Jag är jättetrött efter senaste behandlingen. Snacka om cytokoma. I förrgår sov jag i princip hela dagen. Den här veckan jobbar Tomas ganska mycket, som tur är känner jag mig piggare än för ett par dagar sen, men jag är inte i form alls. Men jag hinner vila ordentligt när Nike är hos dagmamman så det funkar. Jag har hämtat henne två dagar i rad nu och min fysiska ork är väl sådär... och jag kan verkligen inte skylla allt på att jag är sjuk. Nej, det här handlar om att jag legat och slöat alldeles för mycket. Vilket jag väl i och för sig gjort pga att jag är sjuk, men om jag ska vara ärlig hade jag nog kunnat försökt komma igång igen ett par veckor tidigare åtminstone. Men nu ska det bli bot och bättring. En promenad för att hämta Nike hos dagmamman tar visserligen nästan knäcken på mig men det ska väl snart bli bättre. Hoppas jag i alla fall.
Nike har lärt känna ett par tjejer som bor här på gatan och de har börjat träffas i lekparken och gå hem till varandra. Så fort tiden går! Idag stod jag och såg på Nike när hon gick bort längs gatan till kompisens hus (som vi ser från vårt eget), lite tveksamma steg för det är fortfarande liiiiite läskigt, men ändå så stor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar