Själv sitter jag vid mitt öppna fönster på rummet på sjukhuset. En lugn och vacker tidig vårdag, fåglarna kvittrar utanför. Inget annat rör sig direkt.
Har bestämt mig för att göra normala, friska saker. Inte sitta i sängen och äta utan vid bordet. Upp och duscha varje morgon. Ta in och ut maten själv på rummet eller sitta i matsalen, men det är lite meckigare eftersom jag måste ha med mig syrgas ut då.
I eftermiddag kommer Tomas och Nike. Om vädret håller i sig hoppas jag att de kan rulla ut mig en sväng med rullstolen. Kanske kan vi vara lite wild and crazy och gå ända till kiosken? Måste ju förbereda mig inför tisdagens klippning. Hårbotten har förresten börjat ömma, tydligen är det något som händer innan håret trillar av. Tycker nog att det lossnar lite mer än vanligt också, men inga tussar än så länge, bara enstaka hårstrån men det där kan tydligen ändra sig från en timme till en annan. Hög tid att skaffa snygg sjal alltså!
Nu slår cellgiftskoman till igen. Förmiddagarna är trötta. Det pågår ett krig i min kropp så det är väl kanske inte så konstigt.
2 kommentarer:
Hej!
Jag tror att du gör helt rätt som försöker att hålla på så normala rutiner du bara kan.
Hoppas att ni kommer iväg till kiosken och kan äta en god glass i vårsolen!
//Levia
Jag tycker absolut ni ska gå ut, och gå till kiosken! Titta på lite annat än avdelningsväggarna. Kanske få syn på en och annan kuf därute, som ni kan smygskratta åt. ;-))
Skicka en kommentar