Häxorna Surtant

Idag var jag och 3-åringen på fik tillsammans med två andra mammor och deras barn, totalt fyra barn mellan 2 och 7 år. På fiket finns en lekhörna där barnen lekte, faktiskt ganska lugnt tyckte jag i alla fall, men barn är ju barn och det är klart att de låter lite mer än vuxna.

Efter ett tag kommer två äldre damer och sätter sig vid bordet närmast lekhörnan. Alldeles brevid. Sen börjar de klaga. Vilket liv! Så fort ett barn säger något högre än en viskning sätter tanterna igång och klagar över att barnen låter för mycket. Till sist, reser de sig upp och går iväg under ilskna utrop - Usch! Här kan man ju inte vara!

Varför i hela friden placerar man sig en halvmeter ifrån en lekhörna full med barn om man tycker så infernaliskt illa om barn? För att ha någonting att klaga på? Det är den här typen av tanter (och en och annan farbror, men oftast är det tanter) som klagar på att ungdomarna inte har något hyfs. Själv har jag träffat på betydligt fler ohyfsade tanter än ohyfsade ungdomar i mitt liv i alla fall. Dessa två sällsynt sura exemplar slår de flesta ohyfsade ungar jag träffat på med hästlängder!

Nej, surtanter håll er hemma! Och måste ni gå ut och sprida ert sura humör kan ni väl göra det så långt från barn som möjligt. Man vill ju inte att de lär sig att bli ohyfsade.