Igår satt jag och deppade lite över min jobbiga värk och valet mellan den och kräkandet. Så plötsligt slog det mig, jag har ju alltid haft kortison när jag tagit morfin tidigare. Kortisonet hjälper ju mot illamåendet så.... det kanske var där skon klämde? Att jag aldrig tålt morfinet egentligen, men kortisonet gjort att jag inte kräkts eller ens mått illa? Så nu testar jag med kortison. Idag har jag mått riktigt bra faktiskt, inget illamående, bara lite smärta och riktigt bra aptit! Det har jag inte haft på flera veckor och under tiden har jag gått ner 6 kg. Vilket väl i och för sig inte är nåt jätteproblem tänker man, eftersom jag har en del fluff att ta av, men tyvärr är det ju mest muskler som försvinner medan fettet sitter hårdare verkar det som. Så här har ni tanten med spinkiga icke-muskulösa ben men jättetjusiga kärleks-handtag och en lagom rund mjuk mage. Eller nåt. Så håll tummarna för att kortisonet var det som fattades och att det kommer räcka med kortison och morfin bara, inte en massa krångel med plåster och sprutor och grejer.
Igår hade jag fortfarande ont så då satt jag mest i soffan och tyckte synd om mig själv. Idag har det varit mycket bättre, så skönt! Vi var bjudna på middag hos min pappa också, vi åt grillad kyckling och grönsaker, potatissallad, sallad, god sås och det smarriga brödet från vedugnsbageriet i Järna. Och lite glass på det. Betapreden får mig att drägla bara jag tänker på det :-). Imorgon blev vi också bjudna på middag, inte dumt alls!
På måndag är det dags för röntgen, Nike, jag och farsan åker till Nyköping, jag får dricka och känna mig som jag kissat på mig. Fast numera känner jag knappt det där, i början tyckte jag det var otroligt obehagligt, nu noterar jag det bara utan att fundera särskilt mycket över det. Man kan verkligen vänja sig vid allt.
Nike är lite upp och ner just nu. Det är nog skolstarten som skapar lite oro och nervositet och hon är lite lagom labil. Men det är klart att det är lite nervöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar