Det är svårt att förklara vad den hästen betyder för mig, hon är en sån fantastiskt fin varelse. En riktig personlighet, inte helt enkel att tas med alla dagar, ibland tycker hon helt enkelt att vi ska gå hem, inte gå ut i nån jädra skog. Men hon är otroligt vänligt sinnad och dessutom kommunikativ. Låter förmodligen som rena gojan för den som inte är särskilt intresserad av hästar eller andra djur, men ibland kan jag svära på att hon faktiskt säger något till mig. Ja, ja, det låter knasigt jag vet, men faktiskt är det precis så det brukar gå till. Jag vet dock inte riktigt vad det är hon säger, jag får försöka öva på hästspråket så jag förstår henne bättre.
Hur som helst är hon också världens snällaste och rolig att rida. Idag ville hon bara galoppera. Hon hade så mycket spring i benen att det måste kliat i hela hennes lurviga kropp. Vi körde ett ordentligt race och sen var vi faktiskt rejält svettiga båda två. Jag var andfådd dessutom och benen var som gelé när jag kom tillbaka till stallet och skulle kliva av. Men kul och härligt var det! Lina är extra söt nu när det börjar bli kallt och hon börjar bli lurvig och fin. En annan rolig sak och en väldigt fin egenskap är hur fint hon beter sig mot barn. Hon är försiktig och tålmodig och står snällt och fint. Är det jag däremot som borstar henne är hon förvisso snäll som en ängel, men hon drar sig inte för att smaka lite på mina kläder eller brutalt klia sig mot min rygg när jag vänder den till.
Ja, hon är sannerligen en fin liten häst. Tack snälla Mia för att jag får låna henne, det betyder otroligt mycket för mitt välmående, både fysiskt och psykiskt. Jag tror inte jag kan säga det nog många gånger!
På bilden ser ni syrran och Lina. Så fin och självlysande är man i skogen under älgjakten (och i mörkret också förstås).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar