Hälsar på syrran i Hammarby Sjöstad. På något sätt gillar jag Sjöstaden. Ljuset och närheten till vattnet, de mysiga små affärerna och matställena. I min systers hus kryllar det av barnfamiljer, dörrarna står öppna och ungarna springer in och ut hos varandra. Spårvagnen skramlar trivsamt nere på gatan. På syrrans stora balkong växer tomaterna och vi tar en kopp kaffe medan vi lyssnar på måsar och ändå ganska avlägsen trafik. Lägenheten är ljus, modern, funktionell och praktiskt trevlig. Stora sällskapsytor, ett öppet kök och lagom stora sovrum.
Men det är något som stör mig. Jag tänkte inte på det i början när de var nyinflyttade, men för varje gång jag kommer dit blir det mer och mer påtagligt: här är det viktigt att synas. Balkongernas räcken lämnar ingenting åt fantasin. Ingen ligger och solar näck på sin balkong där inte, för då blir han eller hon sedd av hela grannskapet. Balkongerna har inte bara räcken av glas eller synnerligen glesa tunna spjälor, det är balkonger åt alla håll, så den som promenerar förbi ser också. Balkong mot en avskild, lummig gård är inget Sjöstadens invånare kan njuta av.
Ja, det är inte bara balkongerna förstås. Alla fönster är stora. Både breda och höga. Trevligt i och för sig, det ger vackert ljus inne i lägenheterna men gör att allt syns utåt också. Jag gillar i och för sig stora fönster, vi har hyfsat stora fönster på vårt eget hus, men vi har två grannar med insyn. I Sjöstaden har man kanske 200. En viss skillnad.
Det här är väl kanske inte heller typiskt för just Hammarby Sjöstad. Det verkar vara arkitekturen på modet just nu. Kanske det speglar vår tid. Jag vill synas. Om jag inte kan bli kändis kan jag alltid skaffa mig en lägenhet med stora fönster.
Eller blogga för den delen.
Min syrra bor i en blogg-holk.
2 kommentarer:
Jag tycker nästan att det är värre när de fem grannfamiljerna här i Södra förorten ser in till oss, än vad jag tyckte att det var när halva Mariatorgets invånare såg vår säng genom fönstret.
De som ser in nu känner jag väl, och pratar med nästan varje dag, på Söder var det bara en anonym massa.
Ja det är kanske anonymiteten som gör att man står ut med insynen. Det är egentligen inte insynen som stör mig utan idén att man verkligen ska visa upp sig, för man ser ju HELA lägenheterna verkligen. Fönster överallt.
Skicka en kommentar