Vacuum

Inga jobb som känns klockrena att söka, en ansökan jag skickat fick jag ett mycket trevligt nej på ganska omgående, en annan har jag inte hört ett ljud om, det tredje företaget jag sökte hos kallade mig på inte bara en utan även en andra intervju och jag fick veta att jag skulle få besked veckan efter. Det var förra veckan det.

Jag har svårt att inte påverkas. För det första lägger i alla fall jag ner ganska mycket tid och energi på att söka ett jobb, skriver på ansökan i flera timmmar, förbereder mig för intervjun. Åker dit i god tid, kanske har köpt något nytt och snyggt. Ja, ni vet nog hur det är. Sen väntan, väntan, väntan på besked. När inget som helst besked kommer känns det som om jag är någon som inte räknas. Idiotförklarad och värdelös, fast jag vet att det inte är så egentligen. "Varför sökte hon det här jobbet, det borde hon väl fattat att hon inte skulle få". Försöker knycka på nacken, borsta av mig, resa mig och gå vidare men istället hemfaller jag åt navelskådande tycka synd-omgrubblerier, ömkande och bitterhet.

Men det är ju bra att jobbskatteavdraget finns och a-kassan är så låg. Då blir jag motiverad att söka ett jobb åtminstone.

Det där sista var ironi men det antar jag att ni förstod.