Host, host, host

Min hosta fortsätter. Lungorna är klena så det räcker och blir över. Hostan BLIR bättre men det tar lång tid. När det känns tröstlöst försöker jag dra mig till minnes att jag för bara ett par veckor sedan hostade så att jag hade ont i varenda kvadratmillimeter av de sjuka lungorna. Nu hostar jag förvisso mer eller mindre hela tiden, men egentligen är det mest av karaktären högfärdshosta - någon omgång riktigt irriterande attack då och då dock, men lyckligtvis blir det allt mer sällan även mellan dessa!

På nya jobbet är alla så förstående, jag har fått jobba hemifrån hela förra veckan och kan göra det så länge det behövs. Det är otroligt skönt att slippa kasta mig iväg på überförsenade pendeltåg, stå ute på kalla perronger och frysa osv som det varit de senaste veckorna.

På tal om det - jag har börjat blogga på Åååka pendeltåg. Jag är inte ensam om att blogga där, vi är några stycken som ska rapportera om livet med pendeln på gott och ont. Detta är mitt första och hittills enda inlägg.