Bild från Flickr CC/riptheskull
Men riktig julkänsla fick jag när jag öppnade tidningen imorse. Först reportaget om den sextonåriga flickan som i helgen sprang ut på den svaga isen och föll i vattnet i Nyköpings hamn. Ja, inte att flickan sprang ut förstås, men att hon klarade sig och framför allt hela artikelns vinkel - änglavakten flickan hade och så förstås den enorma proffsiga insats som räddningstjänst, polis, ambulans och ordningsvakter gjorde tillsammans. Vilket man trycker på extremt mycket: "Det här är inget enmansrace" säger ytlivräddaren Henrik Holm som var den som sprang ut på isen som inte bar honom, simmade ut till flickan som höll på att gå förlorad i det iskalla vattnet och tillsammans med resten av människorna på plats faktiskt räddade hennes liv.
Det är så totalt befriande i denna värld av "enmansrace" och självhävdelse. Att samarbete fungerar, att kunna säga att vi gjorde det tillsammans, och allas insats betydde något. Alla berömmer varandra. Det är fint. Riktigt julfint.
Sen läser jag också om Monika Tjernmyr och Kristin Sjöberg som ordnar alternativ julafton i Gnesta Konsthall, mellan 12 och 3 på julafton. Alla är välkomna att fira. "Julen har alltid varit viktig för mig men kommersen och stressen har tagit över och det tycker jag är synd. Det här är ett sätt att vinna tillbaka glittret på julafton" säger Monika Tjernmyr. Riktigt julfint det också.
Det finns kanske hopp för mänskligheten trots allt?
2 kommentarer:
Jag har inte köpt en enda julklapp än. Eller jo, det har jag. En påse Gnestablandning (te) till svägerskan på Önskebrunnen. (hoppas hon inte läser här nu, hehe). Men jag tänker inte handla så mycket och har ju flera dagar på mig så det ska inte bli så stressigt. Lite värre med maten kan jag tycka, eftersom vi inte ska vara hemma. Men det reder sig nog. Önskar att jag kunde gå på Konsthallens jul också men man kan inte få allt här i världen. :)
Ingen idé att hetsa upp sig. Jul lär det bli ändå :-)
Skicka en kommentar