Ken i glitterstass får mig i alla fall att tänka på hen. Och genus. Och vilket jäkla liv det ständigt ska bli runt detta. Varför är det så provocerande? Varför tror människor att det handlar om att "radera ut könsskillnaderna" och "tvinga pojkar att klä sig i kjol"? Det är ju inte alls så det är tänkt. Att fokusera på genus handlar om att ge både pojkar och flickar samma möjligheter. Att utvecklas som de människor de vill vara och bli. Lisa kanske vill spela hockey och snickra. Finemang, låt henne. Sara å andra sidan vill leka med dockor och klä sig i klänning. Anna vill klä sig i klänning och klättra i berg. Nisse vill bli brandman när han blir stor men Melker vill bli förskollärare. Kalle vill gärna ha kjol på sommaren för det verkar så svalt och skönt.
Eftersom vi är så fast i de traditionella könsrollerna är vi dåliga på att erbjuda barnen andra alternativ än de som automatiskt ploppar upp i våra ibland kanska korttänkta små människohjärnor. "Men Lisa, balett verkar väl kul?" Hur kan det vara så provocerande att vilja att ens barn ska få alla världens möjligheter att göra det han eller hon vill. Eller hen... för det blir ju nästa grej som förvånande nog gör folk alldeles knäppskalliga. Va? Ska man inte få vara tjej eller kille längre? Ska man vara ett hen? En höna? Jamen hur svårt kan det vara? Samma sak där. Ibland är vi tjejer och ibland är vi killar, precis som vi är idag. Ibland vet man inte vilket kön man snackar om. "Hen som kör bussen tar betalt av passagerarna". Himla praktiskt att ha ett namn på ett okänt kön skulle jag säga. Dock ska jag erkänna att jag inte riktigt kommit loss med att börja använda det. Än. Lite konstigt känns det, ovant. Men jag kommer nog få kläm på't.
Så. Dagens inlägg i genusdebatten. Nu ska jag ge mig på ett dokument och försöka få ordning på det för sista gången, annars ger jag upp och går och lägger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar