Hur som helst är det helt otriligt med den här kraschade cytohjärnan. Hjälp vilken pärs detta jar visat sig varat. Inte nådigt.
Idag har jag mest sovit och blivit hissad för att testa den nya lift som som installerats här- himla smidigt i alla fall. Men om vi börjar tidigare i veckan var jag först där. Fick behandling på lasarettet i Nypan först och främst och åkte dit med min pappa. Sen väntade en riktig prövning när vi kom hem igen - trappan. Hmmmmm sjukt jobbigt. Men tydligen har inte hjärna helt tack och lov, jag tänkte att om jag tog arbetsstolen och drog den ända mot översta trappavsatsen borde det funka att bli upplyft allra sista biten - och se det var precis vad det gjorde! Idag skulle div människor vara här och kolla hjälpmedel och bråkiga ben. Så nu är der något bättre även den fronten! blev lite besviken på kommunhemsjukvården bara, hade nog behövt en liten glutt av dem idag, men de tyckte nog jag var jobbig som ändå tyckte jag behövde hjälp av dem idag, fast vi inte trodde det igår, men då hade inte benlindorna klibbat fast i såren så det började blöda när de skulle rivas av... och sjukgymnasterna som var de som skulle hjälpa mig idag när de ändå var här blev nog lite oroliga att de skulle göra fel, såklart. Synd för jag har alltid tyckt att de gjort ett superjobb. Men OK man kan inte alltid vara på topp... Ju fler kockar... Just nu vätskar det igen och blöder men det har svullnat av rejält. Den jag pratade med på komunsjukvården har jag ingen aning om vem det var heller. Och det var inte fr att vara dryg jag bad dem hjälpa mig, utan för att jag behövde hjälpen.
Liften verkar i alla fall jättebra, nu kan man hissat upp mig lätt som en plätt om jag skulle trilla. Nåja, imorgon på morgonen kommer kommunsköterskan, så får vi nog ordning även på den relationen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar