måndag 8 februari 2010

It's a mans world...

Att inte vilja ta en kvinna i hand just för att hon är kvinna är helt OK säger tingsrätten i Stockholm, i alla fall om det handlar om att man gör det av religiösa skäl. Kvinnor ska alltså, med tingsrättens goda minne, finna sig i att behandlas olika än män på sin arbetsplats. Man ska inte behöva inskränka på sin religion, säger en jurist hos DO.

Var går gränsen då? Är det OK att inte prata med en kvinna eftersom hon är kvinna? Att säga att en kvinna får inte vara min chef eftersom hon är just kvinna? Att inte vilja arbeta i samma rum som en kvinna?

Jag tror att det är just det här sättet att tänka som skapar främlingsfientlighet och motsättningar. Att låta religionen styra över hur vi ska behöva behandlas på våra arbetsplatser. För mig är det oväsentligt ifall det handlar om muslimer, judar, katoliker, jehovas vittnen eller vilken annan religion som helst. Att man har en särskild tro ska inte vara en ursäkt för könsdiskriminering, på något sätt!

2 kommentarer:

Anders sa...

Jag drabbas av det lite då och då på min arbetsplats och det är såklart en skillnad om det är mammor eller kollegor som vägrarar ta mig i hand. Föräldrarna kan vi inte styra över, men kollegors beteende måste rymmas inom värdegrunden, för att snacka pedagoglingo.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Ja, helt klart en skillnad! Med eller utan pedagoglingo :)