Dagar

Mitt liv just nu består av en massa dagar som jag håller reda på. Det kanske är någon sorts hokus pokus i det, eller så är det bara ett sätt att få struktur. Jag vet faktiskt inte riktigt själv. Men lite känns det som en seger när dagarna går och jag inte mår allt för dåligt i alla fall.

30/12 var ju niomånadersdagen av själva diagnosen. 1/1 var niomånadersdagen av första behandlingen. 1/1 var tvåmånadersdagen av MR-röntgen då hjärnmetastaserna upptäcktes. 3/1 var tvåmånadersdagen av beskedet om hjärnmetastaserna. 16/1 är det två månader sedan strålningen av hjärnan blev klar. 5/1 (imorgon) är det två månader sedan strålningen påbörjades...

För varje dag som går känns det som om jag lurar döden litegrann.

Jag ringde till mottagningen igår om min höft. Kändes som om de trodde det kunde vara två saker - antingen något med skelettet eller något med hjärnan. Vi får väl hoppas att det är skelettet som bråkar. Hjärnan ska vara lugn, det har jag bestämt. Faktum är väl att jag själv nog mer upplever en ren fysisk svaghet i benet än att det skulle påverkas av balansen på något sätt. Fast jag vet inte riktigt hur det ska kännas, men det är spontant vad jag själv tror. Vilket tyvärr kanske kan visa sig vara fel.

Jag fick i alla fall ordinerat 8 Betapred/dygn och så får vi se hur benet beter sig på måndag när jag ska till sjukhuset nästa gång. Jag är ju inte helt handikappad, så jag orkade verkligen inte åka en extra gång bara för det här, det är bara svårt att stå på ett ben. Då kan man ramla omkull i snön (jag har testat och tänker inte testa igen).