Ett stort hål i hjärtat. Vad är jag för jävla misslyckad människa, mamma, fru, syster, dotter. Jag lyckas inte ens hålla mig frisk. Jag lyckas inte med någonting. Känner mig så långt under isen och trampad på, spottad på av livet och allt runt omkring. Jag är som de andra brödsmulorna på diskbänken, bara ett irritationsmoment som ska städas undan så fort det bara går.
Det finns så många människor som gjort mig besviken. Som jag trodde skulle finnas där, men som inte gör det. Som har alla möjliga bra och logiska förklaringar. Jag var väl kanske inte värd mer än så. Idag är jag värdelös och kniven vrids om ytterligare ett varv och jag hamnar så långt ner det bara går.
3 kommentarer:
Ja du har det verkligen inte lätt. Jag känner precis som du titt som tätt och ändå är det rena barnleken jämfört med vad du har att brottas med.
Tänker på den där filmen som spelas så mycket på nätet nu som heter
Det är okej att att känna.
Kram
Amelie
Häng i Kajsa. I nöden prövas vännen o så många människor är så rädda för smärta. Men de som finns kvar de finns verkligen kvar det kan man lita på. Själv har jag tittat in hos dig återkommande i över ett års tid nu o jag ska försöka bli bättre på att tala om det också. Tycker du är fantastisk o en riktig kämpe. Stor kram från Karin <3
Kram på dig Kajsa! / Helena
Skicka en kommentar