Nu när det är klart att miljöpartiet ska vara med och styra i Gnesta gläds jag och säkert många andra åt att det nu blir möjligt att på allvar jobba med de lokala miljöfrågor som är så viktiga, och självklart andra viktiga frågor förstås!
Jag är mest glad över att kommunikationsfrågorna kommer upp på dagordningen, både när det gäller en förbättring av kollektivtrafiken, bredband och cykelbanor. Och så gläds jag självklart åt att det nu ska jobbas för att få ner gruppernas storlek inom barnomsorg och skola.
Det som gör det hela bitterljuvt är att jag själv inte kommer kunna jobba särskilt aktivt inom politiken. Det blir en ersättarplats i en av nämnderna bestämdes i söndags. Det är självklart roligt att kunna vara med över huvud taget, jag ser verkligen fram emot att få arbeta i nämnden men jag kan ändå inte låta bli att vara lite bitter över hur det blev. Fast å andra sidan får jag väl försöka se det från den positiva sidan, när jag gick med i Miljöpartiet för ungefär två år sen hade jag inte en tanke på att ha något politiskt uppdrag än på ett tag. Någonstans tror jag att det är klokt att inte kasta sig huvudstupa in i saker bara för att det är möjligt, politik är viktigt och ett stort ansvar, det bästa borde faktiskt vara att lära sig först och handla sedan. Tyvärr är jag kanske lite väl mycket trial and error-person för att köpa det konceptet alla gånger...
Men nu blev det som det blev i alla fall. Det kanske var det bästa. Nu gäller det bara att hänga med i åtta år till så jag hinner med en omgång som ersättare först och sedan en med lite mer ansvar. Ja och sen kan jag kanske leva i några decennier till efter det också. När jag ändå håller på.
Idag har jag jobbat hemifrån. Hade ambitionen att åka in till jobbet idag, men efter en natts urusel sömn tappade jag sugen helt. Det blev en dag hemma istället, mysbrallor och fleecejacka var uniformen för dagen.
Jag har världens problem med min svullna arm, inte det att den är svullen, utan att den kliar! Det började för några veckor sedan, och det blir knappast bättre. Jag smörjer och smörjer men tja... armen hatar att vara instängd i den där armstrumpan så den reagerar med att klia. Nu har jag dessutom fått lindor och instruktioner så jag kan linda in armjäkeln för att förhoppningsvis krympa den lite. Då kliar det ännu värre. Men men, jag tycker faktiskt armen ser bättre ut än på länge nu. Eller så inbillar jag mig bara. Hoppas inte.
Imorgon blir det i alla fall jobba av. På torsdag får jag hålla mig hemma igen, jag måste nämligen ta influensavaccin och vårdcentralen i Gnesta erbjöd onsdag alt. torsdag mellan 14 och 16 om man ville ha en sån spruta. Tjolahopp. Kom på det idag att det kanske var en bra idé med en sån spruta med tanke på mina något klena lungor och bröstsjuksköterskan på onkologen höll med. Bara att se till att pallra sig iväg dit alltså.
Annars har vi pysslat kalaskort Nike och jag. Se bilden!
