onsdag 27 juli 2011

Med port igen!

Idag var det dags alltså, en ny port skulle monteras på denna skruttiga kropp. Eller i den närmare bestämt. Den sitter ju på insidan, precis under huden. Klockan sju skulle jag infinna mig på kirurgmottagningen i Nyköping så det blev till att kliva upp tidigt, kvart över fem närmare bestämt. Vilken fantastisk morgon det var! Nästan värt att kliva upp mitt i natten för att få se det morgonljuset och sen, när vi rullade mot Nyköping, ett helt magiskt soldisigt och dimmigt landskap. Passade på att fota lite snabbt, för det där ljuset fick jag ju bara inte missa.... orkidéerna i köksfönstret badade i det.

Sedan drog vi alltså iväg, jag, Tomas och Nike. Jag blev avsläppt vid lasarettet och anmälde mig i kassan och åkte upp till avdelningen man ligger på i väntan på att bli nedrullad på operation. Det blev en dryg väntan.... jag var där strax efter sju alltså och hade tid för operation vid halv ett. Under tiden fick jag inte äta och eftersom jag är så svårstucken så fick jag ingen infart utan sjuksyrran tyckte det var bäst att narkossyrran satte den. Smart tänkt med tanke på mina idiotiska kärl, men det innebar också att jag inte fick något näringsdropp. Den braiga sjuksköterskan fick dock klartecken från doktorn att låta mig dricka sött te och saft på morgonkvisten. Underbart gott! Sen var det bara vänta, vänta och vänta lite till som gällde...

Här är min lyxfrukost bestående av en kopp te med två sockerbitar, ett glas saft och ett glas vatten. Vem behöver briocher, croissanter och förlorade ägg? Nä, ingen, jag tänkte väl!

Punktligt rullades jag ner till kirurgen. Fick en infart som satt på första försöket (!) och pratade med doktorn om hur han hade tänkt sig att porten skulle sitta. Det blev en lösning där själva porten, dosan alltså, sitter ungefär på samma ställe som förut, dvs precis ovanför vänstra bröstet. Sen sitter slangen i en ven som går tvärs över bröstet, ut mot höger sida. Det var lite bök med att få dit den, jag vet inte helt säkert men det tog nog uppemot 2 timmar, eller i alla fall 1,5 men det gjorde inte särskilt ont och det var världens skönaste gäng som jobbade och jag låg där och försökte slöa så mycket som det nu var möjligt. Det går förvånansvärt bra faktiskt att göra det tycker jag, men jag kanske är konstigt okänslig för sånt där :-D.

Ja, där satt den till sist då porten och jag fick rulla vidare till röntgen för att avbilda den och se om den satt där den skulle. Himla snabbt och smidigt gick det. Sen kom likaledes härliga sjuksyrran uppifrån avdelningen och hämtade mig och strax därefter dök Nike och Tomas upp för att hålla mig sällskap sista stunden. Nike hade köpt ett fint halsband i present till mig. Och dessutom en liten leksakshamster till sig själv :-).

Nike passade på att testa sängen medan vi väntade på att jag skulle få klartecken att åka hem. Det dröjde med beskedet från doktorn om vad röntgen skulle visa men sjuksyrran var i alla fall snäll och fixade fika till mig innan röntgenbeskedet, så jag inte dog av hunger. Två ostmackor, saftsoppa och te. Att det kan vara så gott efter 16 timmars fasta... SEN fick jag besked om att det gick bra att packa ihop och dra hemåt så det gjorde vi. Fast vi stannade så jag fick äta hamburgare först. Gott....


Nu känner jag mig rätt mörbultad, främst på halsen där doktorn bände och bankade. Jag vet inte exakt vad som försiggår när man sätter in en venport men helt klart är ju att man ska lyckas sätta in en slang i en ven förstås. Vad som föranleder allt detta bankande och bändande vet jag inte riktigt, och jag är inte säker på att jag verkligen vill veta heller :-). Men det är det som tar tid och verkar bökigt, att sätta in själva dosan under huden går sen på ett kick. Nåja, nu sitter allt som det ska i alla fall, jag är omplåstrad och har inte allt för ont. Och får äta igen, hurra!

Inga kommentarer: