
In i röntgenapparajten kom jag i alla fall, tjolahopp! Själva röntgenundersökningen går ju ganska fort. Kontrastvätskan har jag faktiskt vant mig vid, jag minns att det kändes otroligt obehagligt första gångerna, men nu är det helt OK.
Nästa anhalt var klin fys och hjärtultraljudet. Fast först pausade vi lite eftersom vi hade gott om tid mellan undersökningarna, först i fiket och sen i parken. Helt underbart väder och snödroppar, scilla och vårlök blommade runt oss. Sen in i källaren igen och fram med ultraljudsapparaten.
Ingen har ringt och meddelat att de upptäckt något dramatiskt på någon bild som sist, så jag antar att jag får vara nöjd för tillfället, tills jag träffar doktorn på onsdag. En sak som slog mig idag var vilken stor skillnad det blivit på min ork och andning sen jag var på dessa undersökningar sist (för sex veckor sedan). Kom att tänka på det när jag gick till UL-undersökningen, det är lättare kanske att jämföra såna specifika tillfällen och känna skillnaden. Förra gången minns jag att jag tyckte det var så otroligt jobbigt att jag skulle till undersökningsrummet allra längst bort i korridoren, det var så trögt och tungt att gå dit och jag tyckte att UL-sköterskan gick så himla snabbt. Idag var det hela annorlunda till det bättre kan jag säga...
Har varit supertrött hela dagen, tror helgen slet lite på orken, Tomas jobbade både lördag och söndag och jag var ensam med Nike förutom när pappa var här och hjälpte till med skjuts till aktiviteter. Så jag somnade gott i bilen på väg hem. Nike också. Tomas höll sig vaken som tur var och rattade Gamla Bettan säkert ända hem till Björnlunda :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar