Att Ohlsson ska ta med sig bebisen på jobbet verkar helt obegripligt för många. Likaså att hon ska dela ansvaret med sin man redan från början. Det där med barn på jobbet är väl inte så märkligt? Så har kvinnor gjort i alla tider, kånkat runt på de små när de utfört sina sysslor. Under de senaste 50-60 åren har vi levt på ett annat sätt, men sett i ett historiskt perspektiv är ju dessa futtiga år en mycket kort parentes. Klart det går att ta med ett litet barn, även som minister. Dessutom har barnet en far som kommer ställa upp helhjärtat.
Jag förstår inte problemet, vad ger människor rätt att lägga sig i hur Ohlsson och hennes man väljer att göra i detta fall? De tror själva att det kommer att gå alldeles utmärkt, det är väl upp till dem att fixa det då? Nu är det förmodligen någon vän av ordning som tycker att man ska värna barnet i det hela. Det stackars barnet som måste forslas runt på mammas krävande jobb. Ja, det måste ju verkligen vara det värsta man kan utsätta ett barn för. Haiti är ingenting jämfört med att vara med mamma på möten och tas hand om pappa när mamma är upptagen.
Lite perspektiv och blicken en liten bit ovanför den egna horisonten kanske kunde vara något.
2 kommentarer:
Jamen herregud. För bebisen spelar det väl ingen roll var geografiskt den befinner sig bara den får vara nära sina föräldrar. Kom igen och snacka när bebisen växer och blir typ 1½, då blir det svårare. :) Min dotter var med mig på jobbmöten tills hon var 8-9 månader, sen började hon tycka det var tråkigt. Minns fortfarande när hon kröp omkring på golvet hos Stockholms Stads kulturchef (eller vad hans titel nu var) och fascinerat nöp tag i hans tår, hahaha. :D
Ja de där små är så lätthanterliga jämfört med vad som händer sen :D
Skicka en kommentar