Först berättade Daniel Naurin om lobbyismens svenska historia från korporatism till det som snarare är ren lobbying, där alla kan slåss om uppmärksamheten hos politikerna, inte enbart de stora centralorganisationerna. Alla med pengar då förstås, även om särskilt Veronica Palm pratade om att man lyssnar mer noga efter de svaga gruppernas röst.
Samtliga i panelen verkade tycka att fördelarna med lobbyism övervägde och dessutom tyckte de att de kunde hantera det på ett bra sätt. Detta trots att Maria Abrahamsson klargjorde att den bästa lobbyisten är den som kan få en politiker att tro att idén var hans egen.
Jag är definitivt tveksam till att det är så enkelt. Varför skulle då företag och organisationer ens anstränga sig att lobba? För att de har så himla bra idéer? Nej, jag köpte nog inte det resonemanget helt och hållet. Att lobbyism är ofarligt känns som en väl in-lobbad idé. Eller så är det jag som blivit paranoid på gamla dar. Vill du läsa mer om vad som sas kan du kolla in hashtaggen #icpa på Twitter.
Roligast av allt var i alla fall den inblick vi fick i Maria Abrahamssons vilda städ-liv. I en diskussion kom det nämligen upp att Abrahamssons städhjälp inte alls är någon diskriminerad invandrarkvinna, utan en infödd anarkofeminist. Naturligtvis förekom diskussioner dem emellan, bekände Abrahamsson. Det skulle jag lätt ge min vänstra lilltå för att få se och höra! Maria Abrahamsson och begreppet feminism går väl knappt att nämna i samma mening ens. Det går nog rätt hett till där över den icke-förtryckande skurhinken.
2 kommentarer:
Spännande inlägg.
Pengar, pengar, pengar. Och makt.
Reklam och lobbyism. Behöver vi ett regelsystem runt reklam, behöver vi ett om lobbyismen.
Lobbyism är skrämmande men ganska spännande. Frågan är kanske också hur man kommer åt det, hur kan man reglera? Vad ÄR lobbyism? Svåra frågor, helt klart.
Skicka en kommentar