Idag frågade snälla Johanna om jag ville komma hem till henne och plocka hennes plommon och körsbär. Eftersom jag i år verkar ha hamnat i någon sorts syltnings- och saftningskoma så sa jag såklart javisst, gärna!
För många år sen, när Molly fortfarande var en liten unge kokade jag massor av plommonsylt en tidig höst. Jag fick plommon av en gullig moster och recept av en jobbarkompis. Tjyvkopierat på jobbets kopiator såklart. Var så glad för den där marmeladen, det var det enda pålägget vi hade råd med. Kanske var det samma sommar som jag levde på majskolvar jag plockat på självplock och kantareller från skogen bakom min pappas sommarstuga.
Det fanns aldrig pengar till någonting, jag jobbade och slet för att få det att gå ihop men ett fast jobb var omöjligt att få tag på, det blev vikariat inom barnomsorgen under terminerna, men till sommaren tyckte kommunen att det var rätt fiffigt att inte erbjuda några vikariat så då fick jag gå och stämpla istället.
Pengarna från a-kassan kom aldrig när de skulle, utan minst en månad blev det till att leva utan pengar, vilket var i stort sett omöjligt för en lågavlönad ensamstående mamma.
Det är nästan tjugo år sedan, men a-kassorna verkar fortfarande ha problem med att betala ut människors pengar. Ännu värre nu än då tycks det. De lågavlönade lär knappast ha fått det fetare heller för den delen. Förmodligen är det massor av människor som lever som jag och min dotter gjorde under de där somrarna. Eller kanske har det ännu sämre.
Samtidigt en bit bort flyger människor in sig till skärgårdskrogar meddelst helikopter. I samma land, i samma stad fast det känns som parallella universum.
4 kommentarer:
Jag har en väninna som inte verkar få ett enda plommon på sina träd i år. Förra året var det så mycket frukt att en gren brast.
Vad olika det är. Lycka till bland kok och glasburkar!
Plommon vet jag inte om det är mycket, men jag fick nån rapport om att de ramlade ner i trägårn så några måste det väl ha varit :D. Andra bär däremot har det varit galet mycket av, plockar blåbär mest hela dagarna tycker jag, kommer ha frysen full och lingon verkar det bli så det räcker och blir över också.
Jag känner mer än väl igen mig i det du skriver, på något sätt försöker man hamstra och spara på allt man har och får möjlighet till.
Det värsta tycker jag är att vissa (politiker) verkar inte lära sig av historia, att få till ett fungerande system för de arbetslösa precis i början är A och O. För annars kommer man aldrig ikapp med ekonomin.
Man är så otroligt utsatt när man redan lever på marginalerna!
Skicka en kommentar