Över 80 döda på den norska ön Utöya, där det hölls sommarläger för barn och ungdomar. Det är så ofattbart orimligt omöjligt och svårt att ens överblicka, att ta in den siffran och den händelsen. Jag vet inte om det nånsin kommer att gå.
Tänker på när Molly var på SSU-läger som trettonåring. Det är så lätt att sätta in henne i sammanhanget, som glad unge som ville förändra världen, lära sig om politik och demokrati. Man räknar inte med att en galen extremist ska göra entré och döda barnen och ungdomarna i det läget, det finns liksom inte på världskartan. De unga som ska bygga en bättre värd ska inte slaktas. Det ska väl ingen förstås, men med unga är det förstås extra vidrigt.
Det är som någon sa, som om det gör ont i hela kroppen idag. Varenda liten cell värker av sorg över det som hände i Norge igår. Både på ungdomslägret och även i bombningen, händelserna verkar ju hänga ihop. Det är verkligen bara helt jävla sjukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar