"Ingen" läser riksdagsmännens bloggar

Idag skriver DN att riksdagsmännens bloggande inte är någonting annat än ett fiasko. Naturligtvis håller jag inte med, av flera olika anledningar:

DN sätter likhetstecken mellan antalet kommentarer och antal besökare på en blogg, vilket blir missvisande. Det finns många som läser som inte kommenterar, särskilt när de flesta läsare instämmer i det som skrivs i blogginlägget uteblir kommentarerna. Dessutom behöver inte diskussionen om ett blogginlägg alltid föras i bloggen. Om vi tar inlägget jag skrev om föräldraforum igår som exempel så kommenterades det inte värst här, men den feed jag (automatiskt) postade till Bloggy skapade en ganska lång och intressant tråd. Information och åsikter har en tendens att spridas lite som den vill på nätet nämligen.

Det pratas mycket om sociala medier just nu, men man ska ha i bakhuvudet att de allra flesta faktiskt inte sysslar med socialt webbande i särskilt stor utsträckning ännu. Det är egentligen en ganska liten klick som är intresserade och aktiva. Det tror jag kommer att förändras, om några år kommer det här vara så naturligt att vi knappt tänker på det.

Nu är inte jag någon mediaexpert, men det känns som om en rimlig gissning är att alla medier som någonsin funnits dragits med en trög start. Det var troligen inte 100% av svenska folket som såg tidernas första teve-sända partiledardebatt heller. Eller ens den andra eller tredje.