Engagemang

Jag har egentligen aldrig varit sådär grymt intresserad av politik som vissa människor är. Visst, jag läser tidningar och diskuterar med andra ibland men med en överhängande risk för att jag kanske låter smått korkad (det bjuder jag på) så kan jag ibland tycka att det är jobbigt och svårt att hänga med, framför allt i världspolitiken. Varför blev det lågkonjunktur? Hur kommer vi tillrätta med klimatförändringar? Är det bra med bistånd till u-länder? Vad var det som ledde fram till attackerna den 11:e september? Sådana frågor känns lite svåra att få ett grepp om för en vanlig dödlig som jag.

Ändå bestämde jag mig en dag för att gå med i ett politiskt parti. Det blev Miljöpartiet eftersom det var ett parti som lade fokus på de frågor som kändes viktigast för mig - miljö, jämlikhet, humanism och integritet framför allt.

Man kan ju fråga sig hur det hänger ihop egentligen. Men kanske behöver det inte vara så avancerat? Kanske måste man inte förstå sig på de stora politiska världsproblemen fullt ut för att engagera sig lokalt? För det är där jag känner att jag vill påverka. Min vardag, min värld.

Jag orkade helt enkelt inte sitta hemma och gnälla längre om hur dåligt allt fungerade, jag kände att jag måste göra något. Lite skulle jag väl kunna bidra?

Nu låter det kanske också som om jag var bombsäker på att jag var miljöpartist. Det var jag absolut inte! Men allt eftersom månaderna gått har jag upptäckt att jag hela tiden varit mer miljöpartist än jag själv vetat om :-).

Men hur får vi fler människor att upptäcka hur roligt det är att engagera sig politiskt? Vi är inte så många i Gnesta. Många röstar på oss men få engagerar sig, vilket är lite problematiskt eftersom ett antal personer måste representera alla de där smarta väljarna som röstar grönt.

Nu har jag inte varit med så länge ännu, men hittills har det varit så fantastiskt kul! Kerstin, Lasse, Mikael, Bengt och Sten har det varit så roligt att lära känna, förutom att de gör ett superjobb! Att vara med på kongressen gav mig inspiration och fick mig att verkligen förstå att jag valt rätt. Och erkännas ska väl att jag blev positivt överraskad över att det fanns en sådan glädje där och dessutom en öppen stämning som definitivt fick mig att känna att jag valt rätt.

Det är inte den bild jag fått av politik tidigare. Den kanske inte stämmer alltid heller, livet kan inte alltid vara en dans på rosor. Ibland kommer man helt enkelt inte framåt och ibland måste svåra och tunga beslut fattas. Men det är väl så det är, precis som livet i stort.