna lasagne. Sen blir det ridning för min del. Däremellan lite barnhämtning, kanske en tupplur och vanttillverkning.

Helgen kom och gick

2011-08-29T16:10:00.002+02:00

Tomas första helg som måndag till fredag åtta till femton-arbetare. Det var hårt slit från morgon till kväll för hans del, tveksamt om han var så värst utvilad i morse... I lördags var det premiär för simningen för Nikes del. Sen, efter en snabb lunch, åkte vi vidare till Nyköpingshus och Hertig Karls marknad där vi mötte upp med min syster och hennes två barn. Nike och den yngsta kusinen var så fina i prinsessutstyrslar. Nike ville gärna ha en sån där krans och slöja som ni ser på bilden men de kostade 100 spänn så jag sydde en själv sen när vi kom hem. Kostnad ynklig eftersom det enda jag betalt för är vadden och bandet. Annars tror jag att jag fått tyget och spetsen är nån gammal gardin.

Vi har varit hundvakter också, natten till idag hade hunden dock kräks-orgie och Tomas var uppe halva natten och städade, sköljde av mattor och sådär. Det är roligt att vara hundvakt men nån egen hund blir det nog inte igen.... man har en tendens att glömma bort kräkset för att inte tala om bajset.... men påminns raskt när man lånar en liten sötnos. Inte på heltid tack, bara då och då ;-).

Idag har jag varit med min far i Nyköping. Det var dags för röntgen, datortomografi med kontrast och för första gången fick jag kontrastvätskan i porten! Äntligen en sköterska som kunde och ville göra på det sättet! Det gick supersmidigt faktiskt.

Det är rätt OK med mig på det stora hela. Armen värker som förut ungefär, har dock tillkommigt irriterade ögon. Eftersom ögonen är så torra geggar de under nätterna, så på morgonen är jag svullen och ser förjäklig ut! Sen blir det lite bättre under dagen eftersom jag blinkar då. Nu har jag i alla fall köpt ögondroppar som jag ska testa ikväll, håll tummarna för att de hjälper.

Och rösta gärna på vantarna om ni inte redan gjort det. Sista dagen för tävlingen är på onsdag, jag har redan halkat ner till tredje plats och är lite nervös över att inte hamna på topp tio = inget pris! Tack tack på förhand.

Spenatmamman spekulerar

31 snabba

Cyto + 2 dagar

Mördarcyton anfaller

Då kör vi

Målat!

Bilder från 2011

Lördagsgodis

Kräksjuka?

Svar *uppdaterad*

Frågelåda?

Phew

Lite lättare idag

Så var jag där igen

Vasa?

En till dag i Nyköping!

Nyköping idag

Nu är glada julen slut slut slut

Bilderna klara!

Äntligen över!

Två låtar

Bara två gånger kvar nu

Vilken dag...

Året börjar bra

2011

Läkarbesök idag

Juldag

Nu är vi nog klara

Och så blev det jul även i år

Hej och hå

Inget jobb ingen julklapp

Kräksjuka

Ingen jultallrik i sjuktaxin

Vilan över

Attans osis för Nike

Lucialogistik

Trött

Gropar och gupp

Dags att damma av en gammal goding

Som ett stort hål

Sörmländska metropoler

Sörmland runt

Vad jag har sysslat med

Hemma igen efter en härlig vecka!

Så där ja

Det drar ihop sig

Lilla lurvhästen

Aj aj aj

Dagens övning och prövning - sjukresa!

Budapestguiden

Promenad i diset

Ditten och datten

Ytterligare en födelsedag till handlingarna

Godmorgon

Gästbloggar

Tjolahopp

Kalasplanering

Febriga veckan

Ulricas örhängen är till salu

Solig oktoberhelg

Är det inte ena är det nåt annat skit

Surdegsbebisen the movie

Ja just det ja, surdeg också!

Dagens flint. Bland annat.

Piller piller piller

En favoritblogg

Kloka ord och blödande sår

Dags att samla in pengar

Fast i Wordfeudträsket

Hösten smyger sig på

Nu är det rosa

Resan bokad!

Vad lär vi våra barn?

God middag idag

Goda nyheter om T-DM 1

Snart är det jul

Äntligen!

Smurfar och grejer

En bra dag

Hurra hurra hurra hurra!

Svar uppdaterad