onsdag 21 oktober 2009

TV-debatter med genusglasögonen på

Jag läser grundkursen i medie- och kommunikationsvetenskap på halvfart just nu. Det är en grymt rolig kurs, även om den kräver ett visst mått av disciplin, den är helt på distans, inga föreläsningar och många och kluriga inlämningsuppgifter. Den senaste inlämningsuppgiften som skulle lämnas in senast i morse var "Kvantitativ innehållsanalys med genusglasögonen på". Jag valde att analysera två debattprogram; Kvällsöppet som sänds i TV4 och Debatt som sänds i SVT.

Först fick jag förstås sätta mig framför datorn och tröska igenom ett antal av dessa program, totalt blev det tio stycken, fem av varje. Det var väl inte allt för roligt mot slutet. Jag ville titta på hur mycket kvinnor respektive män får komma till tals i programmet och hur många av respektive kön som är representerade i debatterna, så jag tog också tid på hur länge varje person pratade och så sorterade jag upp det hela på kön.

Reslutatet var inte särskilt uppiggande. I Debatt är 63 % av deltagarna (räknat på de som någon gång öppnar munnen) män och 37 % av kvinnorna. I Kvällsöppet är siffrorna något bättre - 60% är män och 40 % av kvinnor men bland de Kvällsöppetprogram jag tittade på fanns också två program om EU-parlamentsvalet och i de politiska partierna är kvinnorna faktiskt riktigt väl representerade. Av de åtta stora partiernas toppkandidaterna var fem kvinnor och tre män. Sen petades förstås Ella Bohlin av Alf Svensson men det är en helt annan historia, Bohlin var den som skötte snacket under TV-debatterna. Räknar jag bort dessa två debatter är siffrorna närmare SVTs - 65 % män och 35 % kvinnor. Påpekas ska dock att underlaget inte är särskilt stort.

När det gäller hur mycket män respektive kvinnor kommer till tals, räknat på antal sekunder, stämmer det bra överens med hur många män och kvinnor som finns på plats i studion; 65 % av tiden i Debatt är det männen som talar och 35 % av tiden är det kvinnorna. För Kvällsöppet gäller siffrorna 58% för männen och 42 % för kvinnorna.

Det ser faktiskt ut som om att män och kvinnor pratar lika mycket i debatterna bara de får chansen. I alla fall generellt, det kan nämligen variera beroende på program/debatt:

Kvällsöppet (ett ämne i varje program)
Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 60 % Kvinnor 40 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 83 % Kvinnor 17 %

Kommentar: De kvinnor som kommer till tals är två polisstuderande, en advokat och en representant för en kvinnojour. Männen är en polischef, en fd polis, en yrkesverksam polis, en polisstuderande, en sakkunnig allianspolitiker och en fd justitieminister.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 60 % Kvinnor 40 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 53 % Kvinnor 47 %

Kommentar: Här är det kvinnorna som får mest utrymme. Debatten mellan Sahlin och Reinfeldt är väldigt jämn tidsmässigt, eftersom den är ganska hårt uppstyrd av Lennart Ekdahl, men han tappar greppet något i debatten mellan de tre mindre partierna, som också blir väldigt hetsig mellan Schyman och Sällström. Schyman är den som får prata överlägset mest, men ingen av de andra har väl hennes erfarenhet av debatter så de har inte en chans att få en syl i vädret ibland.

En politisk debatt kanske är lite speciell, dels eftersom man ofta har att göra med människor som är vana och duktiga debattörer och dels för att den ofta är ganska strikt med avseende på vem som får prata och när.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 37 % Kvinnor 63 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 32 % Kvinnor 69 %

Kommentar: Kvinnorna är klart överrepresenterade men hur mycket de pratar ungefär så mycket så det står i relation till deras antal. Även denna debatt var ganska hårt uppstyrd av programledaren.

Det mest intressanta i det här programmet var annars hur taltiden fördelades på de olika ämnena. Nämligen på följande sätt:
Klimatfrågan: Män 49 % Kvinnor 51 %
Vård: Män 11 % Kvinnor 89 %
Arbete (mestadels arbetsrätt): Män 29 % Kvinnor 71 %
Parlamentarikernas höga löner: Män 26 % Kvinnor 74 %
Fildelning: Män 44 % Kvinnor 56 %

Kvinnorna är väldigt aktiva i vårddebatten medan männen dominerar mest när det gäller klimatfrågan.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 63 % Kvinnor 37 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 58 % Kvinnor 42 %

Kommentar: I det här programmet kommer förstås Anna Odell själv till tals en hel del, det är hon som ställs mot väggen och hon står också för ca 23 % av snacket i själva debatten.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 73 % Kvinnor 27 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 72 % Kvinnor 28 %

Kommentar: Åter igen en debatt där många män deltar och därför också dominerar i debatten. På plats i studion är dock många unga tjejer, men de sitter tysta. De kvinnor som deltar i debatten är två politiker och en journalist. Männen är tre unga killar som bor i det aktuella området, en fritidsledare, två polischefer, en politiker och en brandchef.

Debatt (ett eller två ämnen i varje program)
Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 60 % Kvinnor 40 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 66 % Kvinnor 34 %

Kommentar: Den här debatten var märkligt och ganska obehaglig. Jag fick en känsla av att det var männen som diskuterade kvinnorna utan att kvinnorna fick delta. Det ser ut som om det är ganska hög representation av kvinnor ändå, men en enda kvinna pratar 19% av tiden. Två unga muslimska kvinnor och en journalist kommer med ganska korta inlägg i debatten. Vad tycker kvinnorna egentligen om att bära heltäckande slöja? Det får vi aldrig veta, endast vad andra tycker om att de ska göra det. Programledaren tillägger att man försökt få dit någon kvinna som bär denna typ av plagg men inte lyckats.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 71 % Kvinnor 29 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 81 % Kvinnor 19 %

Kommentar: Många män på plats och männen dominerar ännu mer i diskussionen.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 60 % Kvinnor 40 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 58 % Kvinnor 42 %

Kommentar: Upplevde den här debatten som väldigt jämställd. Visserligen är männen fler, men eftersom det bara är tio personer totalt som är med och diskuterar är kanske inte skillnaden så väldigt stor egentligen.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 64 % Kvinnor 36 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 39 % Kvinnor 61 %

Kommentar: Den här debatten sticker ut! Övervägande delen män i studion men det är kvinnorna som får mest utrymme.
Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 71 % Kvinnor 29 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 87 % Kvinnor 13 %

Kommentar: Återigen en mansdominerad debatt, detta trots att den enda polisen som deltar är kvinna.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 73 % Kvinnor 27 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 75 % Kvinnor 25 %

Kommentar: Tja, mönstret känns väl igen vid det här laget? Män och kvinnor pratar lika mycket men det är flest män i studion.

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 50 % Kvinnor 50 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 53 % Kvinnor 47 %

Kommentar: Den enda debatten där lika många kvinnor som män deltar!

Könsfördelning räknat på antal deltagare: Män 55 % Kvinnor 45 %
Könsfördelning räknat på taltid: Män 56 % Kvinnor 44 %

Jag konstaterar att männen är fler än kvinnorna i 11 debatter, kvinnorna är fler än männen i en debatt och lika många kvinnor som män deltar i en debatt. Är det inte lite märkligt att det upprepas gång på gång? Den gång kvinnorna var flest har inte heller programmet kunnat välja ut vilka man vill ha med, utan varit "tvungna" att ha med de åtta toppkandidaterna i Europaparlamentsvalet som debattdeltagare.

Vad säger man om det här då? Jag tycker helt klart att det verkar finnas ett mönster. Det är helt enkelt fler män som hamnar i debatterna i dessa två program. Frågan är väl varför det är så? I flera av programmen finns ganska många kvinnor på plats men ingen av dem säger något. Är det vi kvinnor som borde ta för oss mer i debatter eller ska vi lägga ett större ansvar på dem som producerar programmen att försöka få fram fler kvinnor i debatterna?

Vad tror du?

2 kommentarer:

Karin Berg sa...

Jättebra inlägg, ska läsa igen och svara på frågan. Ska nog göra extra reklam på min blogg för det =)

Anna sa...

Wow - imponerande genomgång! Fattar inte hur du hann titta på alla dessa program.

Mitt svar på din fråga då. Jag tror det är både ock. De som producerar programmen MÅSTE tänka på att representationen ska vara någorlunda jämn. Men de som sen sitter där måste ju också ta för sig när de väl är på plats. Ett ansvar som iofs också ligger på debattledaren.

Ett litet exempel bara som jag tycker illustrerar producentens roll. För några år sedan märkte Radioteatern att de hade övervägande män i tablån, manliga dramatiker/regissörer/skådisar för det mesta. De bestämde sig för att ändra på det. Alla på beslutsnivå tyckte att de la manken till och verkligen tänkte efter och hjälpte fram tjejer/kvinnor. Och ÄNDÅ när de räknade i slutändan var det en övervikt på män. Fastän de varit medvetna. Så de införde olika kontrollstationer istället och räknade "huvuden" och kom till rätta med problemen. Utan att tulla på kvaliteten dessutom. Så det går ju - men alla måste vara medvetna.