Familjeliv

I den här familjen har vi ju inte varit bortskämda med vanliga familjerutiner direkt, eftersom Tomas för det mesta arbetat på schema. Det har funnits för- och nackdelar med det, med små barn är det klart en massa fördelar när man kan gå omlott och hämta tidigt i förskolan, men med ett skolbarn är det ju annorlunda. Nu jobbar Tomas dagtid och vi hoppas det får fortsätta så, hans yrke kryllar inte direkt av dagtjänster. Annars vete sjutton hur vi ska lösa det, det är omöjligt för mig att klara att hämta Nike i skolan eftersom den ligger så långt bort. Även om jag hade haft körkort hade det inte varit lämpligt om jag kört med alla droger i kroppen och dålig syn. Ett alternativ kanske skulle kunna vara om hon fick skolskjuts av nån sorts särskilda skäl (min sjukdom) men det känns lite taskigt att hon missar fritids då. Så vi fortsätter att hoppas på förlängd dagtjänst för Tomas, det skulle verkligen göra livet lättare för oss.

Tomas är inte värst van vid att vara borta hela dagarna dock, men det är klart att det måste vara lite ovant :-). Det är svårt att hinna med allt under kvällar och helger, men så är det ju för de flesta.

Igår var  vi i alla fall ute och åkte, vi hade med oss Nikes kompis Amanda och åkte till Hertig Karls marknad i Nyköping där vi varit ett par år tidigare. Jag åkte i rullstolen och både jag och min ledsagare Tomas fick fri entré av nån anledning. Det var ju i och för sig snällt. Vi köpte medeltidsgodis, kantareller och rödbetor istället. Tyckte det tunnats ut lite där på marknaden, mycket färre deltagare och besökare, lite trist. Vi tittade på tornérspelen och förundrade oss över vuxna människor som inte fattar att de står i vägen trots att det finns massor av plats där de kan stå utan att skymma. Eller de som faktiskt plankar in på en sån där grej. Hallå, det kostar 50 kr för alla över 20 år. Hur kan man vara så snål, skäms på er och stanna hemma snålkorvar!

Men annars var det mysigt, jag gillar såna där tillställningar där man slipper den plastiga och värsta kommersen.

Nu har jag fått de starkare plåstren och det är lite bättre. Jag har också möjlighet att öka på morfinet lite till 60 mg/dag (har tagit 30). Men jag är svag i benen, som om jag inte orkar, vet inte om det beror på själva smärtan eller om det beror på medicinerna. Sitter mest på rumpan och vilar mig i form, sen blir det lite bättre framåt kvällen. Skönt i alla fall att jag fixade det där med rullstolen, den är verkligen guld värd, det var super att ha den med igår och ha någonstans att sitta, sätter jag mig på marken kommer jag inte upp igen :-D.

Amanda och Nike leker järnet fortfarande, de har inte varit osams en enda sekund på 23 timmar och när jag frågade Amanda nyss om hon inte längtade lite efter mamma tittade hon på mig med en högst frågande min :-)