Är det något jag har svårt för är det girighet. Människor som ständigt måste sno åt sig så fort de har möjlighet. Det förekommer både här och där, ofta känns det som om möjligheten att få ta med sig de där fyra kakorna som blev över är så lockande att det nästan förvrider huvudet på i övrigt normala människor.
Jag vet inte riktigt hur det står till med girigheten i landstingstoppen här i Sörmland. Kanske var det inte meningen och kanske visste man inte att man fick för mycket i arvode. Kanske tyckte man faktiskt att det var en jättebra idé att utreda vad som hänt förutom den lilla petitessen att man inte behövde utreda om det var lagligt eller inte. Kanske handlar det om dumhet eller åtminstone inkompetens. Hur som helst känns det som om landstingstoppen nu förnekat och strutsat alldeles för länge. Det är kanske inte den smartaste taktiken att reta upp folk. Igår stod tydligen 100-200 personer utanför landstingshuset och krävde både avgång och nyval. Det vet jag inte om det är den bästa lösningen men landstingsledningen verkar faktiskt inte kunna hantera situationen. Tack vare att de inte klarar det växer sig denna varböld större och större. För varje dag som går. Att sen ge landstingsdirektören en löneförhöjning på 10.000 i det här läget var väl ännu ett osmart drag av Åsa Kullengren.
Hela historien känns pinsam. Mer än girig kanske, nåt gick fel men man valde att förneka och förringa omfattningen. Det handlar om maktfullkomlighet, att det är svårt att förstå att 10.000 kr i löneförhöjning och felaktigt utbetalda arvoden som inte behöver betalas tillbaka sticker i ögonen på folk. Särskilt när det handlar om människor som har en låg inkomst, där landstingsdirektörens löneförhöjning motsvarar samma summa man får ut en månad i sjukpenning, a-kassa eller pension. Eller när landstinget i Sörmland erbjuder en cancersjuk en peruk om året när en peruk har en livslängd på fyra månader. Ärmstrumpor mot lymfödem får man däremot två om året. Generöst.
Känslan av att den som har det tuffast, den som är sjuk och har låg inkomst får det ännu sämre och de som har det bättre alltid roffar åt sig är obehaglig. Jag förstår att människor ställer sig utanför landstingshuset och protesterar. Jag förstår inte hur landstingsledningen kan fortsätta nonchalera folks ilska och helt misslyckas med att hantera situationen.
Gör om gör rätt helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar