Vänder det nu?

Idag har jag känt mig piggare och starkare än på länge. Jag vet inte vad det beror på, det verkar kanske lite väl hoppfullt att tro att det är Gemzar som redan börjat verka, men kanske det är allt det andra - syrgas och vila framför allt. Eller så är Gemzar världens mest vrålsnabba cytp helt enkelt. Jag ska inte påstå att skillnaden är jättestor men någon lite skillnad har jag märkt idag, hoppas den håller i sig till imorgon.

Igår där emot var jag jag så otroligt dödstrött så jag verkligen bara somnade - tjong! Sov till 22 nån gång då jag vaknade till och märkte att alla andra sov, då struntade jag i att gå upp och gick och la mig jag också, eller alla och alla, Tomas och Nike (ibland känns det som om vi är 10 personer här hemma haha). Sen sov jag i alla fall till strax efter åtta, inga problem.

Allt tar en sån evinnerilig tid för mig att genomföra just nu, små enkla saker som att resa mig upp för att hämta ett glas vatten eller gå på toa blir stora projekt! Det är otroligt frustrerande... Jag hoppas verkligen att jag kommer ur det här tillståndet och får fler månader då jag kan fungera lite mer normalt.

Igår när jag var på onkologmottagningen sa jag lite halvt på skoj att jag skulle ha en sån där elsäng hemma, det vore grejer det: "Men det kan du nog få, " sa syster E som är den som tar hand om mig när jag är där: Det hade jag nog inte riktigt tänkt på, jag har liksom hela tiden så svårt att tänka mig att jag är så sjuk så jag behöver såna saker, men det gör jag ju faktiskt. Så jag pratade lite med G på ASIH igår när hon kom upp med mina mediciner (fick den samtidigt som jag fick behandlingen) och hon bad arbetsterapeuten ringa mig. Alltså har jag idag bokat date med arbetsterapeuten och sjukgymnasten, det ska komma hit med lite grejer och så ska vi prata om den där sängen. Jag ska få en alldeles egen rullator, nån sorts bänk till badkaret och en stol till duschen, sen får vi väl se om vi kommer på nåt mer smart jag skulle ha nytta av. Att säkrare kunna kliva i badkaret skulle absolut rädda mig från hjärtattack... Vi har en dusch på nedervåningen och ett gammalt badkar på övervåningen, det har vi vuxna aldrig använt utan vi brukar duscha där nere, bara Nike som badar i badkaret, men nu är det lite för jobbigt att gå i trapporna även om jag innerligt hoppas och tror att jag snart grejar trapporna igen, förr eller senare blir det dåliga ben igen (förhoppningsvis senare). Så det där blir nog bra.

Så gick även den här veckan. Jag som knappt gör nånting, ändå går mina veckor blixtsnabbt, men OK den här veckan var ju lite uppbokad, två dagar i alla fall, en sån aktivitet är jag inte van vid :-). I helgen stundar kalas för Nike och cirkus för Nike, Tomas och en kompis till Nike. Egentligen skulle jag följt med på cirkusen, men jag känner att jag inte riktigt pallar så Nike får ta med sig kompisen istället, det blir nog bra det med.