Julstämning

Bild från Flickr CC/riptheskull

Har inte ens köpt alla klappar, inte heller julgran eller julmat men julstämning råder i alla fall. Svårt att undvika kanske med all snö som fallit. Igår hade vi Knytteavslutning, då träffades alla knyttebarnen, föräldrarna och knyttefröken i backen nedanför Hembygdsgården, åkte pulka, målade på snön och åt matsäck. Ett par hundar kom också och var med och en stor häst hade vägarna förbi. Efter att vi hade flyttat på de färgglada pulkorna för hästen gillade dem inte alls.

Men riktig julkänsla fick jag när jag öppnade tidningen imorse. Först reportaget om den sextonåriga flickan som i helgen sprang ut på den svaga isen och föll i vattnet i Nyköpings hamn. Ja, inte att flickan sprang ut förstås, men att hon klarade sig och framför allt hela artikelns vinkel - änglavakten flickan hade och så förstås den enorma proffsiga insats som räddningstjänst, polis, ambulans och ordningsvakter gjorde tillsammans. Vilket man trycker på extremt mycket: "Det här är inget enmansrace" säger ytlivräddaren Henrik Holm som var den som sprang ut på isen som inte bar honom, simmade ut till flickan som höll på att gå förlorad i det iskalla vattnet och tillsammans med resten av människorna på plats faktiskt räddade hennes liv.

Det är så totalt befriande i denna värld av "enmansrace" och självhävdelse. Att samarbete fungerar, att kunna säga att vi gjorde det tillsammans, och allas insats betydde något. Alla berömmer varandra. Det är fint. Riktigt julfint.

Sen läser jag också om Monika Tjernmyr och Kristin Sjöberg som ordnar alternativ julafton i Gnesta Konsthall, mellan 12 och 3 på julafton. Alla är välkomna att fira. "Julen har alltid varit viktig för mig men kommersen och stressen har tagit över och det tycker jag är synd. Det här är ett sätt att vinna tillbaka glittret på julafton" säger Monika Tjernmyr. Riktigt julfint det också.

Det finns kanske hopp för mänskligheten trots allt?