Nu när det är klart att miljöpartiet ska vara med och styra i Gnesta gläds jag och säkert många andra åt att det nu blir möjligt att på allvar jobba med de lokala miljöfrågor som är så viktiga, och självklart andra viktiga frågor förstås!
Jag är mest glad över att kommunikationsfrågorna kommer upp på dagordningen, både när det gäller en förbättring av kollektivtrafiken, bredband och cykelbanor. Och så gläds jag självklart åt att det nu ska jobbas för att få ner gruppernas storlek inom barnomsorg och skola.
Det som gör det hela bitterljuvt är att jag själv inte kommer kunna jobba särskilt aktivt inom politiken. Det blir en ersättarplats i en av nämnderna bestämdes i söndags. Det är självklart roligt att kunna vara med över huvud taget, jag ser verkligen fram emot att få arbeta i nämnden men jag kan ändå inte låta bli att vara lite bitter över hur det blev. Fast å andra sidan får jag väl försöka se det från den positiva sidan, när jag gick med i Miljöpartiet för ungefär två år sen hade jag inte en tanke på att ha något politiskt uppdrag än på ett tag. Någonstans tror jag att det är klokt att inte kasta sig huvudstupa in i saker bara för att det är möjligt, politik är viktigt och ett stort ansvar, det bästa borde faktiskt vara att lära sig först och handla sedan. Tyvärr är jag kanske lite väl mycket trial and error-person för att köpa det konceptet alla gånger...
Men nu blev det som det blev i alla fall. Det kanske var det bästa. Nu gäller det bara att hänga med i åtta år till så jag hinner med en omgång som ersättare först och sedan en med lite mer ansvar. Ja och sen kan jag kanske leva i några decennier till efter det också. När jag ändå håller på.
Idag har jag jobbat hemifrån. Hade ambitionen att åka in till jobbet idag, men efter en natts urusel sömn tappade jag sugen helt. Det blev en dag hemma istället, mysbrallor och fleecejacka var uniformen för dagen.
Jag har världens problem med min svullna arm, inte det att den är svullen, utan att den kliar! Det började för några veckor sedan, och det blir knappast bättre. Jag smörjer och smörjer men tja... armen hatar att vara instängd i den där armstrumpan så den reagerar med att klia. Nu har jag dessutom fått lindor och instruktioner så jag kan linda in armjäkeln för att förhoppningsvis krympa den lite. Då kliar det ännu värre. Men men, jag tycker faktiskt armen ser bättre ut än på länge nu. Eller så inbillar jag mig bara. Hoppas inte.
Imorgon blir det i alla fall jobba av. På torsdag får jag hålla mig hemma igen, jag måste nämligen ta influensavaccin och vårdcentralen i Gnesta erbjöd onsdag alt. torsdag mellan 14 och 16 om man ville ha en sån spruta. Tjolahopp. Kom på det idag att det kanske var en bra idé med en sån spruta med tanke på mina något klena lungor och bröstsjuksköterskan på onkologen höll med. Bara att se till att pallra sig iväg dit alltså.
Annars har vi pysslat kalaskort Nike och jag. Se bilden!
3 kommentarer:
Hej
Jag heter Malin Agerin och jag går trean på medieprogrammet på Nyköpings gymnasium. Vi håller nu på med projektarbeten och jag är i en grupp med sex stycken tjejer inklusive mig själv som har ett projekt där vi vill informera och uppmärksamma om bröstcancer. Vi har startat upp en kväll som vi kommer att ha den 23 November för allmänheten där vi har konst- och fotoutställningar kring detta, vi har även en ljudinspelad intervju med en kvinna som haft bröstcancer som man kommer att ha kunna gå in i ett rum och lyssna på under vår kväll. Vi har samlat ihop begagnade bh:ar som vi har pysslat lite med, med fjädrar och pärlor och liknande som vi vill förmedla att det finns hopp mitt i det mörka. Vi har även fotat bilder på sådant som kan öka risken för bröstcancer men även sådant som förebygger det. Vi kommer att ha information om bröstcancer på väggarna och så kommer vi själva att berätta lite om vårat projekt och om detta ämne, vilket vi tycker är oerhört viktigt.
När vi läste om din blogg i SN den 2 oktober så blev vi väldigt nyfikna. Vi undrar nu ifall du skulle ha lust att komma och prata lite om bröstcancer en liten stund under kvällen. Det behöver inte vara så mycket utan vi ville bara att någon som faktiskt vet hur det känns skulle kunna förklara för människor hur viktigt det är att vi tar vara på varandra och vad vi kan göra ifall detta skulle drabba just oss. Självklart så förstår vi ifall du inte skulle vilja stå framför lite folk och tala om detta, men isåfall så är du såklart hjärtligt välkommen iallafall för att bara titta runt.
Det kommer att vara ett reportage om oss i SN den 29 Oktober, som de sa till oss, eller någon dag runt där. Där står det lite mer om kvällen. Den kommer att hålla på från klockan 18.00 - 20.00 på folketshus i Nyköping, mittemot östra videobotiken.
Här har du mitt mobilnummer ifall du skulle vilja höra av dig på såvis: 073-7284201
Annars går det bra att maila mig på: malin92__@hotmail.com
Hoppas att vi hörs snart.
MVH / Malin Agerin, Anna Viberg, Dominique Sternberg, Alma Ericsson, Emma Vestberg, Sara Karlsson
Malin, jag hör av mig till dig imorgon!
Hej igen. Vet inte ifall jag kanske har missat ditt samtal eller något mejl eller så. Men hör gärna av dig igen ifall du känner för det.
Skicka en kommentar