Känner ni igen den, apparaten på bilden? Själv såg jag ett reportage om den på TV någon gång på åttiotalet och tänkte "Wow! Varför finns den inte i Sverige?" Det är Minitel en fransk grunka som gjorde det möjligt att reservera tågbiljetter, söka telefonnummer och kolla aktiekurserna redan på åttiotalet. Ni vet, långt innan folk hade Internet och datorer hemma.Men ingen svensk Minitel dök upp. Nån gång i mitten av nittiotalet fick jag för första gången stifta bekantskap med Internet. Jag fick lära mig att det gick att gå in på FBI:s hemsida. Inte så väldigt upphetsande men jag kände trots allt att det där med Internet hade nog potential, även om människor runt omkring mig bestämt hävdade att datorn, den var bra som ordbehandlare och så fanns det roliga informativa cd-skivor att stoppa in i den och använda, t.ex. spelet Backpacker, uppslagsverk och annat nyttigt.
En dator skulle man alltså ha. Jag och T gick till Onoff och köpte en. Det var en Mac. Den tog upp avsevärd plats på skrivbordet men det följde med massor av roliga spel och uppslagsverk åtminstone. Kul liksom. En stund. Sen blev den mest stående som ordbehandlare. Den kostade 18.000 så det var en hyfsat dyr ordbehandlare för två studenter.
Men det saknades ju något. Internet! Det kom, även hem till oss så småningom. Först via modem men vi hade fast lina i skolan, för allt detta med Internet hade fått mig att fatta ett viktigt beslut - det är Internet som är kul. Datorer i all ära, men Internet är det roliga med datorer. Det vill jag lära mig. Och skulle man lära sig nåt om Internet i mitten på nittiotalet var det t.ex. systemvetare man skulle bli. Så det blev jag.
Jag kan inte påstå att just Internet var så väldigt viktigt under den fyra år långa utbildningen. Faktiskt ganska oviktigt, men jag lärde mig många andra bra saker. När jag sedan kom ut i arbetslivet hade jag snart skaffat mig ett jobb där jag fick jobba med... Internet!
Så det är vad jag har gjort de senaste åtta åren. Jobbat med Internet. Från början med ett ganska tekniskt fokus, men med tiden har rollen som webbansvarig eller webmaster glidit ganska mycket åt både det ena och det andra hållet. Det är definitivt ett måste att ha koll på tekniken, men idag är det så mycket annat som är viktigt. Det där roliga. Att man kan GÖRA saker med hjälp av Internet. Det älskar jag!
Och vilka saker man kan göra sen! Surfa på FBI:s hemsida förstås. Den är klart snyggare numera än den var första gången jag besökte den. Ännu roligare är det att interagera med andra via Twitter och genom att blogga t.ex. Det händer så mycket roligt. Det finns så mycket inspiration och kunskap hos andra som är så lätt att tillgodogöra sig nu när Internet finns. Internet skapar möten som ger massor!
För mig som privatperson innebär det att jag lär mig nya saker och får nya insikter. Om jag hade business på Internet skulle jag se till att utnyttja det här. Att sälja är ju egentligen ingenting annat än ett möte mellan människor. En kund är en annan människa, och även om jag säljer en vara eller en tjänst är jag väl inte någonting annat än en människa jag också? Påfallande ofta vet en kund betydligt mer om den varan jag säljer och hon vill köpa än jag gör själv. Kunden är dessutom benägen att tala om för andra vad hon tycker av varan hon köpt av mig. Det kan vara bra i vissa fall, men mindre bra i andra.
Tekniken finns i botten. Den är viktig, men den syns allt mindre för var år som går. Det som blivit viktigt är just alla dessa möten och vad de leder till: kunskap, visdom, kärlek, vänskap, inspiration, kreativitet, omtanke, affärer eller praktisk nytta för någon.
Inte undra på att jag älskar Internet.
