Regnigt och trist väder. Känner mig som en sur och vrång kärring redan när jag vaknar, Tomas var tvungen att jobba och jag och Nike är ensamma hemma. Blir det barnanstormning här idag rymmer jag. Eller det gör jag ju inte förstås, jag kan ju inte gå mer än några meter med mitt onda ben. Helt ärligt tror jag inte att jag orkar med en massa barn här idag, det är kul när de är här men det kräver lite väl mycket av min ork, särskilt när jag är ensam hemma och det är inneleksväder. Min pappa ska komma i eftermiddag förvisso men han är nog lika sugen på barnpassning som jag är :-D.
Ni som har nån skruttig cancermamma i er omgivning, snälla, lyssna på mig nu: fråga om du kan hjälpa till med något. Kanske kommer du få ett nej till svar, men det betyder massor att du frågar, det är verkligen guld värt! Gäller andra skruttiga mammor också. Och pappor. Och gubbar och gummor. Det behövs så himla lite egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar