Cyto + 2 dagar

Dagarna går. Två dagar sen jag var på lasarettet och fick i mig det underbara giftet. I onsdags var väl allt som vanligt ungefär, men idag har jag varit jättetrött, trots att jag tagit ganska mycket Betapred. Har mått lite småilla, inget uttalat, mest att jag känner ett allmänt illamåendeliknande obehag. Det hade nog varit värre utan mediciner. Idag gick jag upp vid halv sju, var vaken ett par timmar, sov ett par timmar, var vaken ytterligare ett par timmar och sov igen en timme... Sen hämta Nike eftersom Tomas jobbar kväll, det är ganska tungt att ta sig ut men det är skönt att göra det i alla fall. Det gäller bara att gå lååååångsamt och att stanna och vila ofta. Då funkar det. Nike är oftast ganska medgörlig och lyssnar på att hon måste vänta och så.

När vi kom hem satte Nike igång med att fylla sin nya byrå med kläder. Den är nu äntligen klar, med knoppar och allt, jag tycker den blev fin. Nike verkar också nöjd. Imorgon blir det lite städning av barnrum, vi får se hur mycket jag orkar.

Känner ingen förbättring när det gäller andningen. Men det är nog lite väl tidigt, några dagar till ska det nog ta, i bästa fall. Det är hopplöst jobbigt på morgonen, jag är slemmig i halsen och hostig, det tar en bra stund att komma igång. Sen går det hjälpligt åtminstone resten av dagen. Såren läker fint, nu försöker jag vara utan förband så mycket det går, så de får lufta. Det funkar rätt bra nu, det geggar lite på tröjan men när jag går här hemma och slöar blir det ju ändå inga finkläder på...

Mördarcyton anfaller

Jag har kollat på de två avsnitten av Äkta Människor som finns på SVT Play, idag och igår. Kände mig lite som en hubot när jag blev inpluggad i droppdoseringsmaskinen (eller vad det nu kan heta) igen. Det var ett tag sen. Ett av gifterna, det som förkortas E i FEC men egentligen heter Epirubicin är hallonsaftsrött och det är det som syns på bilden, droppandes in i min kropp. Ja, man kissar rött sen också. Förmodligen är hela min kropp alldeles hallonsaftsröd på insidan nu.

Först fick jag Epirubicinet, det tog ungefär en timme. Sen var det dags för cyto nummer två, det minns jag inte riktigt vilket det var, men det gavs i alla fall med en (stor) spruta i porten. Nummer tre var återigen en dropphistoria, men den tog bara en kvart. Sen togs prover, blodtryck och gavs betapred också. Nu känner jag mig lite kortisonspeedad och tror det möjligen kan bli lite svårt att sova ikväll. På sjukhuset och efteråt var jag i alla fall helt knockad, men det har gått över.

Tomas skjutsade mig till Nyköping, Nike var ledig från dagmamman och följde med. Hon verkar tycka att det är ganska kul på sjukhuset, men jag undrar jag vad som rör sig i hennes skalle. Hon var rätt upp och ner en bra stund efteråt, men det är svårt att säga om det berodde på hunger eller jobbiga tankar. Efter den delikata middagen på Max var hon i alla fall betydligt gladare. Kanske var det en kombination, jag vet inte. Tror ändå att det är bra för henne att vara med när det funkar, det avdramatiserar det hela lite, och blir till och med till någonting positivt när hon får testa att höja och sänka och greja med sängen t.ex.

Medan jag påbörjade behandligen hade Tomas och Nike tagit en sväng på stan också. En tur till det fina biblioteket de har där lockar alltid Nike. Sen hade de köpt glass ser det väl ut som på bilden va? ;-) De var med sista stunden och sen stack vi iväg och fixade lite grejer innan den där middagen på Max. Det blev lite garninköp och matinköp. Dessutom gick jag in på den ynkligt lilla Pandurohörnan på Lekia där jag tänkte köpa krympplast. Men kom hem med några odekorerade påskägg istället. Konstigt. Kanske är det bra att Panduro är sådär litet ändå och inte en riktig Panduroaffär. Misstänker att det hade blivit betydligt dyrare under mina nyköpingsturer. Det finns på något sätt alltid grejer som jag bara "måste" ha därifrån. Fast när jag inte kan köpa dem för att de inte finns klarar jag mig av någon konstig anledning alltid utan. Jo, jag vet att det finns postorder, men ibland vill jag klämma lite och kolla i verkligheten först.

Ja det var väl det hela. Sen åkte vi hem. Jag har haft rätt ont i axeln och såren men det har varit hanterbart med morfin. Fick lite nya förband idag, än så länge behöver jag plåstra om mig men jag tror faktiskt att det inte kommer vätska sig så länge ytterligare. Beror kanske lite på hur kroppen reagerar på cyton, doktorn sa något om att såren kan bli sämre har jag får mig. Vi får väl se.

Då kör vi

Imorgon är det dags. Eller rättare sagt idag, klockan har passerat midnatt. Dags i alla fall för behandlingsstart. FEC. Helt ärligt ska det bli skitskönt att komma igång, att göra något konkret. Så här kan jag ju inte lulla runt och må sämre för var dag som går. Andningen börjar bli katastrofen nu. Så kan vi ju inte ha det. Imorgon klockan 14 smäller det, sen ska jag väl snart vara piggelin igen.

Phew

Kreativt kaos på vardagsrumsbordet...

Dags för läkarbesök idag då. Det gick väl som förväntat ungefär, förändringar till det sämre på lungorna men det känner jag ju. Nu är det slut på Tyverb och Anastrazol och så blir det cytostatika igen, FEC denna gång. Det är bra. Så länge det finns mediciner kvar att testa, och som förhoppningsvis fungerar ett tag, är det bra. Jag står ut med hur mycket som helst, jag ger inte upp. Min strategi är att se medicinen som min bästa kompis. Tror det är viktigt att ha en positiv inställning till behandlingen, verkligen tro att det ska fungera och fokusera på det positiva och inte allt annat skit runt omkring som man ju också får dras med. Peruk är ju snyggt och lite illamående är väl inte hela världen. Det är väl helt enkelt så bra det kan bli i det här läget.

På tisdag nästa veck börjar jag behandlingen, ska få 3 omgångar och sen blir det utvärdering. Räknar iskallt med att min andfåddhet snart är ett minne blott.

En till dag i Nyköping!

Ja ni förstår att det känns som högsta vinsten att få åka till Nyköpings lasarett två av veckans fem vardagar. Och det är ju förstås ingenting jämfört med hur det har varit de senaste veckorna. Men idag var det drygt, för jag har varit så infernaliskt trött och slut och dessutom är jag rejält orörlig och öm i strålningsområdet. Och andfådd. Det känns som om det finns en massa skit på bilderna jag tog idag om jag ska vara krass. Jag hoppas det finns nån medicin som rår på det bara, i så fall ska jag väl stå ut även om det hade varit skönt att slippa cellgifter ett tag till, men det är nog för mycket begärt. Jag har ju varit utan ett bra tag och bara överlevt på antihormoner och antikroppar. Inte fy skam faktiskt.

En basker eller två har jag stickat på sista tiden, den röda norpade Molly när hon var här och hälsade på i måndags. En riktig mysdag med båda tjejerna!

Nu ropar Nike på saga, bäst att göra henne till viljes :-).

Lite senare: Så där ja. Nu har vi läst Rapunsel och alla är nöjda och glada.

Jag hade förresten riktig tur idag! Åkte med Tomas till Nyköping, han började tio så vi lämnade Nike vid nio och drog iväg. Det innebar en rätt lång väntan för min del, 3 timmar, men det gick ingen buss som passade. Har inte kollat om jag kan åka sjukresa till Nyköping men jag är ärligt talat lite trött på sjukresorna. Med bussen vet man ju i alla fall på ett ungefär hur dags man kommer hem. Det är hyfsat att åka buss från Nyköping till Björnlunda också, inget byte i alla fall, men en liten bit att gå från sjukhuset till bussen. Hemma är det ungefär fem minuters promenad. Men idag hade jag tur! Det visade sig att Chris skulle till samma ställe idag så hon väntade så snällt på mig och så fick jag skjuts hem. Perfekt, vi bor på samma gata :-). Hämtade Nike och gick den lilla biten hem, och var så himla trött att jag var tvungen att sova en timme innan jag började med maten....

Testar nya förband igen. Aquacel med silver i. Ska tydligen hjälpa mot bakterier.

Nyköping idag

Idag var det dags att återgå till de normala rutinerna. Åter till Nyköping för att hämta mediciner för tre veckor framåt. Skulle egentligen tagit prover också men det hade jag redan gjort i Eskilstuna så det behövdes inte. Fick lite nya förband och hjälp med att hitta rätt förband till mina sår.

Nike fick följa med mig idag och vi liftade med Tomas till Nyköping, eftersom han skulle till jobbet. När jag var klar fick vi vidare skjuts in till stan och Nike passade på att handla lite för sina julklappspengar. Sen tog vi bussen hem igen och så kom Molly på besök.

Såren ser bra ut, det syns att de läker, fast det går inte snabbt. Det vätskar och strålningen har skadat den tidigare friska huden en del, men det gör inte så jätteont egentligen, men det stramar och är besvärligt, jag blir ganska orörlig på hela höger sida, eller i alla fall överkroppen. Men det är tydligen så det ska vara, det är bara att bita ihop och stå ut. Snart blir det bättre.

Bara två gånger kvar nu

Allt förberett för morgondagens grötkok. Havregrynsgröt med fikon, passionsfrukt och banan. Gott!

Lite svårt att fatta, men nu är det bara två gånger kvar. Sen är det slut på mina sessioner i strålningsapparaten. I alla fall för den här gången, vem vet, vi kanske ses igen. Jag vet inte riktigt hur många gånger man kan få strålning. Kanske flera gånger om man strålar olika kroppsdelar i alla fall. Så i morgon kliver jag upp, kokar min gröt och beger mig till Mälarsjukhuset för näst sista gången på ett tag. Förutsatt att jag inte drabbats av magsjukan från helvetet innan dess, det får vi väl verkligen hoppas att jag inte har. Tomas klarade sig i alla fall inte från bacillerna. Jag är the last man standing här hemma...

Idag gick det hyfsat bra i alla fall med resor och allt. Tuwa har ju tagit över trafiken från och med den här veckan och många har varit oroliga inför detta. Tuwa har kanske inte skött sina åtaganden så bra på andra ställen, avtal har blivit uppsagda och tja... de hade väl kanske inte det bästa av rykten och mycket att bevisa. Men de förare jag pratat med har tyckt det gått OK. Jag har inte heller märkt att det skulle vara förseningar eller så. Gårdagens miss med föraren som inte fick veta att jag blivit avbokad berodde på att han inte fått en handenhet ännu där information om resenärerna kommer upp. Faktiskt inte Samres fel ens ;-). Föraren jag åkte hem med igår tyckte att det hade varit lite svettigt med nya bilar,  nya telefoner, nya gps:er, nya handenheter... allt på en gång. Men annars så - helt OK. Jag hoppas det fortsätter bra och att resorna fungerar även i fortsättningen. Ja, så bra som sjukresor nu kan fungera :-)

Förresten hade Samres inte hittat sjukreseintyget i morse när jag ringde för att boka. Men tydligen gick det bra att boka ändå, operatören förhörde mig för att kolla min trovärdighet mistänker jag, men måste funnit mig trovärdig och litat på mitt ord - att det visst fanns ett intyg hos dem nånstans, fast de inte hittat det ännu... vilket också visade sig vara precis så det var. Kollade med sjuksyrran som lovat skicka igår och det hade skickats 15:48 igår. När jag skulle boka hemresan och morgondagens resor hade Samres i alla fall hittat intyget och det fanns inlagt. Allt ordnade sig på bästa sätt. Lyxtaxidag idag annars. Ensam i taxin på morgonen och först att släppas av på vägen hem. Tjooooo!

Två dagar kvar alltså. Sen ska jag vila i några dagar. Bara ligga på soffan och slöa. Jag är faktiskt helt slut just nu, bara tanken på att det snart är slut med åkandet och strålandet ger mig lite energi. Men sen är jag nog snart på benen igen.

Vilken dag...

Om ni inte ser det så är det en stjärn-ljusslinga som numera hänger i gardinen. Fint va? :-)

Åh, vilken dag.... idag har jag fått känna att jag lever i alla fall. Taxin kom och hämtade mig vid nio ungefär, allt funkade finfint med lite hjälp till den alldeles färske taxichauffören, hans första dag på jobbet nu när Tuwa tagit över trafiken i Sörmland. Till Mälarsjukhuset hade han aldrig varit i jobbet, han hade kört lite extra tidigare, men vi gamla luttrade resenärer hjälpte honom så det gick galant. Snart kör han nog som han aldrig har gjort annat. De hade nog en lagom kul dag idag de som körde - nya förare, nya bilar, nya GPSer, nya telefoner... lite struligt hade det allt varit tyckte chauffören som körde mig hem idag.

Men nu går jag händelserna i förväg. Det är ju bara morgon än så länge och jag har just anlänt till Eskilstuna. Så. Strålningsmaskinen, den ena i alla fall, fortsätter strula. Idag igen var det bara en maskin som fungerade och allt blev försenat. Själv hade jag märkt att jag blivit mer och mer andfådd de senaste dagarna, och att det gått ganska fort så jag kände att jag ville få det kollat så jag bad om att få träffa jour-onkologen efter strålningen. Fick träffa henne direkt och hon skrev en remiss till röntgen. Att bli röntgad tog lite tid men vid 14-tiden nån gång var jag klar och satte mig att vänta på bilderna. Nån timme senare var bilderna och de prover jag också tagit klara och det var ingen särskilt fara för min del. Jag var lite orolig för en ny blodpropp i lungan, om man nu kan få en sån om man tar Fragmin regelbundet, inte vet jag, men jag ville ändå kolla. Det kunde ju varit vätska eller nåt skit i lungan också. Nu hade de sett att man kanske kunde se att något bland alla mina tumörer ökat men något annat minskat så det var inget som var uppseendeväckande direkt i lungorna. Troligen är det flera saker i kombination - en ganska slemmig förkylning, trötthet av strålningen, kanske lite försämring i lungan och så... verkar som om jag ska överleva detta också i alla fall, skönt att få det kollat för nån mer propp vill jag absolut inte ha.

Jag hade fått ringa och avboka min hemresetaxi när jag insåg hur lång tid jag skulle få stanna på sjukhuset. Fem minuter efter att taxin skulle avgått med mig i ringer taxichauffören och frågar om jag inte ska åka med. Nej jag har avbokat, säger jag. Det hade Samres glömt att tala om för honom, så den stackarn hade fått åka i onödan från Gnesta till Eskilstuna...

När allt var klart med undersökningar och resultat ringde jag och bokade hemresa. Jo, jag skulle kunna åka hem vid 16.30. Jättebra, sa jag och ville boka morgondagens resor också. Nej jag hade inget giltigt sjukreseintyg så det gick inte. Det gällde nämligen bara till 30/12... Hur jag kom TILL Mälarsjukhuset i morse och hur jag kunde boka hemresan kunde hon inte riktigt förklara tjejen i Samres kundtjänst. Jag lär få leva i ovisshet om detta. Hem kom jag i alla fall, en liten sväng via Flen bara.

Fast innan jag hamnade i hemresetaxin var jag ju tvungen att reda ut det där med sjukreseintyget. Fick flåsa tillbaka till mottagningen och kolla om de kunde fixa det och de kunde de förstås. Har ännu inte försökt boka morgondagens resor, vi får väl hoppas att allt klaffade och att jag blivit beviljad resor igen. Strax innan 18 var jag äntligen hemma igen. En rätt dryg dag...

Dagens övning och prövning - sjukresa!

 

Nu drar det ihop sig till strålstart. Det är hudmetastaserna som ska strålas, de kommer inte att försvinna men bli bättre i alla fall. Idag var jag på Mälarsjukhuset för att prova ut den där kudden och märka ut på kroppen var jag ska strålas. Jag har blivit beviljad sjukresor, doktorn trodde jag ska strålas 10-15 gånger så det kommer bli mycket resande och det är svårt att ta sig till Eskilstuna härifrån utan bil. 

Förutom att brudarna jag beställde bilen av igår var tvärtrista och sura började dagens reseäventyr bra. Taxin skulle komma tio i tio, men strax före det ringer chaffisen och berättar att han är lite sen, vilket han också var när han dök upp. Fem minuter. Ingen större fara, och superservice att ringa bara om en liten försening. Chauffören visade sig dessutom vara en trevlig prick och vi pratade om ditten och datten hela vägen till sjukhuset. 

Sen var det dags för utprovningen. Det var obekvämt och bökigt, jag blev ritad på, tatuerad (små prickar bara) och lite bänd hit och dit för att fixa till den där kudden, men det gick hyfsat snabbt. Halvtimmen senare blev jag utsläppt, faktiskt väldigt imponerad av och glad över att sjuksyrran och doktorn har full koll på när jag ska resa iväg och ser till att vidarebefordra det till personalen på strålningen så de har bokat in mig för första strålningen dagen efter jag kommer hem igen. Det är sånt som betyder massor! Enda smolket i bägaren var att syrrorna på strålningen trodde jag skulle bli strålad fler gånger än 10-15.

Jaha, sen skulle jag hem igen. Jag skulle få vänta i två timmar, men jag käkade lunch, stickade lite, köpte en tandborste på apoteket och lite annat så hade tiden faktiskt snart gått. Den här gången fick jag åka tillsammans med en tant som skulle åka färdtjänst från ett köpcentrum hem till ett skabbigt hus i busken, där det var ungefär en miljon katter som drällde omkring. Kan bli intressant det här, dela taxi med katt-tanter och... vem vet vilka andra filurer? Men det är bra att ha något att se fram emot efter resan också ;-).

Snabbt jobbat!

Blev uppringd på förmiddagen av operationsplaneringen, de hade fått ett återbud och jag var välkommen redan på onsdag för isättning av ny port. Skönt! Missar ett par kul grejer denna vecka dock, känns lite trist men å andra sidan slipper jag ju fler jobbiga stickmärken. Bara de får till det nu, var de ska sätta den får vi väl se...

Krämpor

Min arm är jättefin efter torsdagens stick-bonanza. Faktiskt ser den klart värre ut idag än den gör på bilden ovan. Blålila märken. Snyggt. Men men, det gör ju varken ont eller är särskilt farligt, så det är bara fult. Finns värre saker förstås än några blåa stickmärken, men jag vill väldans gärna ha den där porten nu. Så fort som möjligt tack!

Annars är det OK efter behandlingen. Har tappat smaken lite och känner mig lite konstig i munnen, det är nog nån lättare släng av svamp. Idag började skelettet värka lite, men det brukar ju gå över efter några dagar. Annars är ingen större fara. Jag tycker att jag mår riktigt bra för tillfället, har mer ork än på länge, har aptit och energi. Det är bra!

Åska och hopplösa kärl

Bild: wilbertbaan

Igår vid elvatiden drog världens åskväder in över Björnlunda. Jag har inte varit med om liknande sen jag var liten tror jag. Det bara blixtrade och blixtrade och när det kom en smäll skakade hela huset stundtals. Elen försvann korta stunder, tågen tutade nere på spåren av nån anledning och det var väl allmän galenskap som rådde under nån timme tills det dragit förbi.

Men jag är ju lite knasig så jag gillar åska. I alla fall om jag inte sitter uppflugen i skogens högsta tall eller något. Åskar det när jag är hemma tycker jag det mest är häftigt, bara att njuta av showen. Och hoppas att åskeländet inte slår ner i huset.

Igår var vi i Nyköping, Tomas och jag. Nike fick vara i Järna hos morfar och S och sova över där till och med. Hon hade sett fram emot det massor, men bröt ihop lite när vi skulle åka. Tror hon var ganska trött och lite urspårad. Men det hade gått bra efter en stund. Tomas och jag njöt av ett kvällstyst hus, lite konstigt kändes det men inte helt fel heller nån enstaka kväll sådär. Jag kunde inte sova alls utan satt och luffarslöjdade betapredmaniskt halva natten och kollade på tv på datorn. Torsdagen var lite trött alltså. Men ändå pigg, på det där konstigt speedade sättet man blir av kortisonet.

Jag åkte med Tomas till Nyköping, han började jobba åtta, så det var lika bra att hänga på honom istället för att vänta på bussen som skulle gå nån timme senare än Tomas åker till jobbet. Satte mig på Hellmanska gården och fikade gott och länge, sen en sväng in på Clas Ohlson för att köpa lite material att luffarslöjda med. Och så en sväng in på Åhléns för en kik på rean och konstigt nog blev det tre tröjor.

Upp på mottagningen och storstrulet började. Mina kärl i armen var helt omedgörliga, de bara sprack och hade sig. Först provade syster Eva som har hand om mig några gånger, sedan en annan syrra som jobbar där. De gick bet båda två. Då var det bara att knalla ner till operation och få hjälp av en narkossköterska. Tror det var åttonde försöket. Hon satte den på tummen, det gick det också. Riktigt bra faktiskt men lite bökigt med dropp i tummen kan jag säga. Särskilt när andra handen är svullen och i handske. Två rätt obrukbara händer, jag som hade med mig datorn och tänkte blogga. Blev inga långa texter skrivna nä, bara pekfingervalsen med högerhanden för kortare grejer som jag fick roa mig med.

Jag är inte ett dugg stickrädd, så för min del får de gärna hålla på och sticka bäst de vill. Det brukar ju inte göra ont direkt. En del är mer brutala dock och det gör faktiskt ont när de sticker men då brukar jag i regel säga ifrån. Men när de är så snälla med nålarna som syrrorna på onkologen gör det mig inget. Ifall ni nu undrar varför de fick hållas så länge :-). Det enda jag tycker är lite trist är alla blåmärken man får. Men jag börjar vänja mig vid dem också. Man blir lite ärrad när det är krig helt enkelt. Däremot längtar jag grymt mycket efter en ny port såklart. Inte alltså för att det gör ont och så med sticken, det är mest att det tar så mycket tid. Igår en och en halv timme extra nästan! Det blir drygt när man ändå ska sitta där en lång stund med droppet. Så kul är det ju inte. "Min" sjuksyrra skulle försöka ligga på om prio på portoperationen. Jag hoppas hon lyckas så jag har den om tre veckor, det vore otroligt skönt.

Sen åkte vi tillbaka till Järna för upphämtning av Nike, en liten sväng in på Saltå också för att köpa lite mumsiga grejer. Tomas var tvungen att åka tillbaka till jobbet eftersom det inte gick att uppbringa nån vikarie till nattpasset, jag fick stanna en stund och käka middag, suveränt gott som vanligt! Vid åtta var vi hemma igen jag och Nike, pysslade lite som de små luffare vi är. Jag hade tänkt gå och lägga mig lite tidigare igår men det där åskovädret omöjliggjorde den planen.

Idag däremot lät Nike mig ligga och åtminstone slumra till tio! Wow!

Behandlad och lite annat om ditt och datt

Först - åh vad bra hon skriver Helene Öberg (mp). Jag håller verkligen med om vårdnadsbidraget och att vi istället måste minska fattigdomen. Att sträva mot att det ska gå att leva på en lön är en tanke jag också gillar, men precis som Helene tycker jag att det inte ska göras möjligt med ett bidrag.

Själv har jag tillbringat större delen av dagen i Nyköping. Lämnade Nike vid åtta och gick ner till bussen som snabbt och smidigt tog mig till storstan :-). Eftersom det bara går en buss typ var fjärde timme på dagen fick jag först förlusta mig på Hellmanska gården. Inte så tokigt:


Sen drog jag vidare ut på stan. Var inne en sväng på Clas Ohlson och köpte helt oumbärliga saker som skrubbhandskar till färskpotatisen, genomskinlig vävtejp som behövs för lite fix i växthuset och ett par nya simglasögon till Nike. Rosa. Hon blev mycket nöjd med färgvalet. Och sen, SEN förstår ni, sprang jag in på KappAhl och shoppade lite på rean. En sjal, en blus och en top för 290 kr. Det var inte så tokigt va?

Vidare upp mot sjukhuset sen. Fick herceptin och sen taxotere, det gick ganska bra, saltlösningsdroppet och pumpen till medicinerna var inte helt överens med infarten utan slutade droppa om jag rörde mig för mycket. Men det gick bra med lite meck, men hellre det än CVKn faktiskt om jag ska vara ärlig. Kände mig inte alls lockad av att sticka hål på halsen var tredje vecka, det går fort att sätta in och ta ut den, men det blir ganska stora och fula sår. Kanske larvig fåfänga vad vet jag, men så kul är det ju inte att ha en massa ärr just på halsen.

Ja vad hände sen då? Tomas kom och hämtade upp mig, han jobbade inte så länge idag så det passade perfekt. Vi tog en sväng till Rusta för det behövde fyllas på lite poolkemikalier. Jag unnade mig en fin rosa luftmadrass för 29.90. Den ska jag flyta runt på i poolen i sommar nu när jag slipper CVKn som väl satt stopp för såna planer större delen av tiden med såren som blir och grejer. Och så köpte vi sand till stenläggningen i växthuset, det kommer bli så fiiiiiiiint!

Fina är också de här pelargonerna, finns på onkologen i Nyköping!

Slipper CVK:n!

Det var ju en del snack om att jag skulle få en CVK inför varje behandling. Idag var jag hos doktor onkologen och han tyckte inte alls det var nån toppenidé. Istället ska jag få Taxotere i en vanlig infart i armen de gånger jag ska ha, det verkar bli totalt fem så det är ju inte så många. Varför mina vener ser ut som de gör kunde han inte riktigt svara på. Kanske på grund av medicinerna, men en del har helt enkelt såna vener. Sen blir det antagligen en ny port till hösten, i magen eller i ljumsken eller på nåt annat konstruktivt ställe. Vi får väl se.

Hur som helst - taxoteren verkar funka finfint precis som förra gången. Doktorn såg väldigt nöjd ut när han tittade på mina hudmetastaser, de har verkligen skrumpnat ihop de små jävlarna.

Här är en bild från måndagens besök på Nynäs. Nike testar att rida Nils Karlsson Pyssling-style.


Den här bilden tog jag i morse när vi var på väg till dagmamman. Nikes klänning kan också skymtas på midsommarbilderna, jag sydde den just till midsommar och för nån vecka sen blev det en matchande solhatt också.


Och i rabatten på framsidan blommar aklejorna. De kommer från frön från aklejorna som växte i Bönhuset vi hade för några år sen. Kära klenoder!


De har blåa sötnosarna har fått flytta runt i trädgården, de fanns här när vi flyttade in, men på fel plats.


Vad varmt och skönt vi har det förresten! Det är helt underbart!

Svacka

Koma, svacka, sliten, slut. Läget just nu. Igår sov jag hela dagen i princip och idag borde jag nog också göra det känns det som, men Tomas städar som en galning här hemma (vilket var behövligt) så det blir svårt att sova. Försöker entusiasmera Nike att städa sitt rum istället. Det går sådär.

Har ont i armen/axeln och känner mig gnällig och trött, men det var väl så här med Taxoteren vill jag minnas. Slitigt. Men jag kommer igen, det gör jag.

Färdigbehandlad

Idag tog jag bussen till Nyköping. Det gick riktigt bra faktiskt. Armen blev lite trött av att inte ha något riktigt stöd, hade jag varit smart hade jag tänkt på att fälla ner ett armstöd men den tanken slog mig inte. Man kan inte vara på topp jämt ;-). Sen kom jag fram till Nyköping, klev av och promenixade upp till lasarettet. Det ser ut så här:

Jag kom fram i ganska god tid så jag passade på att fika lite i cafét. En macka och en flaska coca-cola för 32 kr. Som hittat!

Sen hittade jag snabbt och lätt till onkologmottagningen. Fick träffa min kontaktsköterska Eva som ska ha hand om mig när jag kommer dit för behandling. Hon satte infart och riggade upp mig med droppställning och pump. Hur pumpen ser ut ser ni nedan. Det där var tydligen en helt omodern gammal sak, men i alla fall modernare än när jag fick penicillindroppet när man efter meckande med slangarna så de låg bra fick droppet att rinna lagom snabbt :-).

Först fick jag herceptin och sedan taxotere. Eftersom det var första gången på nästan ett år fick jag i ganska långsam takt så det tog sin lilla tid. Men det var i alla fall klart lyxigare behandlingsrum i Nyköping, det fanns teve och man fick eget rum! Sängar fanns också att ligga och vila i om man behövde, men det finns ju i Eskilstuna också, men jag har bara suttit i gemensamt sitt-rum, ibland med ganska många och det är inte så jättekul vissa dagar när man inte känner sig så social. Inte heller att lyssna på skitdålig musik, bara för att någon av alla fem i rummet har lust med det... ;-). Men jag antar att det har blivit bättre på nya Cancercentrum förstås, inte alls som det var nere i bunkern i källaren. Och att de har tagit bort cd-spelaren... ;-).

Sen drog vi ner på stan. Eller stan och stan var väl att ta i, det var ju student idag så det kändes meningslöst, vi höll oss till köpcentrumen... nedan - stämningsbild på bilkö i Nyköping. Alla som skulle till sina studenter. Sällan bilkö faktiskt i Nypan :-).

Nu när jag fått mina skattepengar passade vi på att göra några inköp. Först hade jag sett att en del till vår matservis skulle utgå och nu reades ut till finfint pris på Iitaala-butiken. När vi ändå var där hittade vi såklart lite andra saker också. Som det brukar bli. En vitlökspress och en stekpincett av bambu och sådär.

Ja sen, efter att ha suttit i den där bilkön en stund, festade vi loss på hamburgare på Max. Och så blev det pool-inköp på Rusta, de hade allt vi behövde utom stege, men det får vi väl komplettera med senare. Passade på att köpa lite skissblock och pyssel som man kan ha hemma i gömmorna tills det blir en tråkig regnig dag, då kan man ta fram till Nike så blir hon lycklig :-). Och Tomas fick ett liggunderlag, ett sånt där självuppblåsbart som jag köpte förra sommaren. Så nu är vi redo att åka på camping som vi sagt att vi ska göra. Ska bara testa att resa vårt lite större tält först och se att alla delar är med och sådär. Tråkigt att upptäcka det när man är framme...

Efter lite matinköp också var vi klara och åkte hem till Björnlunda.

GRATTIS JENNY förresten som nu är klar med utbildningen till polis! Wiiiii! Och lyckospark på jobbet på måndag, när allvaret börjar...

Förresten har jag ju inte heller grattat EBBA som tog studenten i onsdags, synd att jag inte kunde vara med bara.

På't igen bara

På fredag är det dags för första behandlingen i en ny omgång Taxotere. Den här gången ska jag till Nyköping, det blir lite smidigare än att åka till Eskilstuna ändå, även om det känns tryggt och hemtamt i Eskilstuna efter alla gånger jag varit där.

Känns sådär ärligt talat att sätta igång med Taxoteren igen. Rätt motigt. Jag minns ju att veckan efter var ganska tuff, jag minns blåsorna i munnen och ontet i kroppen. Men bara det funkar så. Jag orkade ju ändå ganska mycket under förra Taxoterebehandlingen, jag till och med jobbade lite så det blir nog bra hoppas jag.

Ska ta 16 betapred på torsdag. Gissar att jag kommer vara ganska pigg på torsdag kväll :-).

Taxotere igen

Jag har drabbats av svår bloggleda. Har ingenting att skriva om, den ena dagen är den andra lik, jag sitter här och försöker vila foten så mycket det bara går mest. I måndags var jag på utflykt till Eskilstuna för röntgen. Idag har jag varit i Eskilstuna igen för att träffa doktorn. Tills vidare ska vi testa med lite Taxotere för att få bukt med några envisa små tumörer som sitter utanpå bröstet. Det finns lite olika alternativ för att förgöra dessa envisa små skitar, men det är lång kö till strålningen och det andra elektro-vad-det-nu-var som jag möjligen skrivit om tidigare, kunde inte göras förrän i augusti. Så vi testar Taxotere, det var ju väldigt effektivt när jag fick det tidigare och jag mådde rätt OK tror jag jämfört med hur många andra mår av den cyton. Samtidigt ska jag få herceptin så då är det bara att koppla in sig på droppet igen med start i nästa vecka.

Sen var det ju det där med porten. Den skulle tas bort den femtonde, men nu ska jag istället ha en ny. Det blir nog bra när allting rett ut sig.

Annars känner jag mig mest less. Less på det mesta faktiskt, men främst allt skit jag drabbats av under det här året. Två feta magsjukor. En lungemboli och så som grädde på moset - denna jävla rosfeber. Foten blir bättre och bättre, men det tar ju en sån evinnerlig tid! Det är tröttsamt det här, blä!

Läkarbesök idag

Nu när jag är med i studien så är det läkarbesök var tredje vecka som gäller. Kändes skönt att gå dit idag, man hinner inte hetsa upp sig så mycket på tre veckor som man gör på tre månader. Inga prover hade tagits och inte heller några röntgenbilder, så det kändes som om det inte kunde komma några katastrofala besked flygande i alla fall.

Jag mår ju bättre på alla sätt förutom att jag är så andfådd sen en vecka tillbaka. Först blev jag bättre och sen blev jag sämre. Hm... Doktorn trodde att det kanske kan vara att jag blir sämre under min vilovecka (får Xeloda 2 veckor och vilar en). Jag tror mer på kylan. Svårt att veta, andfåddheten har dumt nog sammanfallit exakt med både kyla och vilovecka. Så det är inte så mycket annat att göra än att köra ett varv till och se om mönstret upprepar sig.

Sen fick jag träffa sjuksyrran, min port ville inte alls vara med idag och ge ifrån sig något blod så det blev stick i armen för att lämna alla de rör som krävs (tror det är fyra). Jag fick även fylla i bajs-enkäten där jag noggrant redogör för mina bajsvanor.

Nu är jag ganska trött, ska erkännas. Klev upp tidigt i morse dessutom. Godnatt!

Slut på helgen

Så var det slut på helgen. Inte för att det spelar så stor roll i den här familjen där jag är hemma varje dag och Tomas ändå har jobbat hela helgen men är ledig imorgon. Helg eller vardag, ingen större skillnad alltså.

Idag var Nike med sin pappa på ridningen. Hon ville först inte gå idag eftersom jag inte följer med. Det är för kallt och jobbigt att stå där, lungorna vill inte vara med och ryggen och benet är väl inte helt samarbetsvilliga de heller. Än så länge i alla fall. Snart ska det bli bättre. Det ska bli varmare och jag ska inte känna av de jäkla tumörerna i ryggen lika mycket. Det känns som om det är liiiiite bättre på ryggfronten i alla fall. Kylan däremot verkar hålla i sig ett tag till, brrrr....

Men efter en liten stunds snack om att snart går det lättare för mig att följa med och att det är ju bra att hon övar sig på att rida så länge så jag verkligen får se hur duktig hon blivit, så tyckte Nike att det var OK att åka. Hon var nog inte så svårövertalad egentligen för det där är en hästunge ut i fingerspetsarna. Sen hade allt gått bra och Nike fick till och med trava en liten bit (och pappa fick springa).

Själv ägnade jag mig åt att frosta av frysen :-).

Nu har jag lite tablettledigt fram till fredag. I fredags morse tog jag min sista Xeloda i denna omgång. Tyverben äter jag hela tiden. Jag trodde inte att det skulle vara så stor skillnad på att äta 13 eller 5 tabletter men det är det. Bara en gång om dagen behöver jag tänka på det också, istället för tre.