onsdag 2 september 2009

Bussar, bälten och allt det där. Igen.

Morgonens SN inehöll lite smått och gott. Bland annat en insändare jag skrev efter att ha varit på möte med skolföräldrarna i Björnlunda förra onsdagen. Jag kanske överdriver oron för barnens liv, troligen kommer alla överleva, växa upp och bli vuxna människor. Men tänk om. OM en olycka sker just här. Om alla de där små små oturshändelserna sammanfaller just en dag när elvaåringarna från Laxne, Stjärnhov och Björnlunda är på väg till skolan.

Visst, de måste börja åka buss förr eller senare. När det gäller barn är det mycket som går ut på att saker ska hända förr eller senare. Nästan alltid är senare att föredra. Man säger t.ex. att barn inte är trafikmogna förrän de är tolv år gamla, att det perifera seendet inte är tillräckligt utvecklat. Hur kan man då ställa ungarna att vänta på en buss? Jag vet hur det kan vara att stå vid en busshållplats på vintern här ute, eftersom jag själv åkt mycket buss till och från jobbet. Det är inte kul alla gånger.

Man kan tycka att vissa yngre barn åker buss redan idag. Jodå, visst gör de det. Men efter omorganisationen blir det ännu fler bussåkande barn, barn som skulle kunnat gå eller cykla till skolan istället. Ju färre barn som behöver åka buss, detso bättre. Och då hadlar det inte bara om olycksrisk utan risken för mobbing, att barnens hälsa blir sämre när de åker buss istället för att gå till skolan och att miljön belastas i onödan.

Jag kommer inte känna mig trygg om min unge ska bussas till Gnesta när hon är tio år (hon fyller sent på året). Senast igår åkte jag samma buss som ett gäng yngre skolbarn. Ingen av dem hade på sig säkerhetsbälte. Man kan inte begära att tioåringar ska förstå hur viktigt det är med bälte, och man kan inte heller begära att de ska klara av att stå emot grupptrycket. De är alldeles för små för att klara av dessa beslut. Alldeles för mycket förr, vänta till senare istället!

Inga kommentarer: