Ja inte händer det mycket här direkt. Dagarna rullar på. Jag äter läskig potatis, kämpar med att ta mig till toan. Ibland kommer nån och sticker i mig, nån doktor ritar på mitt ben och hummar lite, mera dropp bli det och tanterna på salen är just.. gamla tanter 80+. Det är lite som att ligga på hemmet. Ett liv som mest handlar om olika piller, blöjor och Året Runt.
Igår kom i alla fall Molly och hälsade på. Hon hade med sig sushi. Inte dumt alls. Tack snälla Molly.
På pluskontot är i alla fall att benet hela tiden blir bättre. Jag kan ta mig över i rullstolen relativt obehindrat t.ex. Alltid nåt. Men tristessen.... gah! Jag blir tokig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar