Behöver jag förklara för någon hur vedervärdigt det var att kliva upp när klockan ringde vid halv sex imorse? Nej, jag tror ni förstår. Jag var fullkomligt förbi av trötthet. Funderade på att dra täcket över huvudet och bara skita i alltihop. Men det gick ju inte såklart.
Nike var mycket exalterad över att få gå till sin dagmamma så tidigt på morgonen och få äta frukost! Vilken grej! Hon verkade mycket nöjd när jag lämnade henne strax före sju för att gå iväg till bussen.
Kom i galet god tid till sjukhuset och snälla som de är på radiologen i Nyköping fick jag komma in lite tidigare också. Jag trodde jag gjort en likadan röntgen förut och när sköterskan började prata om att en del kände sig varma och som om de kissat på sig som biverkning av kontrastvätskan tänkte jag att, det lär väl inte hända mig eftersom jag aldrig märkt det nån annan gång. Men jodå, helt plötsligt kändes det verkligen som om jag kissat på mig! Där låg jag halvnäck i en snurrande maskin som låter som en torktumlare och höll andan precis som man ska, och så kändes det som om jag kissat på mig. Hur skumt som helst. Och nej, det var bara så det kändes, det kom inget kiss på riktigt tack och lov. Många underligheter får man prova på när man är i cancerbranschen.
När jag var klar och precis tänkte studsa upp bad sköterskan mig ligga ner en stund till eftersom det var en skolklass på besök i kontrollrummet. Sneglade bakåt och där stod en hel högstadieklass. Betvingade en stark lust att slita av mig peruken och studsa upp halvnäck (utan tröja och behå och med neddragna brallor) och vifta med armarna. Det hade varit skoj att se deras chockade miner då. Sån är jag. Jag får alltid såna knäppa tvångstankar men jag gör tack och lov aldrig verklighet av dem. Lika bra det kanske. De kunde ju fått men för livet de små stackarna.
Eftersom allt gått så snabbt och smidigt, var jag klar redan när jag skulle börjat. Tog en promenad neråt stan. Ni som inte varit i Nyköping har faktiskt missat en väldigt trevlig liten kuststad. Målet var Hellmanska gården, där det blev en fika ute på gården bland gråsparvarna och rökarna. Jag tror alla som var där rökte utom jag. Inte för att jag vill framstå som rökningsfascist men det är rätt irriterande, även utomhus och trist att man inte kan sitta ute utan att röken kommer från alla håll. Fick trösta mig med den vackra magnolian som blommade mitt på gården, fantastiskt fin!
Sen kom Tomas direkt från jobbet och mötte upp. Det blev en sväng på stan och några relativt nödvändiga inköp. Ett vääääldigt tråkigt inköp ;-) var ett par nya skor som är öppna i tårna. Har börjat få så ont i stortånaglarna, vilket tydligen är en vanlig biverkning av cellgifterna. Att gå i skor med tå är inte så jättskönt direkt när naglar och nagelband ömmar... Efter ett nedslående besök på Din Sko (näääää gladiatorsandaler inte på mig tack) hamnade jag på Eurosko där jag hittade ett par skor som både var snygga och supersköna. Så jag kände mig väldigt nöjd när jag väl kommit över snålheten och hostat upp vad de kostade.
Hann naturligtvis med en sushilunch på Kohiro också. Nu ska jag skriva matshoppinglista. Ikväll blir det rödbetsbiffar.
