Hemtjänstpremiär

Är det bara jag som blir sugen på julmat eller? I flera veckor har jag varit sugen på prinskorvar och rödbetssallad, och varje dag (nästan) har jag dräglat över dagens meny i lördagms tidning. Detta trots  tidningen. Idag har tröttheten fortsatt, jag är ungefär lika trött av den som de andra dagarna... Tomas och Nike har städat och fixat, nu har Tomas åkt iväg på egen hand för att fixa det sista och jag sitter här hemma med en störig unge, minst sagt.  Nike har käkat lunch men påstår att hon nu måste hon ha fil och flingor. Misstänker att utsikten att få åka i arbetsstolen är det som lockar mest.

Dagen började i alla fall med ett litet besök av hemtjänsten, sen dök också kommunsköterskan upp och det visade sig att hon, som var ny för min del kom från samma hoods som vi själva gör, så vi hade en del att prata om.

Sen började jag mest fundera på julmaten. Snart snart snart mycket snart, mums.

Tills dess ska vi ägna oss åt födelsedagsmat tänkte jag, det ska inte bli så dumt det heller!

Hälsocheck - prickiga ben, men de är ganska torra. Omlindade då så klart men prickiga. Tomas har hjälpt mig att värma med varma och torra sockor. Ganska tungt att andas och att gå. Jag känner mig lite starkare. Lite. Hemtjänsten ska komma hit på morgonen och se till att jag kommer upp och får kläderna på mig ordentligt varje dag. Sen ska de se till att jag får tillsyn efter lunch, fast idag tror jag vi skulle strunta i det, minns inte riktigt vad det var vi sa. Jag vet ärligt talat inte riktigt för det känns som om jag är allt för trött för att ha någon som helst koll :-P. Tomas är nog lika trött han tror jag, jag hoppas han hittar hem igen idag.

Ni har säkert räknat ut det redan men Nike har höstlov idag och i morgon. Idag är skolan helt stängt, och även fritids har stängt, i morgon har vi tagit lite extra ledigt för födelsedagsbarn men sen ville hon inte vara ledig mer utan ser genast fram emot ledigt från hemmets trista vrå och åter till fritids... lika bra det kanske, det är en del att göra fram till kalaset som måste göras.

Nu ska Nike och jag fika lite, kaffe och goda ostmackor kanske vore något?

Hm... lite bättre men koma fortfarande

Piggar upp mig genom att titta på de här fina armbanden medan jag njuter av koman ;-). Snacka om återvinning! Det är Länsmuseet i Västerås som ställer ut så fint och bra ända till mitten av januari, men missa inte bloggen om 356 grejer att slöjda. Varje dag året runt ser det ut som, tror jag tipsat om den tidigare. Nån dag måste jag i alla fall göra mig ett plastpåsearmband... jag börjar där åtminstone, när jag inte är så här vråltrött...

Lindorna åkte av av sig självt redan igår kväll, Tomas fick lida på och sätta fleecestrumpor, men sen satt de tills nästa gäng syrror kom idag mitt på dagen och hjälpte mig. Det är ett problem att benen krymper = blir bättre såklart, eftersom lindningen blir så lös. Ett kärt problem förstås. I morgon ska Tomas vara ledig och vi ska fixa lite för kalaset. Det blir väl mest jag som gör det i fantasin. I verkligheten sköts det av min man ;-).

Imorgon kommer lite folk hit, hemtjänst och sjuksköterskor. Snart lite ordning på mig igen. Tycker nog att jag känner mig lite mer OK igen nu. Mer ork men tja... nån jätteork syns inte till direkt.

Sorgligt....

Nås av en trist "nyhet" att en nätkompis man avlidit hastigt och oväntat av en hjärtattack och alldeles för ung. Det är alldeles för svårt att ta in, jag kan verkligen inte göra det. Fler barn som aldrig får lära känna  sina föräldrar. Det är så orättvist. Idag har Tomas och Nike varit i Nyköping och köpt födelsedagspresent till mig samt kollat in "Modig". Under tiden låg jag här hemma på soffan och sov gott. Det behövde jag hur som helst och jag lär behövs mer sömn!

Ett gammalt kort hittade jag också, sötisarna. Dags att fira födelsedag här hemma igen i veckan, två hela stycken! Vi ska försöka hålla det till ett minimum men mysigt och kul ändå! För Nike är det viktigt och ärligt talat ser jag också fram emot det en hel del. Det är lite speciellt att fylla på samma dag som sitt barn.

I förmiddags var ASIH här. Det verkar vara lite rörigt med vem som riktigt ansvarar för vad men så är det väl vid all vårdverksamhet, ibland rör det till sig. Tror inte någon var medvetet sur, men kanske stressad. Nu ordnade det sig ju i alla fall, men de kommer och tittar till mig i morgon också. Tur det eftersom förbandet släppte redan i eftermiddags. Nu sitter det hyfsat på i alla fall. Oj, bara att skriva det här har tagit en evighet, men det gick ju :-). Bilden gammal som sagt, från förra sommaren.

Själv har jag drabbats av stora familjefebern, saknar er alla! Droppen var nog mannen som dog igår. Jag älskar er!

Det där med lösenord

Plötsligt händer det - jag minns lösenordet!

Hur som helst är det helt otriligt med den här kraschade cytohjärnan. Hjälp vilken pärs detta jar visat sig varat. Inte nådigt.

Idag har jag mest sovit och blivit hissad för att testa den nya lift som som installerats här- himla smidigt i alla fall. Men om vi börjar tidigare i veckan var jag först där. Fick behandling på lasarettet i Nypan först och främst och åkte dit med min pappa. Sen väntade en riktig prövning när vi kom hem igen - trappan. Hmmmmm sjukt jobbigt. Men tydligen har inte hjärna helt tack och lov, jag tänkte att om jag tog arbetsstolen och drog den ända mot översta trappavsatsen borde det funka att bli upplyft allra sista biten - och se det var precis vad det gjorde! Idag skulle div människor vara här och kolla hjälpmedel och bråkiga ben. Så nu är der något bättre även den fronten! blev lite besviken på kommunhemsjukvården bara, hade nog behövt en liten glutt av dem idag, men de tyckte nog jag var jobbig som ändå tyckte jag behövde hjälp av dem idag, fast vi inte trodde det igår, men då hade inte benlindorna klibbat fast i såren så det började blöda när de skulle rivas av... och sjukgymnasterna som var de som skulle hjälpa mig idag när de ändå var här blev nog lite oroliga att de skulle göra fel, såklart. Synd för jag har alltid tyckt att de gjort ett superjobb. Men OK man kan inte alltid vara på topp... Ju fler kockar... Just nu vätskar det igen och blöder men det har svullnat av rejält. Den jag pratade med på komunsjukvården har jag ingen aning om vem det var heller. Och det var inte fr att vara dryg jag bad dem hjälpa mig, utan för att jag behövde hjälpen.

Liften verkar i alla fall jättebra, nu kan man hissat upp mig lätt som en plätt om jag skulle trilla. Nåja, imorgon på morgonen kommer kommunsköterskan, så får vi nog ordning även på den relationen ;-)

Tjooooo vad vi cytokomar

Och se där drog jag en stor stor kopp kaffe i golvet. Inte nåt kvar av innehållet, men den höll i alla fall. Stackars Tomas hade lagt sig för natten men fick komma upp och hjälpa mig. Blä, vad jag hatar att vara hjälplös. Annars är jag mest trött fortsättningsvis också verkar det som.

Min faster kom hit med middag igår. Ja inte bara middag utan paket också, hur lyxigt som helst! Och så hade vi en mycket trevlig kväll på det stora hela, viktigast av allt med mycket skratt!

Idag har kommunens biståndshandläggare varit här och vi har pratat hemtjämst, färdtjänst och sånt. Och larm, ni ska inte tro att jag glömt bort tant-larmet, nejdå, ingen risk ;-).

Fötterna är klart mindre svullna, och röstem... hm... njäe, den låter ju som den gör. Kroppen är ganska stel och ond men det beror kanske lite på dagsformen också och dessutom brukar det ge sig efter en stund. Dagens bästa var i alla fall den kopp kaffe Tomas brygde åt mig efter att han gått upp ur sängen och torkat upp den gamla jag spillt ut och börjat gråta för att jag aldrig fick dricka upp.

Hoppas jag inte stavat heltok, är dock lite rädd för det, min dator är så bråkig så det är bök men jag gör mitt bästa!

Dags för cytokoma igen

Jaha, så var det dags igen för lite cytokoma. Så trött som det går. Benen är svullna och lindade, eller faktiskt var de ju det redan i onsdags. Nu är de åtminstone något bättre och det känns klart lättare att röra sig.

Jag har varit dålig på att blogga men som sagt, tröttettheten... den tröttheten. Det blir många lurar på soffan!

Nu har jag i alla fall fått en arbetsstol, den är superbra i köket, jag kan anväda den i köket framför alllt. På tisdag, och nu kommer ni alla bli nöjda ;-) kommer nån från komunen hit och snackar hemtjäst mm. Larm. Just det.  Kommunsköterskorna ska hjälpa mig med benen i ett par veckor först + ASIH dessutom, så jag ska få hjälp 3 gånger varje vecka tills det är lite bättre. Knake med lite dusch och sånt också. Och så larm, ja ja ja jag har inte glömt bort det.

I torsdags fick jag skjuts av syrran till Nyköping, det gick faktiskt otroligt smidigt med min skrotiga kropp.  Trappan var ju bökig när jag kom hem igen, men det gick.  Man tänker inte riktigt på hur otroligt tunga vattenfyllda ben och fötter är och vilket slit det är att gå med dem. Men det gick! Nu blir det en omgång till på torsdag och då hoppas jag att jag är lite starkare. Sen är det två veckors vila igen.

Säng!

Igår kom äntligen madrassen hit till min lilla lyxiga säng, så nu har jag en höj- och sänkbar säng MED avlastningsmadrass och slipper sova på soffan. Inte så dumt efter ett tag faktiskt. 

Om jag var trött förut var det ingeting mot igår. Doktorn dubblade mitt morfinplåster, inte för att jag har mer ont, utan för att jag ska slippa ta både plåster och tabletter. Det ledde till en viss... eh... dåsighet... fast det fattade ju inte jag. Att det hängde ihop alltså. Vi får se om det finns hjälp för mina svullna fötter också. Ev lite lindning och vätskedrivande. Fötterna blev massor bättre när jag låg bra i sängen! Höft och stadigt gjorde absolut en hel del! Jag insåg här om dagen att fötterna faktiskt är så svällda så de spricker och vätskar. Fräscht. Inte. Eller gjorde, idag var det mycket torrare efter en hel natts högläge i skönsängen. När fötterna är svullna blir det svårare att gå och jag blir mer instabil... vi får hoppas det snart funkar! Helst reda imorgon :-).