Idag är det nio månader sedan jag fick beskedet om vad jag är för sjuk. En milstolpe så god som någon. Nio månader, jag är inne på min andra vinter med den här skiten och snart är det dags för en andra vår som ska följas av en sommar och en höst. Sen börjar vi om på nytt tänkte jag. Jag har blivit bättre och sämre och allting där emellan känns det som. Upp och ner, fram och tillbaka, bra och dåligt i en salig röra, men jag lever ju i alla fall.
Positivt är i alla fall att hostan fortsätter att bli bättre. Det kan ju bara betyda en sak - att det här besvärliga giftet faktiskt funkar på tumörerna i lungorna i alla fall. Visserligen gjorde kylan allt värre, men hostan är bättre än innan det blev kallt. En annan bra grej är att min klåda är bättre. Jag har en egen, helt ovetenskaplig teori om att min kliande hud blir värre ju mer aktiv cancern är, och just nu är den inte så himla besvärlig alls, huden. Så jag fortsätter väl och står ut lite med medicinen och hoppas den funkar som jag tror.
I mitten/slutet av januari är det dags att träffa doktorn igen, och då får vi se om det blir studie för min del.
Så grattis eller nåt till mig idag. Nio månader och jag lever faktiskt. Det är inte så tokigt ju :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar