måndag 1 mars 2010

Datalagringsdirektivet

Ja hur var det nu? Hur skulle vi ha det? Det är inte utan att man blir lite konfunderad när man hör Peter Eriksson snacka i lördagsradion.

Peter Sunde skriver vettigt. Carl Schlyter likaså. Själv tycker jag att det känns lite fegt att säga att joooo vi är ju egentligen emot men just nu går det ju inte att vara det utan vi måste lyda. Det handlar ju inte om fjuttsaker direkt, utan om ett datalagringsdirektiv som innebär stora ingrepp i vår personliga integritet.

När jag kampanjade för miljöpartiet i början av sommaren var jag övertygad om och stolt över att jag jobbade för ett parti som är för individens frihet och rätt till integritet. Kan jag vara det i den kommande valrörelsen också? Jag hoppas det. Verkligen.

2 kommentarer:

Den förvånade pappan sa...

Det kan du med största sannolikhet inte. Man kan tulla på vilka ideal som helst, bara man får ministerposter och makt. Jag röstar höger, men är ändå oerhört besviken på Andreas Carlgrens "lägga-sig-på-rygg"-taktik.

Fast å andra sidan är han ju medlem i ett parti som lyckats med konststycket att reta upp alla sina väljare, både de gamla och nya. (Kärnkraft och IPRED/FRA-lagar, och även Datalagrings-skit-direktivet. Det är dags för politiker att börja motarbeta Bodströms-samhället på riktigt...

gustauf sa...

Ni kan fixa detta, men ni måste sätta tryck på Wetterstrand & Eriksson. Strejka, blogga, kommentera. Gör vad som krävs för att få ledningen att ändra riktningen. Ta ingen skit.