Bild lånad från photofarmer/Flickr CC
Nu när det ser ut som om jag kan få komma hem inom en överskådlig framtid kliar det något grymt i fingrarna efter att äntligen äntligen och egentligen alldeles för sent, få börja pula ner tomatfrön i små krukor och se dem växa.
Har ett gäng sorter som bara längtar efter att få börja gro och så småningom växa till goda tomater som ska stå i växthuset och växa sig mogna och söta. Sen ska jag plocka dem solvarma och äta hela sommaren och en bra bit in på hösten. Helt giftfritt odlat och obesprutat såklart. Rena hälsokosten.
Ja självklart ska jag också mörda sniglar under tiden. Fattas bara annat. Ni som aldrig sett en mördarsnigel in action har inget begrepp om hur mycket tomat en sådan kan äta. Och hur fort. Äckligt!
Tomas rapporterar att snön nästan nästan är borta från trädgården nu. Och här utanför sjukhusets fönster skiner solen och fåglarna kvittrar som besatta. Vår i luften, fingrarna i jorden, jag behöver ingen syrgas och jag klarar mig längre och längre mellan inhalationerna med combivent.
1 kommentar:
Härligt Kajsa :) Och du, kanske du ska satsa på myskankor istället för hönor? Jag har ingen erfarenhet av dem som snigelätare (än finns inte det eländet här hos oss men det är väl en tidsfråga...) men de är roliga djur och värper ganska bra. Grannarna kanske gillar om de käkar sniglar?!
Kram från Chrillan
Skicka en kommentar