Trots att jag står så långt ifrån SD som det är möjligt att göra förvånas jag lite över reaktionerna. Avsky och förstämning. Visst, det är förjävligt att vi har ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag och i vårt eget fullmäktige. Men - och det här är viktigt - vi lever i en demokrati. I en demokrati får man lägga sin röst på vad som helst. Sverigedemokraterna kom in eftersom människor utnyttjade den möjligheten. Det var folket som röstade in dem. Av någon anledning vill en ganska ansenlig del av svenska folket och gnestaborna detta och har nu röstat Sverigedemokraterna till makten.
Detta borde inte väcka avsky och förstämning, snarare frågor och jävlar anamma. Jag hoppas det kommer när människor hämtat sig från chocken. Den allra viktigaste frågan just nu är - hur kom det sig att det blev så här? Varför gick människor och röstade på SD? Vad är det vi i de andra partierna gjort eller inte gjort som inte riktigt räckt till? Och hur hanterar vi det nu? Hur går vi vidare?
Personligen tror jag att de flesta som röstar på SD gör det snarare av missnöje över samhället och politiken i stort än för att de hatar invandrare. Jag tror många av dessa väljare kommer att bli lika missnöjda med SD så småningom.
En annan viktig sak - ta inte avstånd från de människor i din närhet som röstat på SD. För alla lär vi ha SD-väljare i vår närhet. Ta diskussionen istället.
Det här är vår största politiska utmaning, allra mest på gräsrotsnivå. Glöm inte det.
3 kommentarer:
Mycket klokt skrivet. Nu gäller det att jobba på och inte låta all energi gå till symbolhandlingar och manifestationer av avsky.
Kanske är jag fortfarande "chockad" som du skriver. Eller så tar jag verkligen ställning. För mig finns inget annat än nolltolerans. Nolltolerans gentemot SD, deras politiker och deras anhängare.
Nolltorelans mot rasism, nazister och människor som anser att mina barn bör tvångskastreras, utlandsadoption stoppas och att deras "ras" står högre än andra "raser"
Att hamna i diskussion i dessa frågor är inte värdigt, för det finns inget att diskutera.
Nolltolerans är vad jag förväntar mig av mina vänner, av de jag har nära mig. Annars har vi inget gemensamt.
Ulrica, det finns verkligen ingen som helst motsättning mellan det du skriver och att respektera demokratin.
Men avskyn, utstraffningen och det massiva avståndstagandet som eldats på av mediernas spekulationer på förhand har snarast eldat på SD:s stöd. Därför är det bättre att bita ihop och jobba stenhårt positivt med sin egen toleranta åsikt och politik.
Skicka en kommentar