Mål ska man ha

Läser tillbaka i bloggen om den målbild jag satte upp för mig själv i början av april. Jag inser att jag mår mycket bättre nu än jag någonsin trodde jag skulle göra då. Jag kan inte påstå att jag är i mitt livs bästa form, men jag mår mycket bättre fysiskt än jag trodde jag skulle göra. Trodde att jag skulle må sämre av cancern och sämre av behandlingarna också. Jag är så tacksam över att det inte blivit så. Jag orkar dra mig runt, jag orkar det viktigaste. Orkar inte allt jag vill göra, men jag orkar oftast något åtminstone. Det är viktigt att orka med vanliga saker. Att ta en fika, eller gå på knytte eller pyssla i trädgården. Ibland krävs det ganska mycket ansträngning för att få ihop till orken, men det får det vara värt. Man får prioritera ibland helt enkelt.

Nu sätter jag upp nya mål. Jag har fokus riktat framåt. Nästa år skulle visst Miljöpartiets kongress vara i Karlstad hörde jag. Jag kommer, det går ju inte att missa den nästa år också. Idag planerade syrran och jag att rida islandshäst mot slutet av sommaren eller början av hösten. September låter lagom. Så jag får upp flåset lite mer, det är ju liksom roligare då. Trädgården ser för jäklig ut bitvis och jag har ett växthus som måste grävas ur. Massor att planera för och den här sommaren räcker inte alls till så det blir till att planera flera somrar framöver om det ska bli nån ordning här hemma!

Målbilder och positivt tänkande

Viktigt viktigt. Min första målbild är att sitta hemma i trädgården i sommar. Det finns många många flera längre framåt men det är mitt första och främsta mål just nu. Eller sitta och sitta, jag ska lufsa runt och påta i jorden så mycket jag bara orkar. Det ska jag. Troligen kommer jag väl inte orka så värst mycket men jag ska vara där i alla fall och göra mitt bästa. En och annan solvarm tomat ska jag väl orka plocka och äta upp åtminstone. En och annan mördarsnigel ska döden dö. Mördarsniglar och cancerceller - samma hin håles avföda i olika skepnad bara.

Vimmelmamman inspirerar. Att inte låta livet stanna upp. Att fortsätta leva och planera in saker i almanackan. Att inte låta "skitsjukdomen" ta över livet. Det är viktigt!