Tokigheter

Jag kikade på Elisabeth och hennes familj på Kanal5Play. De var med i Sofias änglar och fick nya fina sovrum till alla tre killarna. Jag är nog kanske lite ambivalent när det gäller såna snyftiga program, sitter och smyggråter i min ensamhet, men det är också härligt att se en familj som verkligen behövt den där konkreta hjälpen få den. Det var så kul att se Elisabeth och hennes fina familj och hur bra de fick det.

Intressanta råd som dyker upp i en bloggares kommentarsfält på såna där inlägg. De flesta tackar för ett bra program och skriver några peppande ord. Men andra är lite kollrigare. Nån säger sig kunna bota obotlig cancer med blåbär. Nån annan med marijuana. En tredje med att tänka positivt och inte fokusera så mycket på sjukdomen. En fjärde tipsar om kollodialt silver. Ja tänk om det vore så enkelt. Ro hit med blåbären vetja! För ett tag sen läste jag förresten att det var jättefarligt med vaccinet mot HPV-viruset eftersom det är aluminium i och det går upp i hjärnan. Det är ju bara det att varje cancerpatient med hjärnmetastaser vet att hjärnan är stängd och låst för mediciner på grund av att den känsliga hjärnan ska skyddas mot otäckheter genom "blod- hjärnbarriären". Så nä, det där aluminiumet kommer inte in i hjärnan. Om det bara vore så väl...

Ursäkta att jag hemfaller i bitterhet, men ibland när jag läser konstiga "goda" råd som är helt bisarra radade på varandra blir jag lite lätt irriterad. Säkert har människan som skrivit dit dem gjort det i all välmening men näe.... lite måste man väl tänka till också. Lite?

Och så var det den där sagan

Jag är ju som sagt lite torsk på Pinterest nu. Vilket har lett mig till Auktionsverket, Bukowskis, Lauritz och Metropol. Vilka fantastiska saker det finns att köpa där! Ofta inte särskilt dyrt, kvalitetsmöbler för billiga pengar. Så råkade jag ramla in på "Fashion"-auktionen. Ja, där man bjuder på märkeskläder, skor och väskor.


Jag har ju lite svårt att fatta att någon vill betala 200 000 för en väska. Hermès eller inte. Handgjord eller inte. Unik eller inte. 200 000! Jag måste nog säga att det är knäppt bara. Blir inte ens särskilt upprörd eftersom det bara är totalknasigt att betala så mycket för en väska om ni frågar mig. Dessutom tycker jag inte att den är särskilt snygg men det kanske jag borde tycka? Ja, vad var det ingen den hette den där sagan..? Ni minns förstås :-)

PS. Jag tycker att det är lika konstigt att köpa dyra teve eller stereoapparater. Eller kläder. Eller dyra bilar. Det kanske är jag som är lite trög men näe... jag förstårt bara inte :-)

Blärk

Febern försvann ju men jag är slemmig och trött. Blärk. Ingen vidare fart i det här hemmet denna helg ska jag säga. Försökte peta i mig lite mat men den kom upp lika snabbt igen, när jag är sådär slemmig och hostig blir det lätt att jag kräks. Får göra ett nytt försök lite senare. Idag har jag försökt lufta såren lite, de säger ju att jag ska det. Hoppas det hjälper, jag är less på dem nu...

Schlagergalning

Nike har haft en toppendag idag. Schlager! Med Sean Banan! Det blev precis så bra som hon tänkt sig tror jag, hon ordnade och fixade framför teven och bullade upp med kuddar och sköna filtar och såg till att vi hade det bra. Brasan var tänd och förväntningarna i topp! Sean Banan vann absolut Nikes tävling, det hade han väl i och för sig gjort redan innan han började skaka rumpan. Men lite konfunderad var den unga damen över en del saker som sas i programmets mellanakt. "Mamma vad är en bögare?" "Vad är en fjölla?" Nåja, allt var i sin ordning konstaterade hon i alla fall när Sean petade näsan och kletade snoret på sin snygga jacka "Han gör som jag när jag har snorkråkor." Kanske lite mer på en femårings nivå. Det där med att killar blir kära i killar framstår som lite märkligt i Nikes värld, för det är rätt ont om bögpar i hennes liv tyvärr. Schlagern kanske kan hjälpa henne att bli lite mer vidsynt, bara tioöringen trillar ner och hon slutar fokusera på snorkråkor så...

Min feber försvann också så det var väl tur att jag inte åkte in till akuten ändå :-).

Feber

Åh vad jag frös igår. Inte så konstigt kanske eftersom det visade sig att jag hade feber. Inte alls mycket men lite i alla fall, så pass mycket ändå att jag måste hålla koll eftersom jag måste åka in till sjukhuset om febern blir lite högre. Idag har jag legat runt 37,8-37,9 och det var ju inte mycket att skriva hem om så det är lugnt, några grader till behövs det nog för att jag ska packa mig iväg till akuten en lördagkväll. Sen är ju jag sån så jag drar mig in i det längsta för att söka vård om det inte är nåt riktigt farligt och dit räknar jag väl kanske inte denna låga temp ändå. Mest för Nikes skull. Hade inte hon ständigt blivit involverad i min sjukdom hade det varit en annan sak, men åker jag in så finns det ju bara två alternativ - antingen åker hon med eller så åker jag hemifrån. Inget är väl optimalt när man är fem år såklart och har sett fram emot en lördagkväll med schlager, Sean Banan och grillchips. Det är viktigt att vi försöker leva ett så "normalt" liv som det bara går. Sist jag var hos läkaren började han prata om hemsjukvård, att jag skulle få hjälp med att lägga om såren. Bra i och för sig, men jag vill verkligen inte ha en sån märklig tillvaro här hemma om jag inte behöver. Ha en massa främmande människor springa här varje dag. Vi måste kunna leva som alla andra, och för min del låter jag det gärna bli lite extra bök för mig själv om det lyfter en liten börda från Nike.

Naturligtvis utsätter jag mig inte för nån fara. Jag skulle ju såklart åka in till sjukhuset om febern började bli högre, men jag åker inte hellre en gång för mycket än för lite direkt. Nike får utstå tillräckligt med elände som det är tack vare den här förbaskade idiotsjukdomen, den ska inte få ta över vårt liv helt, det bara vägrar jag.

Slagborrs-Rambo

Molly behövde borra lite i sin lägenhet. Här ser ni henne in action. På dagarna slagborrs-Rambo och på kvällarna leopardpäls, det är min tjej det.

Idag är det en seg dag här hemma. Jag är trött och Tomas är förkyld som sjutton. Nike är sur för att hon inte får ha Mac:en utan får hålla till godo med den gamla datorn som inte är så snabb, vilket hon klagar högljutt över. Det ska börjas i tid...

Annars har jag mest pillat med Pinterest. Surfat auktionssajterna, de riktiga alltså, inte Tradera. Och Hemnet och annat. Det finns så mycket vackert och kul i världen.

Jag mår ganska OK. Det blir lite lite lite bättre med andningen för varje dag, men det är en bra bit kvar tills jag börjar funka någorlunda normalt misstänker jag. Men det går ju åt rätt håll i alla fall. Även såren blir bättre, men det känns som långt kvar till bra. Lite tröstlöst känns det ibland, när det gör ont och det är jobbigt att andas och jag kippar efter luft. Men sen går det bra i flera timmar om jag inte slarvar med regelbundenheten med medicinerna och inte anstränger mig så mycket fysiskt. Typ rör på mig över huvud taget.

I omvärlden händer det en del saker också. Mikael Clemens som var vårt förstanamn på miljöpartiets lista hoppar av politiken. Synd tycker jag, han har tillfört mycket värdefull kunskap. Jag hoppas att dina kunskaper och ditt engagemang för en grönare värld kommer till användning på något annat bra sätt!

Och så uppsägningarna på Astra. Slår inte bara hårt mot min egen region, när det gäller arbetstillfällen. Att forskningen försvinner kan bli ett hårt slag mot hela landet. Det lär tiden utvisa men det känns mindre lustigt.

Sist men inte minst. Det har snöat. Nu är det tågkaos igen. Såklart. Inte för att jag tycker att det är det minsta roligt att vara sjuk och sjukskriven men jag ska inte sticka under stol med att det har några små fördelar. Att slippa sitta på ett stillastående utkylt pendeltåg en tidig morgon på väg till jobbet är en av de få fördelarna.

Anna Ternheim på Rival

Igår var vi på Rival jag och Molly och kollade in Anna Ternheim. Med sig på scenen hade hon en snubbe som heter Dave Ferguson. En riktig countrysnubbe. Nu är jag väl inte nån countryfantast så jag känner inte alls till honom sen tidigare, men så här låter det när de sjunger och spelar ihop i alla fall. Jag gillart! Dave var den som var mest med på scenen förutom Anna själv då, men de var inte ensamma faktiskt. Plötsligt dök en tant som hette Hördis upp. Henne hade de träffat på en fest sa de. Hon gjorde en bejublad insats. På sluten var ytterligare en countrygitarrist med, men jag minns inte namnet. Jag tyckte det var en bra spelning. Finstämt, naket och vackert. Så där som Anna Ternheim är. Tack Molly för att du bjöd mig.

Efter lite barhäng åkte vi hem till Molly i Gubbis igen och idag kom Tomas och hämtade mig. Skönt! Jag har blivit lite bättre för var dag tycker jag men jag har en bit kvar, en ganska lång bit kvar. Andningen är rätt kass även om den blir lite lite bättre hela tiden. Smärtorna är bättre men dyker upp ibland. Tomas och jag åkte och hämtade Nike hos morfar och nu är vi hemma i Björnlunda igen och jag funderar på om det inte är dags för dubbla raggsockor. Fy vad kallt det är. Man är verkligen inte van vid de här temperaturerna. Igår när vi gick från Rival till Slussen skar det i huvudet som av knivar av kylan. Visserligen är jag flint men jag hade faktiskt en sjal på huvudet. Yllemössa hade kanske varit smartare i och för sig... 

Storstadssemester

I julas fick jag biljetter till Anna Ternheims spelning på Rival av Molly. Meningen var väl att jag skulle åka in till stan och gå med henne på den, men på nåt sätt växte alltihopa så nu befinner jag mig på en tvådagars minihusmorssemester i storstan. Eller rättare sagt i Gubbis. Det är väl i och för sig storstan jämfört med Björnlunda förstås, även om det inte är mitt i smeten utan en trevlig och ganska lugn förort. Här bor Molly i sin fina lägenhet och här landade jag igår efter att ha blivit inkörd i vår flådiga gamla Volvo av Tomas och Nike. Vi var här och gjorde oss i ordning en stund och tog det ganska lugnt, sen tog vi tunnelbanan in till stan. Jag flåsade på. Tar mig framåt men det går inte särskilt snabbt ska ni veta. Jag stannar ofta och gärna och vilar

Till sist kom vi fram till Mollys jobb. Där finns det en bar. En stor och fin bar, och Molly bjöd på drinkar. Det råkade nu vara en ginbar och jag kan inte påstå att jag är värst förtjust i gin, men eftersom det är kanske 25 år sen eller något i den stilen sen jag blev lite lätt "allergisk" mot gin så tänkte jag att jag ger det väl en chans i alla fall och så tackade jag ja till en drink med gin och violsmak. Låter lite nittiotal gör det inte? Man tänker liksom på Blå fisk? Men så smakade det inte förstås, detta var lite mer sofistikerat än så. Fast jag gillade faktiskt inte in sådär jättemycket fortfarande insåg jag. Dessutom blev jag lite väl snurrig i huvudet av att dricka drinkar sådär så jag tog bara några smuttar. Men violdrink var gott i alla fall, men jag älskar ju å andra sidan viol. Och så är det alltid trevligt att sitta i en bar och hänga lite soft sådär.

Om ginen nu inte var det godaste jag druckit blev det bättre sen när champagnen kom in. Helt OK. Här har vi blivit uppdukade och placerade vid det berömda bord 200. Enligt dottern då var det berömt. För nåt. Jag vet inte vad. Champagnen var i alla fall väldigt god. Brödig och fruktig sa Molly. God, sa jag. Till vänster ser man gindrinken förresten, Molly fick offra sig på min också. Det gjorde hon så gärna, tur att de har lite energi ungdomarna och orkar dricka sina mammors gamla avlagda drinkar förutom sina egna. Ja, sen satt vi där och gaggade och pratade om en av mina fd arbetskamrater, vilket vi inte gör varje dag direkt. En kvar senare dyker han upp på exakt samma ställe! Tillsammas med en annan kille jag jobbat med + ett gäng nya arbetskompisar. Helmärkligt men fantastiskt kul att träffa dem båda igen!

Och så blev det ostron till förrätt... mmmmm.... jag kan inte låta bli att älska denna råa delikatess. Jag har faktiskt inte ätit ostron sen jag blev magsjuk, dock tror jag inte att det var av ostronen jag blev magsjuk den gången, men ostron ingick i den skaldjursplatå jag åt av och där någonting gjorde mig magsjuk. Tror dock mer på sniglarna. Det var förresten inte bara jag som blev magsjuk, utan ganska många på kontoret. Lite jobbigt för den person som stått för middagen, han var lite förtvivlad vill jag minnas. Men det är ju sånt som händer när man äter skaldjur, det är en risk man tar. Själv tycker jag att det är så gott att jag absolut tycker att det är värt det, sån är jag :-). Ostron och champagne, finns det nåt som smakar godare? Jag tror faktiskt att det är svårslaget. Det är, för att uttrycka poetisk, som att ta ett dopp i ett salt hav och sedan värma sig i solen. Underbart. 

Vi fortsatte på det råa med lite råbiff som var fantastiskt god. Till efterrätt klämde vi en liten tryffel. Mer gick inte ner. Sen åkte vi hem till Molly och tittade på Top Model. Jaja, hennes kompis är med så det fanns en anledning. Annars var det ju ett hemskt program, har aldrig sett det förut. Nånsin.

I natt har jag sovit som en stock. Tänkte att nu får jag sova ut länge. Nähä, vid åtta var jag vaken. Molly sover fortfarande nu klockan halv tio och jag kanske är redo för en lite tupplur? Eller frukost. Har inte riktigt bestämt mig än. Det är ganska skönt att vara på husmorssemester faktiskt. Och idag blir det fler nöjen, kanske jag åker in till stan också, vi får se hur jag orkar. Andningen är som sagt sådär, det kanske är dumt att använda för mycket krafter innan kvällens övningar. Kanske det blir en skön slapp dag här i Gubbis istället, inte dumt det heller.

31 snabba

Helena har återupptagit sitt bloggande. Det är bra, för jag har saknat hennes kloka och inspirerande inlägg. Nu hoppar jag på hennes frågestund.

1. Var är din mobiltelefon? Tror den ligger i köket om inte Nike lånat den.
2. Var är din andra hälft? På nedervåningen.
3. Ditt hår? Ramlar snart av igen. Suck.
4. Din mamma? Död sedan 21 år. Det har gått så lång tid nu att jag för första gången glömde bort hennes födelsedag nu i veckan.
5. Din pappa? Ska jag ringa till idag tänkte jag.
6. Det bästa du vet? Mina barn.
7. Din dröm i natt? Jag minns att jag drömde, men inte riktigt vad.
 8. Din dröm/ditt mål? Att få leva. Länge.
9. Rummet du är i? Vardagsrummet, vid matbordet som tjänstgör som arbetsbord och pysselbord just nu.
10. Din hobby? Handarbete, politik.
11. Din skräck? Att inte få leva så länge till.
12. Var vill du vara om sex år? Levande.
13. Var var du igår kväll? Hemma.
14. Vad är du inte? Långsint
15. En sak du önskar dig? Att få leva.
16. Var du växte upp? Kungshamra, Malung, Kalmar, Nacka
17. Det senaste du gjorde? Åt lunch. Hemlagad pizza.
18. Dina kläder? Fula. Har nästan aldrig råd med några nya snygga.
19. Din tv? Tjock. Tittar aldrig på den, men jag tittar mycket på Play.
20. Ditt/dina husdjur? Nej tack.
21. Din dator? En två år gammal MacBook.
22. Ditt humör? Ganska jämnt tror jag.
23. Saknar någon? Min stora unge för det mesta.
24. Din bil? Inte min för jag har inget körkort. Maken kör en riktigt gammal Volvo.
25. Något du inte har på dig? Mössa
26. Favoritaffär? Purl Soho i New York. Vilken garnaffär. Vilken tygaffär. Vilken affär helt enkelt.
27. Din sommar? Jag kan bara hoppas på liv och ork. Inga planer annars.
28. Älskar någon? Familjen såklart, min egen och den runt omkring, dvs barnen, mannen, systrar och fader.
29. Favoritfärg? Rött
30. När skrattade du senast? Nike har nog fått mig att skratta idag, det brukar hon få.
31. När grät du senast? Nyss. Jag är nog inte klar än heller.

Cyto + 2 dagar

Dagarna går. Två dagar sen jag var på lasarettet och fick i mig det underbara giftet. I onsdags var väl allt som vanligt ungefär, men idag har jag varit jättetrött, trots att jag tagit ganska mycket Betapred. Har mått lite småilla, inget uttalat, mest att jag känner ett allmänt illamåendeliknande obehag. Det hade nog varit värre utan mediciner. Idag gick jag upp vid halv sju, var vaken ett par timmar, sov ett par timmar, var vaken ytterligare ett par timmar och sov igen en timme... Sen hämta Nike eftersom Tomas jobbar kväll, det är ganska tungt att ta sig ut men det är skönt att göra det i alla fall. Det gäller bara att gå lååååångsamt och att stanna och vila ofta. Då funkar det. Nike är oftast ganska medgörlig och lyssnar på att hon måste vänta och så.

När vi kom hem satte Nike igång med att fylla sin nya byrå med kläder. Den är nu äntligen klar, med knoppar och allt, jag tycker den blev fin. Nike verkar också nöjd. Imorgon blir det lite städning av barnrum, vi får se hur mycket jag orkar.

Känner ingen förbättring när det gäller andningen. Men det är nog lite väl tidigt, några dagar till ska det nog ta, i bästa fall. Det är hopplöst jobbigt på morgonen, jag är slemmig i halsen och hostig, det tar en bra stund att komma igång. Sen går det hjälpligt åtminstone resten av dagen. Såren läker fint, nu försöker jag vara utan förband så mycket det går, så de får lufta. Det funkar rätt bra nu, det geggar lite på tröjan men när jag går här hemma och slöar blir det ju ändå inga finkläder på...

Mördarcyton anfaller

Jag har kollat på de två avsnitten av Äkta Människor som finns på SVT Play, idag och igår. Kände mig lite som en hubot när jag blev inpluggad i droppdoseringsmaskinen (eller vad det nu kan heta) igen. Det var ett tag sen. Ett av gifterna, det som förkortas E i FEC men egentligen heter Epirubicin är hallonsaftsrött och det är det som syns på bilden, droppandes in i min kropp. Ja, man kissar rött sen också. Förmodligen är hela min kropp alldeles hallonsaftsröd på insidan nu.

Först fick jag Epirubicinet, det tog ungefär en timme. Sen var det dags för cyto nummer två, det minns jag inte riktigt vilket det var, men det gavs i alla fall med en (stor) spruta i porten. Nummer tre var återigen en dropphistoria, men den tog bara en kvart. Sen togs prover, blodtryck och gavs betapred också. Nu känner jag mig lite kortisonspeedad och tror det möjligen kan bli lite svårt att sova ikväll. På sjukhuset och efteråt var jag i alla fall helt knockad, men det har gått över.

Tomas skjutsade mig till Nyköping, Nike var ledig från dagmamman och följde med. Hon verkar tycka att det är ganska kul på sjukhuset, men jag undrar jag vad som rör sig i hennes skalle. Hon var rätt upp och ner en bra stund efteråt, men det är svårt att säga om det berodde på hunger eller jobbiga tankar. Efter den delikata middagen på Max var hon i alla fall betydligt gladare. Kanske var det en kombination, jag vet inte. Tror ändå att det är bra för henne att vara med när det funkar, det avdramatiserar det hela lite, och blir till och med till någonting positivt när hon får testa att höja och sänka och greja med sängen t.ex.

Medan jag påbörjade behandligen hade Tomas och Nike tagit en sväng på stan också. En tur till det fina biblioteket de har där lockar alltid Nike. Sen hade de köpt glass ser det väl ut som på bilden va? ;-) De var med sista stunden och sen stack vi iväg och fixade lite grejer innan den där middagen på Max. Det blev lite garninköp och matinköp. Dessutom gick jag in på den ynkligt lilla Pandurohörnan på Lekia där jag tänkte köpa krympplast. Men kom hem med några odekorerade påskägg istället. Konstigt. Kanske är det bra att Panduro är sådär litet ändå och inte en riktig Panduroaffär. Misstänker att det hade blivit betydligt dyrare under mina nyköpingsturer. Det finns på något sätt alltid grejer som jag bara "måste" ha därifrån. Fast när jag inte kan köpa dem för att de inte finns klarar jag mig av någon konstig anledning alltid utan. Jo, jag vet att det finns postorder, men ibland vill jag klämma lite och kolla i verkligheten först.

Ja det var väl det hela. Sen åkte vi hem. Jag har haft rätt ont i axeln och såren men det har varit hanterbart med morfin. Fick lite nya förband idag, än så länge behöver jag plåstra om mig men jag tror faktiskt att det inte kommer vätska sig så länge ytterligare. Beror kanske lite på hur kroppen reagerar på cyton, doktorn sa något om att såren kan bli sämre har jag får mig. Vi får väl se.

Målat!

Jag har haft färg och duk liggande här hemma alldeles för länge. Fick av finaste Anna och Conny när de var här på besök för ett tag sedan. Igår kväll fick jag tummen ur och började måla. Hittade den här beskrivningen av hur man gör motivet med tejp och tyckte det var så fint. Fast jag hoppade över det där med tejpen. Och saltet. Blev jättenöjd med själva träden men inte helt nöjd med månen och snön. Kul var det i alla fall, det blir nog kanske fler tavlor målade framöver. Jag har en liten idé om vad jag skulle kunna tänka mig att göra... vi får se om det är en bra idé :-).

Kräksjuka?

Byrålådorna börjar bli klara

Idag var Nike ledig från dagmamman, men på förmiddagen ringde hon och frågade om Nike ville följa med till det lokala äldreboendet och dansa ut julen. Det ville hon ju förstås så hon fick följa med en av de andra dagmammorna som skulle gå ner. En och en halv timme senare ringde telefonen och Nike hade kräkts... Nej, inte en till kräksjuka! Tomas åkte ner och hämtade henne, hon var lite vit i ansiktet men inte alls så hängig som hon brukar vara när hon är kräksjuk, så jag tror snarare på en kombination av lite mycket kakor hos åldringarna, en snurrande dans och kanske en något lättretad mage efter de tre kräkomgångar hon redan drabbats av. Hon brukar vilja ligga i sängen och vila sig, men det hade hon ingen ro till idag, hon sprang mest runt och var sur för att hon inte fick äta det godis hon fått med sig från julgransplundringen... men det var väl kanske att utmana ödet lite väl mycket. Inget mer kräk, ingen feber, fullt ös medvetslös så var det nog ingen fara på taket.

Sen hade hon önskemål om att hon skulle få en stjärna varje natt hon sov i sin egen säng, så jag fixade en liten "tavla" och nu ska vi börja klistra. En stjärna för varje natt tänkte jag, och tio stjärnor ger en tjugolapp. Nike hoppade med stor förtjusning ner i sin för dagen städade och renbäddade säng, Tomas har ägnat större delen av dagen till att röja i den där rövarkulan. Byrålådorna är inte alls klara när bilden togs, men nu är de faktiskt det. Jag gjorde decoupage på dem, det verkade ju lätt men det var inte alls särskilt lätt upptäckte jag. Det blev ganska bra ändå, några nybörjarmissar men jag antar att byrån kommer få en och annan skada framöver också :-). Vi har ännu inte fixat knoppar till byrån men bilder kommer när det är klart och byrån helt färdig. Nike har också önskat sig en sänghimmel och det ska vi försöka fixa framöver.

Själv har jag varit otroligt trött idag, särskilt på förmiddagen. Jag var så seeeeeg, låg bara på soffan och spelade spel på telefonen, det var ungefär vad jag orkade med, orkade inte ens läsa. Men vid tvåtiden märkte jag att jag var vrålhungrig och så var jag plötsligt pigg igen. Sen dess har jag varit uppe i alla fall och risken är väl kanske att jag inte kan somna förrän sent ikväll.

Metastaserna blir klart bättre för varje dag som går. De läker! Bränn/plåstersåren är nog lite bättre de också, men de läker verkligen långsamt för att vara så ytliga och ganska små sår... men det går framåt i alla fall. Vill bara att det ska bli tisdag nu så jag får sätta igång med cyton.

Frågelåda?

Jag vet inte men kanske finns det sånt ni funderar på när det gäller mig och min sjukdom? Som ni inte riktigt kommit till skott att fråga? Ska vi köra en frågelåda? Är det någon som har något på hjärtat, använd kommentarsfältet så ska jag försöka svara efter bästa förmåga :-).

Phew

Kreativt kaos på vardagsrumsbordet...

Dags för läkarbesök idag då. Det gick väl som förväntat ungefär, förändringar till det sämre på lungorna men det känner jag ju. Nu är det slut på Tyverb och Anastrazol och så blir det cytostatika igen, FEC denna gång. Det är bra. Så länge det finns mediciner kvar att testa, och som förhoppningsvis fungerar ett tag, är det bra. Jag står ut med hur mycket som helst, jag ger inte upp. Min strategi är att se medicinen som min bästa kompis. Tror det är viktigt att ha en positiv inställning till behandlingen, verkligen tro att det ska fungera och fokusera på det positiva och inte allt annat skit runt omkring som man ju också får dras med. Peruk är ju snyggt och lite illamående är väl inte hela världen. Det är väl helt enkelt så bra det kan bli i det här läget.

På tisdag nästa veck börjar jag behandlingen, ska få 3 omgångar och sen blir det utvärdering. Räknar iskallt med att min andfåddhet snart är ett minne blott.

Lite lättare idag

Kanske för att örat är bättre. Eller kanske för att jag fick mig två avsnitt av The Wire till livs igår. Och har ett kvar. Det gillar jag! En fantastisk serie, världens bästa är det många som sagt och det är väl där nånstans den hamnar. Bäst av alla är i alla fall danska Matador. Totalt ohotad.

Imorgon är det dags för läkarbesök. Jag vet att det är därför jag mår skit. Jag stressar upp mig och oroar mig, särskilt när det som nu verkligen känns som om det finns något att oroa sig för... just nu är de positiva tankarna och inställningen väldigt långt borta, det kommer bli bättre efter läkarbesöket oavsett besked, men just nu är det bara iskyla...

Tack för era snälla ord! Som vanligt betyder det massor!

Så var jag där igen

Bild: Dendroica Cerulia

Ibland behövs det så lite, nästan ingenting och så trillar jag ner igen. Dödsångesten river i bröstet, det går knappt att andas, än mindre att sluta gråta. Det är som jag balanserar på en tunn lina hela tiden, minsta lilla vindpust så blåser jag av och faller handlöst ner i tomheten. Jag har så lite energi, jag har så lite ork, jag har så lite jävlar anamma att jag inte har råd att slösa det på skit. Snälla sug inte ur mig det lilla jag har, jag behöver varje uns av kraft för att ens orka andas, prata, äta, finnas. Ge mig kraft, glädje och kärlek, annars går jag under.

Vasa?

Jag slutade plötsligt höra på vänsterörat. Vaxpropp kändes det som och jag ringde och bokade tid på VC för urspolning. Idag på förmiddagen var jag där, men det visade sig att det var nån sorts svullnad i hörselgången istället. Kan vara en vaxpropp också men det gick inte att se, så svullet var det. Jag blev hemskickad med nån sorts spännande örondroppar och dövheten i behåll. Nåja, jag är inte helt döv. Det går att mecka lite och få det att släppa en stund i alla fall. Nej, jag petar inte i örat eller nåt annat dumt, jag masserar på utsidan av käken nära örat och trycker lite så kan det släppa med lite enträgenhet. Undrar om detta är nån sort konstig biverkning av nån medicin eller av strålningen? Skulle inte förvåna mig. Ingenting förvånar mig längre.

Sen hem igen, Jenny skulle komma på lunch och jag hade bestämt mig för kycklingrulader. Kan det ha varit både ordet "billig" och "fest" i samma mening som tilltalade mig tro? Kanske. Hur som helst blev det väldigt gott. Jag gjorde ärterna också, en sallad och så bulgur. Det blev bra och gick lätt och snabbt att laga. Trevligt hade vi också.

Resten av dagen har jag inte gjort så mycket. Jo en fågelmatare! Tänkte att fåglarna skulle få de sista, lite halvtrista julnötterna och det behövdes något att lägga dem i. Vi får väl se om de hittar dit. Jag satte dit en sittpinne också ifall ni undrar. Känner mig väldigt nöjd med min buljongasks nya liv, även om det lär bli kort.

Annars känner jag mig möjligen lite piggare. Har inte varit superakut trött idag och det känns som om jag har lite högre energinivå ändå.

En till dag i Nyköping!

Ja ni förstår att det känns som högsta vinsten att få åka till Nyköpings lasarett två av veckans fem vardagar. Och det är ju förstås ingenting jämfört med hur det har varit de senaste veckorna. Men idag var det drygt, för jag har varit så infernaliskt trött och slut och dessutom är jag rejält orörlig och öm i strålningsområdet. Och andfådd. Det känns som om det finns en massa skit på bilderna jag tog idag om jag ska vara krass. Jag hoppas det finns nån medicin som rår på det bara, i så fall ska jag väl stå ut även om det hade varit skönt att slippa cellgifter ett tag till, men det är nog för mycket begärt. Jag har ju varit utan ett bra tag och bara överlevt på antihormoner och antikroppar. Inte fy skam faktiskt.

En basker eller två har jag stickat på sista tiden, den röda norpade Molly när hon var här och hälsade på i måndags. En riktig mysdag med båda tjejerna!

Nu ropar Nike på saga, bäst att göra henne till viljes :-).

Lite senare: Så där ja. Nu har vi läst Rapunsel och alla är nöjda och glada.

Jag hade förresten riktig tur idag! Åkte med Tomas till Nyköping, han började tio så vi lämnade Nike vid nio och drog iväg. Det innebar en rätt lång väntan för min del, 3 timmar, men det gick ingen buss som passade. Har inte kollat om jag kan åka sjukresa till Nyköping men jag är ärligt talat lite trött på sjukresorna. Med bussen vet man ju i alla fall på ett ungefär hur dags man kommer hem. Det är hyfsat att åka buss från Nyköping till Björnlunda också, inget byte i alla fall, men en liten bit att gå från sjukhuset till bussen. Hemma är det ungefär fem minuters promenad. Men idag hade jag tur! Det visade sig att Chris skulle till samma ställe idag så hon väntade så snällt på mig och så fick jag skjuts hem. Perfekt, vi bor på samma gata :-). Hämtade Nike och gick den lilla biten hem, och var så himla trött att jag var tvungen att sova en timme innan jag började med maten....

Testar nya förband igen. Aquacel med silver i. Ska tydligen hjälpa mot bakterier.

Nyköping idag

Idag var det dags att återgå till de normala rutinerna. Åter till Nyköping för att hämta mediciner för tre veckor framåt. Skulle egentligen tagit prover också men det hade jag redan gjort i Eskilstuna så det behövdes inte. Fick lite nya förband och hjälp med att hitta rätt förband till mina sår.

Nike fick följa med mig idag och vi liftade med Tomas till Nyköping, eftersom han skulle till jobbet. När jag var klar fick vi vidare skjuts in till stan och Nike passade på att handla lite för sina julklappspengar. Sen tog vi bussen hem igen och så kom Molly på besök.

Såren ser bra ut, det syns att de läker, fast det går inte snabbt. Det vätskar och strålningen har skadat den tidigare friska huden en del, men det gör inte så jätteont egentligen, men det stramar och är besvärligt, jag blir ganska orörlig på hela höger sida, eller i alla fall överkroppen. Men det är tydligen så det ska vara, det är bara att bita ihop och stå ut. Snart blir det bättre.