Nu svimmade kanske en och annan av bloggens rubrik. Men. Det är faktiskt precis så det är. Om en och en halv månad är vi där. Jepp. I år måste jag hinna beställa fina julkort från Moo. Missade sista datumet förra året, men om jag bara får tummen ur i helgen är jag ute i god tid tror jag. Krubba ska vi ha i år också såklart, men det är inget att börja med ännu förstås. Vi får väl se vilka filurer som dyker upp i krubban i år, kanske några andra än välta kor och Kling eller var det Klang som var där och avhyste det stackars jesusbarnet och hans familj.
Konstigt nog har jag sovit enormt bra under de nätter som gått sedan jag fick beskedet om metastaserna i hjärnan. Första natten kunde jag inte komma till ro utan tog en insomningstablett, men sen var det inga problem. Jag mår helt OK, känner ingenting speciellt faktiskt vare sig av själva metastaserna eller av strålningen. Jo, jag har fläckvis tappad aptit, igår kväll klarade jag inte att äta någonting nästan, men imorse satte kortisonet sprätt på aptiten igen. Jag har cyklat 5 km på motionscykeln också, kanske gjorde sitt till för hungern.
Hemma är det städat och helgfint med blommor på köksbordet och ikväll ska vi åka till Tomas pappas och min mammas gravar. Ingen direkt upplyftande sysselsättning den här veckan, men jag tror att det är bra för Nike om inte annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar