Visar inlägg med etikett vårdnadsbidrag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vårdnadsbidrag. Visa alla inlägg

torsdag 30 juni 2011

Behandlad och lite annat om ditt och datt

Först - åh vad bra hon skriver Helene Öberg (mp). Jag håller verkligen med om vårdnadsbidraget och att vi istället måste minska fattigdomen. Att sträva mot att det ska gå att leva på en lön är en tanke jag också gillar, men precis som Helene tycker jag att det inte ska göras möjligt med ett bidrag.

Själv har jag tillbringat större delen av dagen i Nyköping. Lämnade Nike vid åtta och gick ner till bussen som snabbt och smidigt tog mig till storstan :-). Eftersom det bara går en buss typ var fjärde timme på dagen fick jag först förlusta mig på Hellmanska gården. Inte så tokigt:


Sen drog jag vidare ut på stan. Var inne en sväng på Clas Ohlson och köpte helt oumbärliga saker som skrubbhandskar till färskpotatisen, genomskinlig vävtejp som behövs för lite fix i växthuset och ett par nya simglasögon till Nike. Rosa. Hon blev mycket nöjd med färgvalet. Och sen, SEN förstår ni, sprang jag in på KappAhl och shoppade lite på rean. En sjal, en blus och en top för 290 kr. Det var inte så tokigt va?

Vidare upp mot sjukhuset sen. Fick herceptin och sen taxotere, det gick ganska bra, saltlösningsdroppet och pumpen till medicinerna var inte helt överens med infarten utan slutade droppa om jag rörde mig för mycket. Men det gick bra med lite meck, men hellre det än CVKn faktiskt om jag ska vara ärlig. Kände mig inte alls lockad av att sticka hål på halsen var tredje vecka, det går fort att sätta in och ta ut den, men det blir ganska stora och fula sår. Kanske larvig fåfänga vad vet jag, men så kul är det ju inte att ha en massa ärr just på halsen.

Ja vad hände sen då? Tomas kom och hämtade upp mig, han jobbade inte så länge idag så det passade perfekt. Vi tog en sväng till Rusta för det behövde fyllas på lite poolkemikalier. Jag unnade mig en fin rosa luftmadrass för 29.90. Den ska jag flyta runt på i poolen i sommar nu när jag slipper CVKn som väl satt stopp för såna planer större delen av tiden med såren som blir och grejer. Och så köpte vi sand till stenläggningen i växthuset, det kommer bli så fiiiiiiiint!

Fina är också de här pelargonerna, finns på onkologen i Nyköping!

måndag 21 februari 2011

Vårdnadsbidraget

Medan snön virvlar utanför fönstret äter jag frukost och läser om vårdnadsbidraget som ska försvinna i Gnesta. Detta märkliga bidrag som infördes av en regering som på alla andra sätt förespråkar något de kallar för arbetslinjen. Jag har problem med logiken.

Tro nu inte att jag har något emot att föräldrar ska vara hemma med sina barn. Det får man gärna vara så länge man önskar. Däremot tycker jag att just vårdnadsbidraget är dåligt, då gillar jag miljöpartiets förslag om barntid mycket bättre. Kort går det ut på att båda föräldrarna har rätt till ett bidrag för att gå ner i deltid, ända tills barnet är åtta år. Under två år kan man få bidraget. Vi är ofta så fixerade vid att barnen behöver oss bara när de är små, men det stämmer knappast. Även de större barnen behöver tid med sina föräldrar och vårdnadsbidraget kan man bara få tills barnet är tre år gammalt.

Jag tror mer på att vi jobbar mindre rent generellt när barnen är små helt enkelt. Där handlar det förstås inte bara om pengar utan också om möjligheten att jobba mindre. Jag upplevde själv att det var rätt meningslöst. Det ledde till att jag hade 75% av lönen men samma arbetsbelastning som vanligt. Det handlar mest om attityder tror jag. Min chef sa, när jag meddelade att jag ville jobba 75%, att "Ska du verkligen göra det, det brukar ju inte vara någon idé" och menade att det skulle bli precis som det blev. Kanske inte så konstigt med en chef som redan bestämt sig för att han minsann inte tänkte minska på min arbetsbelastning det minsta...

Däremot tycker jag ärligt talat att det är lite märkligt det någon av föräldrarna i artikeln säger "Ska man bli tvungen att stoppa in sitt barn på dagis vid ett år?" Dels är det en oerhört konstig syn på förskolan (som det ju heter sen 20 år tillbaka eller så), dels har jag lite svårt att begripa att man inte kan dryga ut föräldradagarna så de räcker längre än de 13 månader vi har idag, när man samtidigt klarar av att leva på 3000 kr i månaden? N var ett år och tre månader när hon började hos sin dagmamma men då har vi mer än en månads föräldradagar att ta ut har jag för mig. Om vi tar ut dem på heltid. Vi har faktiskt världens bästa föräldraförsäkring i det här landet, och den är dessutom flexibel. Ändå är vi inte nöjda.

En annan mamma har flyttat till Gnesta för att leva på vårdnadsbidraget. Verkar lite vanskligt tycker jag att bygga upp sin ekonomi på ett bidrag som varit så omdiskuterat som vårdnadsbidraget ändå varit. Till och med kd börjar väl tvivla har jag för mig.

torsdag 13 januari 2011

Har vi blivit lite bortskämda?

Debatten fortsätter. Vårdnadsbidraget i Gnesta ska bort och det väcker reaktioner.

Själv kan jag inte låta bli att fundera på om vi inte är lite bortskämda, vi som är småbarnsföräldrar i det här landet.

Vi har rätt till maxtaxa. Det är ingen som inte har råd med förskola.

Förskolan är i regel fantastisk. En förebild världen över, en pedagogisk verksamhet där både barn och föräldrar trivs, där man lika mycket som barn är för sin egen skull som att föräldrarna vet att man lämnar sina barn i en trygg miljö med utbildad personal.

Vi har världens bästa föräldraförsäkring. I hela 13 månader får de flesta 80% av sin lön för att stanna hemma och njuta av sina barn. Sedan finns det lägstanivådagar i ytterligare några månader.

Vi har rätt att jobba deltid tills barnet är i lägre skolåldern.

Vi har rätt att vara hemma med barnen när de är sjuka. Med ersättning från försäkringskassan.

Jag kan tycka att det känns lite futtigt att tro att hela barnens väl och ve kretsar kring de få månader med vårdnadsbidrag man kunnat utnyttja i Gnesta. Och jag tycker att det är synd att man tror att förskolan är ett så dåligt alternativ, nästan misshandel av barnen verkar det som. De föräldrar som tror att det är så har nog inte besökt en förskola. Någonsin.

För min del är det inget problem om man vill vara hemma med sina barn tills de flyttar hemifrån, frågan är om det är samhället som ska bekosta vårdnadsbidraget för att göra det möjligt för det lilla fåtal som klarar av att leva på 3000 kr i månaden? Jag tror att pengarna behövs bättre på annat håll, det här är en sak som man måste finansiera själv. Valfrihet handlar det knappast om heller, hur många har valfriheten att leva på 3000 kr i månaden? Det är i så fall en väldigt begränsad valfrihet...

Valfrihet är det istället med det fantastiska stöd för föräldrar och barn vi redan har idag. Föräldraförsäkringen. Tillfällig föräldrapenning. Möjlighet att gå ner i tid. Förskola.

Jag tror kanske vi blivit lite hemmablinda och glömt att uppskatta vad vi har.

måndag 10 januari 2011

Vårdnadsbidraget försvinner i Gnesta

Bra tycker jag i alla fall. Jag har aldrig förstått den borgerliga idén med att sponsra människor ekonomiskt för att inte arbeta. Det var väl arbetslinjen som skulle gälla om jag inte minns helt fel? Den gäller ju alla andra, även de som vill arbeta men som inte får eller kan av olika anledningar. Själv drabbas jag ju t.ex. av ökad skatt för att jag hade den dåliga smaken att få cancer och inte kunna arbeta, hur gärna jag än vill. Jobbskatteavdraget ni vet. Tanken om att pengar är det som får människor att anstränga sig. Som gällt det mesta utom vårdnadsbidraget i alliansens Sverige.

Ett bra beslut av den nya majoriteten, även om moderaternas Jonathan Olsson i tidningen idag hävdar att han vet flera familjer som flyttat till Gnesta för att kunna leva på vårdnadsbidrag och att det är synd att de inte kan fortsätta. Jag vet inte om det främsta skälet att flytta någonstans ska vara att man kan vara hemma med sina barn i några år och få några tusenlappar/månad för det? Det måste ju finnas lite mer att ta på tänker jag...

Men oavsett, bra beslut i alla fall!

Vill man satsa på valfrihet i den här kommunen när det gäller barnomsorgen tycker jag att man ska ta sig en funderare på hur det fungerar med dagmammorna. Eller den "pedagogiska omsorgen" som det numera heter.

Jag undrar om ledande politiker är medvetna om att föräldralediga med barn hos dagmammorna betalar full avgift men har samma inskränkningar i vistelsetid som man har i förskolan där det numera är kostnadsfri barnomsorg från tre år? Alltså 15 timmar i veckan. Samma sak gäller om jag har förstått saken rätt allmän förskola generellt. Alltså den från tre år. Den kostar hos dagmamman men kostar inget i förskolan. I samma kommun - Gnesta.

söndag 20 september 2009

Valfrihet

Valfrihet är en princip som är väldans populär i alliansens Sverige, även här i lilla Gnesta. Fast oftast känns ordet valfrihet just som ett ord bara, en tom fras som inte har någon mening för de flesta.

Valfrihet sägs vara att landsbygdsbarnen i Gnesta kommun kan välja mellan att gå femman i Dansut eller i Freja. I min värld är valfrihet att alla gnestabarn kan välja mellan att gå i någon av kommunens alla mellanstadieskolor, antingen de ute i de mindre orterna eller inne i Gnesta.

Valfrihet sägs vara vårdnadsbidrag, men vårdnadsbidraget kan nästan bara den som redan har råd att vara hemma med sina barn välja.

En annan valfrihet skulle kunna vara möjligheten att resa kollektivt och inte vara hänvisad till att ha bil. När man infört en ny tur med pendeltåget finns det t.ex. inte någon buss som passar till den turen. När man plöjde ner x antal miljoner i en ny regionaltågsstation visade det sig att pratat om bussanslutningar till regionaltågen bara var snack. Det finns några turer som passar ganska bra, men oftast stämmer inte tiderna alls.

Jag tror också på valfrihet, men då ska det vara i ordets rätta bemärkelse. Valfrihet är för mig inte samma sak som att låta en liten grupp som ofta redan har möjlighet att göra val, få ännu större möjligheter att välja hur man vill leva sitt liv. Valfrihet borde vara till för alla, särskilt dem som inte har begränsade ekonomiska resurser att välja från början.


lördag 2 maj 2009

Det vet väl alla att barn till ensamstående blir vandaler

Läser Ingalill Fredrikssons blogg. Ingalill är ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Gnesta kommun. Hon tycker att vårdnadsbidraget är bra och att alla barn har rätt till fyrtiotimmarsvecka bland annat.

Hon skriver:
"Men min personliga åsikt är att barnen ska vara hemma när föräldrar har ledig dag, när de är föräldralediga eller när föräldrarna har semester! Det finns små barn som får vara på jobbet hela året, utan semester. Dessutom mycket mer än fyrtiotimmarsvecka!Vilken fackförening hade det på plakat i går?

Utan att påstå ”att det finns ett samband” kommer mina tankar in på alla rotlösa ungdomar som drar runt i vårt samhälle i små grupper och vandaliserar. Inte fanns det så många ungdomar som mådde så dåligt, när jag var i den åldern!? Visst har samhället förändrats sen dess, men varför är det till det sämre för barnen?"

Tja... är man ordförande i barn- och utbildningsnämnden kan man väl inte ha undgått att se att förskolans grupper blivit enormt mycket större under de senaste tjugo åren? Att färre vuxna ska ta hand om fler barn?

Förskolan är någonting fantastiskt, men det finns en gräns för hur ansträngt det kan bli för att fungera. Och nu ska Gnestas politiker, inklusive Ingalill som ondgör sig över de rotlösa vandalerna till ungdomar (det var bättre förr!), skära ännu mer just i den verksamhet som finns för barn och unga.

Det här kanske är någon sorts taktik? När vi ser riktigt många rotlösa kids som drar på byn, så kan politikerna som var ansvarade för besparingarna skylla på föräldrarna. Mammorna (såklart) som inte stannade hemma trots att de erbjöds vårdnadsbidrag. För att inte tala om de ensamstående föräldrarna som jobbade åtta timmar, måste ha minst en halvtimmes lunch och sedan hade en timme att åka enkel väg. Bara för att de måste för att få ihop till nödtorften.

Sen blir barnen ungdomar och vandaler. Det var bättre förr som sagt, på Ingalills tid. När kvinnorna var hemma och barnen också. När ensamstående föräldrar möjligen var änkor eller änklingar. Då var alla lyckligare. Eller hur det nu var.