Ålen finns kvar på många sörmländska restaurangers julbord. Av "tradition". Jag kan inte för mitt liv förstå hur man vill bevara en tradition som innebär att vi äter djur som är utrotningshotade. Ett djur som helt håller på att raderas från jordens yta.
Så här är det med ålen: den föds i Sargassohavet, vandrar sedan som vuxen och könsmogen vidare ut i världen för att ta sig till något sötvatten långt borta. Där lever den sedan under ett 20-tal år (om den inte blir uppfiskad under tiden förstås) och sedan är det dags för färden tillbaka till Sargassohavet, där ålen leker och sedan dör. Det går inte att plantera in ålar eller föda upp dem i fångenskap. De ålar som föds är de som finns helt enkelt.
Ålens livscykel är oerhört fascinerande, hur är det möjligt? Hur kan en fisk födas långt bort i ett fjärran hav utanför Västindien, under tre år färdas till någon liten pöl i t.ex. Sverige och sedan till på köpet vandra tillbaka till födelseplatsen för att föröka sig? Naturen är fascinerande. Det kanske man kan säga om människans natur också, att det är fascinerande att människan väljer att sätta på sig skygglapparna och mumsa i sig ett utrotningshotat djur för en liten stunds smaklig tillfredsställelse.
Ett bra reportage om ålens befarade snara utplånade gjordes av Kalla Fakta här om veckan. Kolla här.
Tills vidare. Du som käkar ål i jul - njut så mycket du kan, snart kommer det vara omöjligt eftersom det inte kommer att finnas någon ål att njuta av. Den 200 miljoner år gamla ålen kommer vara försvunnen och ja, det är faktiskt delvis ditt fel.
4 kommentarer:
Åh vad kass! Jag åt julbord igår, ingen ål så långt ögat nådde, och jag tror bestämt att de mönstrat ut den just i år. Bättre sent än aldrig!
Vi åt ett härligt julbord på Jägarförbundets Öster Malma. Viltkött i massor av variantor. Mycket gott och mycket trevligt men en plump i protokollet. Det fanns ål där. Det är inte lätt att förstå.
Cruella - högsta poäng till ditt ålfria julbord!
Mikael - jag förstår inte heller. Detta om ålen har det ju pratats om i flera år. I min mammas släkts hemtrakter (norra Roslagen) började man märka det redan på sjuttiotalet. Jag kan inte minnas att det nånsin fiskats ål där under min livstid men min mamma och mina mostrar åt ofta ål som barn, då det var gott om den.
Ingen ål på Skottvångs julbord, plus till dem.
Skicka en kommentar