Många började jobba idag igen efter semestrarna. Inte jag. Det känns lite konstigt, tomt och trist. Visserligen har T varit hemma större delen av dagen idag och även N är ledig från dagmamman, så det känns fortfarande som semester. Men snart kommer nog den tråkiga arbetslösa vardagen knacka på dörren. Känslan av att inte ha något riktigt socialt sammanhang. Det kommer att bli tufft, jag gillar verkligen mitt jobb och jag vill ha arbetskamrater också, inte sitta här hemma och uggla i min ensamhet.
Studier i all ära, det kommer inte vara så att jag är sysslolös här hemma direkt. Men ändå. Jag vet att jag kommer att tycka att det är skitjobbigt om några veckor. Har några ansökningar inne, men det är väl inte säkert att någon av dem ger något. Om man ser det från den svarta sidan, och idag är en sån dag när jag gör det. Den stora gå-tillbaka-till-jobbet-dagen.
2 kommentarer:
Usch, jag fattar verkligen att det är extra jobbigt en sån här dag. Jag har också funderat över det där med att sluta på jobbet. Även om jag gör det frivilligt så är det ju lite som att bli av med sin "identitet". Jag har så länge varit mitt yrke och nu kommer jag inte att vara det längre. Och då har jag som sagt valt det själv, det har ju inte du fått lyxen att göra denna gång. :(
Här kommer i alla fall peppkramar till dig i stora lass!
Visst är det så. Oavsett om an väljer det eller inte så blir man av med en stor del av sitt liv, man har varit där åtta timmar varje dag, det är mer än man är hemma!
tack för kramarna
Skicka en kommentar