Gillar bin och humlor bättre än flugor

De syns lite dåligt, men humlor och bin i min pappas trädgård verkar älska de här blommorna, de heter bolltistlar väl (vild men inte helt ologisk gissning)? Jag tycker både de, bina och humlorna är fina. Något jag däremot tycker mindre om är flugor. Fy bubblan vilken fluginvasion jag upplevt idag i grannarnas hus. Flugor i såna mängder. Det känns som om det kliar på hela kroppen av deras stickiga små bajsiga flugfötter. Vet inte hur många jag tog kål på men det var ett ansenligt antal. Tomas lyckades nog döda ändå fler. Märktes nån skillnad? Nej. Läskigt! Och då var vi bara där en stund och slipper bo med de där små äckliga kräken. Vi har fler flugor än vanligt hemma också, men inte på samma världskarta så många som de stackarna som bor längre ner på gatan.

Annars har det varit en helt OK, ja faktiskt riktigt bra dag igår. Även om jag inte fått besked från doktorn igår om det var OK med betapred så tjuvstartade jag med kortisonet. Har ju haft det i samma kombination tidigare, förutom fentanylplåstren så jag vågade chansa. Jag har mått fint förutom att jag kräktes idag, men det är enda gången nu på ett antal dagar, bara att vila lite från kräkandet är ju underbart förstås. I förmiddags ringde de från ASIH och berättade vad läkaren sagt när de talat med henne i morse: Jodå det skulle gå finfint att ta kortison, jag blev ordinerad 6 tabletter på morgonen och 6 tabletter på eftermiddagen. Gissa om jag kommer gå upp de där kilona med råge med den höga dosen?

Dessutom ska jag ta ett prov på, om jag inte minns helt fel, kalcium. Eller om det möjligen var kalium. Nej jag är ganska säker på att det var kalcium hon sa imorsen, men jag blandar alltid ihop de där två. Tydligen är det så att om man har skelettmetastaser så kan värdet bli konstigt och det kan ge de symtom jag haft, kräkningar, illamående och trötthet. Har jag för mig att ASIH-syrran sa. Jag får väl fråga igen imorgon så kanske det går in i den här tröga skallen.

Imorgon är det nämligen dags för röntgen. Insåg idag att jag får ta med mig rullstolen om det hela ska funka. När jag blir röntgad går jag alltid först till onkologmottagningen och får en nål satt i min port, det är nästan ingen på röntgen som vill sätta nålen i porten (vilket jag nog skrivit om förut) så det brukar vara den enklaste lösningen. Sen till röntgen och sen eventuellt tillbaka till onkologmottagningen för att ta bort nålen, men faktiskt har de blivit bättre på att göra det själva på radiologen så det hoppas jag att jag slipper, men rullstol får det bli ändå. Tror faktiskt jag missat att skriva om det, men jag har i alla fall fått hem en liten transportrullstol, en lite mindre och enklare variant av rullstol som man inte kan köra själv utan måste bli skjutsad i. Lika bra det eftersom den som nån gång provat att köra rullstol på egen hand säkerligen kan intyga att det kräver rejäl styrka i armar och överkropp. Ingenting för en klen person som jag är det i alla fall. Idag tog vi i alla fall ut stolen på en lite provtur. Jag kan ju gå men jag tänkte att det är skönt att ha en stol med sig för längre turer, inte bara för att åka i, utan också för att ha nånstans att sitta med sig hela tiden, jag orkar trots allt en del, men det kräver en hel del vila med jämna mellanrum. Dessutom är det rätt skönt att köra den själv också (utan någon i alltså). Lite som en rollator när man behöver lite stöd i tillvaron :D. Vilken superservice jag fick från arbetsteraupeten, ja och resten av ASIH också. Jag tog upp mina funderingar om rullstolen en dag när sjuksyrran var här, och nästa dag fick jag den hemkörd hit av arbetsterapeuten!