onsdag 7 april 2010

Efter regn kommer solsken

Tråkig dag blev så småningom bättre. Jag träffade läkaren imorse som tyckte att jag skulle testa på att vara utan syrgas för kan jag det så behöver jag inte vara kvar här länge till. Ingen vill ju åka hem hellre än jag så jag var inte sen att hänga på! Först fick jag testa att vara syrgasfri i vilande läge. Det gick alldeles utmärkt - 96% syresättning och det är ju nästan normalt. Sen har jag varit utan hela dagen och nyss fick jag mäta syresättningen vid aktivitet och den var 93% så det var också finfint!

Känns riktigt skönt att slippa den där slangen. Och att ha kommit ett steg närmare att komma hem. Inte blir man friskare av att ligga inne direkt, nu ska inte heller något mer hända än att jag får behandling nästa gång enligt schema, om 16 dagar. Mår man bra är det bara att åka till mottagningen, få behandlingen och så åka hem igen. Skulle inte vara så dumt :-).

Sen har min syrra och min moster varit här och lockat till skratt, det gjorde gott i både kropp och själ! Jag fick också två fina sjalar av syrran som hon och yngsta kusinen nogsamt valt ut åt mig, tackar för det.

Min pappa kommer hem till Sverige redan på fredag, jätteskönt! Om jag bara kommer hem och Tomas kan börja igen tror jag att det snart ska börja gå att leva ett ganska normalt liv igen. Sjukskrivet och under behandling förvisso, men åtminstone så normalt det går under de här förutsättningarna. Jag längtar.

6 kommentarer:

cruella sa...

Mycket glad för din skull, keep it up!

kukka sa...

Gillar att läsa detta, jättemycket! Är glad, snart kommer du hem :)

Trixie sa...

Härligt att du klarar av att andas utan syrgas!! Är så glad för din skull att du kanske får komma hem och att du har fått uppmuntrande besök! ((kram))

Béatrice Karjalainen sa...

Åh vad det låter skönt att du nog kan få komma hem och slippa sjukhuset. Visst skulle du snacka med Plus oxå?

Jessika sa...

Skönt! Känslan av att kippa efter andan är förfärlig! Med combivent hemma kommer man långt.Det är sååååå skönt att vara hemma :)

Malo sa...

Underbart! Att få vara hemma måste ju va guld värt! Håller tummarna!