Vårkväll

Jag har inte sett några tussilago ännu, så en gammal bild får duga. Annars tittar det upp små gröna spröt här och där ur rabatterna. Bäst av allt växer rabarbern som jag skrev om förut.

Idag har Tomas rivit ner en konstig uppbyggd rabatt vi hade på baksidan. Den var inte snygg alls och i den växte två halvdöda vinbärsbuskar och en massa ogräs a.k.a. smultron och rödklöver. Nu är rabatten och vinbärsbuskarna ett minne blott, vi ska sätta nya buskar på ett annat ställe.

Själv var jag ute en stund och krattade lite i en rabatt, bar ut några krukor med kryddor som jag hoppas har övervintrat och vattnade lite i dem. Sen var jag helt slut i kroppen, framför allt i ryggen så jag gick in. Jag har inte haft nån vidare energi alls idag, känner mig låg och ledsen och grubblar mycket på livet, döden och allt. Nu är det åtminstone lite bättre, först läste jag om en kvinna på ett forum där jag hänger lite. Efter nästan ett år med samma cytostatika börjar plötsligt hennes tumörer krympa. Röntgen visade att de krympt till hälften. Man ska aldrig ge upp hoppet. Hon hade haft en liten regression men snarare varit stabil (vilket kan vara bra nog i cancerbranschen ibland). Det gjorde mig lite lättare till sinnes åtminstone.

Sen knallade vi gatan ner till familjen Andersson som bjöd på årets första grillmiddag. Vem blir inte bättre till mods av grillat kött, ugnspotatis och bea? Nike hade varit där och lekt med Amanda hela eftermiddagen och fortsatte att ha kul ända tills vi gick hem igen. Och när vi gick hem hade det slutat tokblåsa som det gjorde tidigare idag, en riktigt härlig vårkväll var det, med galna fåglar och ljum luft. Då kändes det åtminstone lite bättre.